Allt började med att Anna Westerlund försov sig i Kina – nästan 15 år senare berättar hon om känslorna efter att ha lagt av: ”Låter som jag hållit på i en evighet...”

Efter tre EM och historiskt många landskamper är Anna Westerlund klar med fotbollen. Hon är lite chockad över all respons. ”Allt går rakt in i hjärtat, ett tack räcker inte som svar”, säger hon.

Hon kallas kort och gott Drottningen av finländska fotbollsvänner.

Och när alla tiders mesta landslagsspelare Anna Westerlund ser tillbaka på en nästan femton år lång karriär i de blåvita färgerna återvänder hon till den allra första landskampen.

– Vi var i Kina 2008, min första samling och inför den första träningen fick vi ta en tupplur då det var tidsskillnad. Och så försov jag ju mig direkt, förstås. Det hade kunnat sluta hur som helst. Där och då tänkte jag inte att det skulle bli 147 landskamper – och det tänkte jag inte mitt i karriären heller, säger Westerlund till Yle Sporten.

Westerlund konstaterar att världen har förändrats. Då hon var ung kunde hon knappt föreställa sig att hon skulle kunna spela i landslaget.

– Det låter som att jag har hållit på i en evighet ... Men det låter stort när du säger att jag är i historieböckerna. Det var alltid tråkigt att läsa historia i skolan, allt hade skett för så länge sedan. Men nu är jag också där.

EM-slutspelen är höjdpunkter

Westerlund tillhör en unik skara spelare från Finland. Hon har spelat i tre EM-slutspel – 2009, 2013 och 2022 – och det är hennes absoluta höjdpunkter i fotbollslivet.

– Jag har ju ett dåligt minne, men mästerskapen ligger på näthinnan. Vägarna till de här slutspelen kommer jag också ihåg med glädje.

Westerlund har varit given i landslaget i åratal med sin spelförståelse som en tydlig styrka. Förmågan att höja sig i viktiga matcher var också en spetsegenskap, och en direkt anledning till att olika förbundskaptener matchade henne som mittback.

Under söndagen rasade hyllningarna naturligt nog också in i Westerlunds telefon.

– Helt ärligt är jag lite chockad. Jag är inte personen som vill synas och höras mest, men den respons som jag har fått går rakt in i hjärtat. Det värmer mycket, ett tack räcker inte som svar.

– Nu känner jag mig mätt och belåten med som jag har åstadkommit. Jag har alltid gått till ställen där jag har mått bra och fått leva med fotbollen en lång tid. Förhoppningsvis har jag kunnat bana väg för de som är juniorer nu.

”Kände mig besviken och sviken”

Då Bollförbundet gick ut med beskedet om att Westerlund lägger dobbskorna på hyllan räknade hon upp orsakerna till beslutet. En familjemedlem har drabbats av cancer och dessutom stängde Åland United dörren.

Hennes ursprungliga plan var en vända till utomlands, men när hon räknade ihop allt landade hon i att glöden inte fanns kvar.

– Den känslan växte sig starkare och starkare, det blev svårt att vända skutan. Jag kan inte peka på ett datum då jag bestämde mig, men jag har tänkt på det här i några veckor och känner mig stolt och trygg i beslutet. Jag fick ta det här beslutet på mina egna villkor.

Finns det någon besvikelse runt sista tiden i Åland United?

– Jag tycker att jag har varit lojal mot dem, så jag kände mig besviken och sviken. Samtidigt är det ett litet moment i min karriär och jag har satt locket på det som hände där. Det finns så mycket annat som jag hellre tänker på nu.

Westerlund ska fira jul hemma hos sina föräldrar i Pargas, men vet inte vad som väntar i livet efter årsskiftet.

– För några år sedan var jag lite stressad över livet efter fotbollen, men nu känner jag inte så. Jag är en person som kan tänka mycket, men nu är jag lugn och harmonisk.

Och hon vet åtminstone vad hon inte saknar.

– Att sätta på sig skorna och ge sig ut på en löpträning. Men det är ändå så mycket mer som jag kommer att sakna från fotbollen. Sammanhållningen som finns i ett lag har jag uppskattat väldigt mycket.