Hoppa till huvudinnehåll

Vega

Tongåvans ivrigaste lyssnare berättar om sina minnen och fredagsrutiner – Yle Vegas hälsningsprogram fyller hela 60 år

Uppdaterad 09.12.2022 17:08.
en man och en kvinna
Bildtext Lenita och Krister Aalto i Hangö har radion på paradplats i hemmet för att kunna lyssna på Tongåvan.
Bild: Hanna Berndtsson-Hera

Då klockan är 19.22 på fredag är det många runtom i Svenskfinland som har sina invanda rutiner: de badar bastu, de bullar upp med räksmörgåsar, de sätter sig i soffan för att lyssna på Tongåvan.

Vi har pratat med några av de ivrigaste Tongåvanlyssnarna och de har fått berätta om sina rutiner kring lyssnandet, om vad de gillar i programmet, och om skojiga minnen från årens lopp.

”Ibland skickar vi anonyma hälsningar”

För Hangöborna Lenita och Krister Aalto är Tongåvan ett kärt program sedan flera decennier. Lenitas föräldrar lyssnade på programmet ända från början, för 60 år sedan, och tack vare Lenitas intresse har också Krister blivit ett tongåvefan.

– Då veckan är slut och fredagen kommer så är det god mat, bastu och sedan är det Tongåvan, berättar Lenita och Krister.

De går varje vecka igenom almanackan och kollar om någon bekant har födelsedag, och så skickar de hälsningar.

– Krister hittar ibland på skojiga hälsningar och ibland skickar vi anonymt och ibland med eget namn, skrattar Lenita.

Om de inte råkar vara hemma en fredagskväll, då lyssnar de programmet i efterskott på Arenan.

en medelålders kvinna
Bildtext Ketzia Karring lyssnar ofta på programmet i bilradion.
Bild: Ketzia Karring

Pudeln dansade till Sven Ingvars

Ketzia Karring lyssnar ofta på Tongåvan då hon sitter i bilen.

Ketzia är bosatt i Mariehamn sedan 20 år tillbaka men hon är hemma från Åboland. Till veckosluten åker hon ofta till fastlandet och då hon kör från båten spelar programmet i hennes bilradio.

Ibland hinner hon fram till sitt hem på fastlandet och sommartid sitter hon ofta på terassen och lyssnar.

– Nästa sommar har jag tänkt sätta upp högtalare på terassen så att också grannarna ska få lyssna på Tongåvan.

En gång i tiden hade Karring en dvärgpudel som hette Pedro. Hunden fick alltid sprätt i tassarna då det spelades sången Två mörka ögon med Sven Ingvars och den började hoppa och ”dansa”.

– Senast vid refrängen började han hoppa på bakbenen och snurra runt och tyckte att jag skulle dansa med, minns Ketzia Karring.

en svart pudel
Bildtext Pudeln Pedro gick igång på Sven Ingvars.
Bild: Ketzia Karring

Alexandre i Brasilien älskar Tongåvan

Långt borta i södra Brasilien, i Curitiba, har Tongåvan troligen den mest avlägsna lyssnaren.

Där bor Alexandre Yanagui som har lyssnat på programmet i två års tid.

Han blev för några år sedan intresserad av ABBA och fick reda på att gruppen kommer från Sverige. Han började studera svenska och lyssnade på Sveriges radio.

Efter en tid fick veta att det finns finlandssvenskar i Finland och hittade Yle Vega.

Vid det här laget kan han en utmärkt svenska och gillar många av de finlandssvenska artisterna.

Han lyssnar ofta på Tongåvan på fredagseftermiddagar. Då programmet startar är klockan 14.20 i Brasilien.

– Jag älskar programmet, jag älskar finlandssvenskan och jag önskar att jag någon gång kan komma och hälsa på till Sverige och Finland.

Utöver Tongåvan lyssnar han gärna på Vegatoppen och Vega huvudstadsregionens regionsändningar.

ung man i kostym
Bildtext Alexandre Yanagui i Brasilien lyssnar på Tongåvan på fredags eftermiddagar
Bild: Alexandre Yanagui

Britt-Lis och Olle har lyssnat sedan 1964

I Klappträsk i Esbo sitter Britt-Lis Malmstén i soffan och hennes man Olle i sin länsstol då Tongåvan kör igång. Stället de bor på hette Petas i tiderna, och därför kallar de sig Petasbor trots att namnet numera är Klappträsk.

De har lyssnat på programmet sedan 1964 då Olle kom ut från armén.

De skickar alltid sina hälsningar i programmet genom att ringa till Tongåvans telefon. De är alltid tvungna att påminna programledaren att Olle ska uttalas med svenskt å, och att Petas ska uttalas med kort e.

– Det bästa med Tongåvan är musiken, säger Olle. Men det är också roligt att höra alla som skickar och får hälsningar. När man hört namnen många gånger så känns det som om man skulle vara lite bekant med de här människorna, skrattar han.

en äldre kvinna och en man
Bildtext Britt-Lis och Olle Malmstén njuter av musiken och att få höra vem som får hälsningar.
Bild: Camilla Andelin / Yle

Anders är en Tongåvan-ambassadör

I Nykarleby bullas det upp med räksmörgåsar då det är tongåvedags. Anders Fors är en trogen lyssnare och säger att han är något av en ambassadör för programmet.

– Jag har berättat för både mina vänner och kollegor om mina rutiner kring Tongåvan och det är många som nappat på, berättar Fors.

För honom är det viktigt att han hunnit med bastu före programmet. Sedan lagar han räksmörgåsar och dricker något gott till.

Sommartid är Tongåvan speciellt viktig då han är med familjen ute i skärgården. Då går hans hälsningar väldigt ofta till skäriborna.

Själv fick han en hälsning som han minns med värme. Det var skolans personal i Nykarleby som uppvaktade honom via Tongåvan på hans 50-årsdag.

– De hade skrivit nya ord till sången Jag vill vara din Margareta, som handlade om mig. Och den sjöng de i sändningen för mig och det var gripande, minns han.

Tongåvan firar 60-årskalas i Yle Vega fredagen den 9.12.2022 kl 17.30 - 22.00