Unga Teaterns nya chef och producent vill göra snackisar för familjen: ”Teatern är ett jäkligt bra forum för det”

Fokus på publikarbete och tematiskt angelägen teater ur barns och ungas perspektiv. Det vill Unga Teaterns nya chef Matti Raita och producent Liisa Blad satsa på.

Omvälvd, rastlös, berättar skådespelaren Matti Raita att han känner sig. Efter nyår börjar han som ny chef för Unga Teatern i Esbo. Samtidigt börjar Liisa Blad som producent, som är utbildad till skådespelare och socionom.

– Jobbet börjar efter årsskiftet och jag sätter mig redan in i arbetet så gott jag kan. Men helst skulle jag ju vara där redan, berättar Raita.

– Jag är ännu lite i chock. Men jag känner en stark tillit inför vårt kommande arbete tillsammans. Det känns som att både teatern och jag är i trygga händer, säger Liisa Blad.

Unga Teatern som ligger i Lillklobb i Esbo är en väletablerad institution med egen statlig finansiering. Den grundades 1960 under namnet Skolteatern och hade från starten barn och ungdomar som målgrupp.

Raita har arbetat där som skådespelare och har en uppfattning om vilka resurser teatern har till sitt förfogande.

– Min upplevelse är att Unga Teatern har en grundkompetens på hög nivå. De har lång erfarenhet av att sätta upp produktioner och känner sin målgrupp.

Han betonar att allt inte bestäms av vem som är chef.

– Ofta pratar man om teatrar i chefsperioder, att ”då den eller den var chef gjorde man si och så”. Chefen påverkar ju bilden utåt och vad som sätts upp. Men kompetensen finns ju inom hela personalen fastän alla inte syns på samma sätt, säger Raita.

I det här skedet har han massor av visioner och idéer, och vågar även tänka i konkreta termer kring vad de olika alternativen skulle innebära. Men besluten måste förankras inom personalen och för det ändamålet vill Raita etablera ett konstnärligt råd.

– Mitt ansvar är att det finns en repertoar. Jag ska komma med idéer men det är inte min uppgift att ensam bestämma den, säger han.

Hur engagera publiken?

En aspekt av verksamheten som särskilt intresserar honom är publikarbetet.

– En angelägen fråga är hur vi ska engagera barn och unga så mycket som möjligt. De är inte alltid en frivillig publik. Ofta är det någon vuxen, lärare eller föräldrar, som bestämmer att de ska komma. Vår sak är att se till att de vill vara hos oss och stanna. Hur kan publikarbetet bidra till det?

Han är glad över att börja samtidigt som Liisa Blad, som har erfarenhet och idéer kring ämnet. Blad har praktiserat på Dalateatern i Falun där publikarbetet fungerade som en del av helhetsupplevelsen.

– Då jag arbetade där satte de upp en föreställning baserad på Patrik Sjöbergs självbiografi Det du inte såg, berättar hon.

I självbiografin, som blev väldigt uppmärksammad då den kom ut år 2011, berättade höjdhopparen Sjöberg om hur han som barn utsattes för sexuella övergrepp av sin styvfar och tränare. Föreställningens målgrupp var barn i årskurs 5 och äldre, fokus låg på barns integritet.

– Efter föreställningarna gjorde en dramapedagog efterarbete med barnen om deras upplevelse, där också ensemblen deltog, berättar Blad.

Publikarbete används också inom den svenskspråkiga teatern i Finland. Som en förebild inom publikarbete nämner Matti Raita föreställningen Hamlet sade det vackrare på Wasa Teater som handlade om omhändertagna barn.

Krisen i backspegeln

Unga Teatern har under detta år genomgått en förtroendekris som slutade i att styrelsen strax innan sommaren hävde kontraktet med konstnärliga ledaren Meri Anna Hulkkonen och administrativa chefen Anki Hellberg-Sågfors.

Matti Raita tror inte att krisen påverkar hans kommande chefskap.

– För min del känns det lugnt. Jag läste om krisen på nyheterna men det var inte närvarande under rekryteringsprocessen. Ifall något ännu är olöst inom organisationen får vi väl ta itu med det. Men i det här skedet verkar det inte så, säger Raita.

En viktig mötesplats

Unga Teatern är en viktig mötesplats för vuxna och barn och det vill både Matti Raita och Liisa Blad ta vara på.

– Det finns ett behov för att vuxna och barn ser teater tillsammans, som ett komplement till andra gemensamma upplevelser som aktivitetsparker eller liknande. Det är viktigt att barn och vuxna gör saker tillsammans och kan diskutera dem. Teatern är ett jäkligt bra forum för det, säger Matti Raita.

Ett tema som han tycker det är särskilt viktigt att behandla är våld. Det finns en oroande trend i samhället där våld bland ungdomar verkar bli värre och riktas mot allt yngre.

– Det känns angeläget för mig. Jag kan inte få det att försvinna, men jag kan använda min position på teatern till att bidra till att vända utvecklingen, säger han.

– Barn och ungdomar lever i en konstant rörelse. Trender avlöser varandra lavinartat och kommunikationen kring olika frågor blir annorlunda. Men de grundläggande frågorna är de samma. Det förekommer fortfarande mobbning och våld, men i lite andra former. För oss är frågan hur vi kan möta ungdomarna där de är precis nu, säger Liisa Blad.

– Vi är teaterproffs. Vi har erfarenhet av att göra teater, av att möta målgruppen, det är där vår kunskap ligger. Vi måste vara lyhörda för att inte gå och tro att vi vet hur saker är för vår målgrupp, utan faktiskt går ut och möter dem och förstår deras tillvaro, säger Raita.

Snackisar inom familjen är bäst

Under sitt chefskap vill Raita göra en produktion som vågar tackla frågan om våld mot barn och pojkar. Men det är viktigt att göra det på rätt sätt.

– Fallgropen skulle vara att jag själv bara hittar på hur pjäsen ska se ut. Det måste göras genom arbete med målgruppen, elever i gymnasiet och särskilt högstadiet, säger han.

Det är också viktigt att möta de yrkesgrupper som arbetar med de här frågorna och lära sig av hur de bemöter frågorna, säger Blad. Genom att verkligen göra saker ur ungdomars perspektiv kan teatern ge dem sådant stöd som de behöver.

– Överlag vill jag göra föreställningar som kan bli en snackis inom familjen. Det är en viktig upplevelse då man ser teater som blir något att prata om i hemmet, då man kan dela upplevelsen, säger Raita.