Studerande om kläder av päls: ”Okej, om det är ärvt eller från loppis”
Pälsnäringens framtid får gärna avgöras av konsumenterna, säger representant för branschen. Dock kan frågan landa på EU-kommissionens bord innan det.
Än en gång blåser det kring pälsnäringen. Medborgarinitiativ Fur Free Europe ser ut att föra näringen till EU-komissionen.
Näringen har under senaste år mött en rad utmaningar i form av coronaviruset och minskad köpkraft. Diskussionen har inte sällan handlat om huruvida näringen är etiskt försvarbar.
I och med att en miljon undertecknat medborgarinitiativet blir näringen en fråga för EU-kommissionen. Initiativet kräver ett förbud mot näringen och förbud mot försäljning av päls från pälsfarmer inom EU.
Näringen välkomnar diskussion
Vid Finlands Pälsdjursuppfödares förbund säger kommunikationsdirektör Olli-Pekka Nissinen att det var väntat att initiativet skulle få ett stort stöd, men att det inte påverkar näringen.
Enligt Nissinen har branschen under de senaste 20 åren arbetat mycket för att förbättra näringens rykte.
– Vi startade farmcertifiering som först i EU och världen, berättar Nissinen.
Nissinen välkomnar ändå diskussionen om pälsnäringen.
– Människor har olika opinioner, men vi vet också att det finns trogna köpare. Det är bra att marknaden gör det här beslutet. Marknaden och människorna tar beslut om vilka material de använder, säger Nissinen.
Använder gärna fuskpäls
Hur ser då framtida köpkraft på på produkter från pälsnäringen? Yle Österbotten har pratat med några studerande i Vasa. Bland de vi pratat med är pälsprodukter inget som finns i garderoben, och orsakerna varierar.
– Det är synd om djuren som utsätts för det och jag tycker det är fel att använda äkta päls om det finns ett alternativ som ändå liknar. Så varför skulle man använda äkta päls, frågar sig Jonna Holmberg.
Om någon kommer med en päls, är det något man reagerar på?
– Om man köpt den för länge sedan eller ärvt den, är det bara att använda. Men jag vet inte om jag skulle stöda att någon köper en päls just nu, säger Evelina Nyby.
– Har man ärvt ett plagg är det inte värsta grejen, då känns det onödigt att slänga bort om man fått det, säger Holmberg.
”Okej om det är från loppis”
Diana Sundström studerar till klasslärare. Hon berättar att det i barndomshemmet i Korsholm finns några pälsar, men de är ärvda eller fyndade på loppis.
Sundström handlar i dag en stor del av sina kläder på loppis. Men några pälsar köper hon inte.
Om det skulle komma en fin svart och blank päls emot i loppishyllan för ett rimligt pris. Är det något som du kan tänka dej att det här är mitt plagg?
– Näe, men kanske mest för att det inte är min stil. Jag vet inte om jag skulle tänka etiskt på det då. Jag tänker att om jag inte handlar det nytt så känns det inte som om jag understöder det, förutom att om jag bär plagget och folk ser det på mig så kanske de tänker ”det va ju snyggt nu ska jag handla det” och på det sättet bidrar man, säger Sundström.
Endast en ”björnmössa”
I en soffgrupp vid Yrkeshögskolan Novia sitter Alexander Lassfolk tillsammans med några andra.
Pälsprodukter är inget han äger, däremot berättar Lassfolk att hans mamma har en päls.
– Enda jag kan tänka mig är en björnmössa. Men inte annars, det är inte min grej. Priset är dyrt och jag har ingen användning av det. Jag föredrar det som är gjort är tyg, säger Lassfolk.