Ukrainare som kom till Hangö i våras har fått jobb – en familj valde att åka tillbaka: ”Mamman längtade hem, jag tänker på dem varje dag”
Sex av tio ukrainare som Anki och Henry Holmgård tog emot i våras finns fortfarande kvar i Hangö. En mamma med två barn återvände till Ukraina när hemlängtan blev för stor. Före det hade familjens mormor redan lämnat Hangö.
Hangöbon Anki Holmgård har svårt att prata utan att rösten stockar sig när hon tänker på Irina och hennes barn Sasha och Ivan.
– Redan i augusti ville Irina och barnen åka tillbaka till Ukraina. Mamman längtade hem för där hade hon sin sjuka mamma och sin man.
Den sjuka mamman hörde också till den grupp ukrainare som kom till Hangö i våras, men hon valde att återvända hem nästan genast.
– Hon blev sjuk ganska fort, hade inte heller fått sina papper i ordning här och hälsovården var ännu inte ordnad i Finland. Hon ville också åka hem, så hon for hem före påsken, säger Anki Holmgård.
Kvinnan gick bort i höstas. Anki Holmgård har försökt vara i kontakt med dottern Irina, som reste hem med sina två barn i augusti. Hon får inga svar på Whatsapp, men familjens farmor Natalia finns kvar i Hangö och det är via henne Anki har fått höra hur det gick med den sjuka mormodern.
– Vi hade jätteledsamt när de for hem. Vi hade en avskedsfest, vi samlades alla och kramades. Jag tänker på dem varje dag. När de for tror jag inte att de hade det lika svårt som i dag, när elen inte fungerar.
Ankis barnbarn, nioåriga Alicia Holmgård bor med sina föräldrar i ett hus med gemensam gård till det hus där de flesta av de här ukrainska familjerna bodde och fortsättningsvis bor. Hon har lekt en hel del med Sasha och Ivan, de barn som for hem till Ukraina i augusti.
Yeva från Ukraina och Alicia från Hangö har blivit kompisar – så här har några ukrainska familjer det i dag
Anki Holmgård frågar sitt barnbarn om hon har kontakt med de här barnen, som nu bor i Kryvyj Rih.
– Jag vet inte längre hur det är med Sasha och Ivan. Jag får just aldrig skicka meddelanden till dem för det sägs att de får ladda sina telefoner så sällan, svarar Alicia Holmgård.
Sexåriga Yeva pratar redan fyra språk
I april när Yle Västnyland besökte familjen Holmgård och träffade några ukrainska mammor och barn var skolgången för barnen inte ordnad. Mycket var oklart, Hangö stad hade till en början inte siffror på hur många ukrainska barn som hade anlänt till staden och de ukrainska mammorna var inte heller benägna att sätta sina barn i skola i Hangö.
Flykten från Ukraina hade varit dramatisk, mammorna var trötta och hoppades kanske att vistelsen i Hangö skulle bli kort.
I familjen Holmgårds ukrainska grupp finns i dag tre barn.
Två av barnen följer den ukrainska läroplanen och går därför i distansskola. Det yngsta barnet går i svensk förskola. Det är Yeva Popova, som fyllde sex år i oktober och som på några få månader har lärt sig både svenska och engelska. Svenska talar hon i förskolan i Hangöby skola och engelskan har blivit det hon huvudsakligen pratar med sin bästis Alicia Holmgård, nio år.
– Först lärde hon sig små ord och sedan började hon lära sig svårare ord, förklarar Alicia Holmgård hur det gick till när Yeva lärde sig engelska.
När Yeva kom till Hangö talade hon ryska och ukrainska. Nu talar hon också svenska och engelska.
– Jag vill också lära mig tala spanska eller kanske finska och spanska, säger Yeva Popova.
Hemlängtan när pappa ringer
Det språk Yeva använder minst i dagsläget är ukrainska. Hon pratar nämligen ryska med sin mamma och ukrainska med sin pappa och han är kvar i Ukraina.
– Hon har tyvärr glömt lite av ukrainskan, säger Anki Holmgård, men berättar att far och dotter talas vid ibland och då brukar pappan läsa sagor för Yeva.
En saga var lite sådan att jag började gråta. Ibland kan det vara lite så att pappa är någon annanstans och mamma och jag bor i ett annat land.
― Yeva Popova som saknar sin pappa
– En saga var lite sådan att jag började gråta. Ibland kan det vara lite så att pappa är någon annanstans och mamma och jag bor i ett annat land. Då kan det vara lite så, beskriver Yeva Popova sin hemlängtan.
Anki Holmgård undviker att tala om kriget i Ukraina när hon träffar ukrainarna.
– Vi försöker att inte prata så mycket ledsamheter, det ser vi alldeles tillräckligt av i nyheterna, säger Anki Holmgård.
I stället fokuserar man på livet här och nu i Hangö.
De ukrainska kvinnorna har fått jobb
Ukrainarna i Hangö har snabbt anpassat sig till vardagen och rutinerna i Hangö.
– På sommaren fick alla mammor städjobb, farmor Natalia skötte sina barnbarn Sasha och Ivan och Yeva gick i förskola hela sommaren, berättar Anki Holmgård.
I augusti återvände då Irina med sina barn Sasha och Ivan till Ukraina.
– Idag har vi Alona med sin lilla Yeva, vi har Oksana med sina barn Anna och Dimitri och så är Sashas och Ivans farmor Natalia kvar i Hangö, räknar Anki Holmgård upp.
Alona är numera anställd som skolgångshandledare i den förberedande undervisningens klass för ukrainska elever. Hon har också hand om hemundervisningsspråket. Oksana jobbar i Centralskolans kök. Natalia jobbar tidvis också i skolköket.
Dålig info om barn som valt distansskola
Hangös bildningsdirektör Karl-Erik Gustafsson berättar att Hangö stad ordnar förberedande undervisning för ukrainska elever. Deras basklass finns i finska Keskuskoulu. Den förberedande undervisningen går främst ut på att lära eleverna finska. I vissa ämnen har de också gemensamma lektioner med övriga klasser i Keskuskoulu eller i det finska Hankoniemen yläaste.
”För tillfället torde vi ha sju elever men från och med 15.12 har vi nio elever eftersom en ny familj är på väg till Hangö”, skriver Karl-Erik Gustafsson.
Det finns också ukrainska skolelever som har valt distansstudier och följer den ukrainska läroplanen. Hur många de barnen och ungdomarna är vet bildningsdirektören inte, eftersom staden fortfarande inte får någon direkt information av Migrationsverket eller mottagningscentralen.
Vill bjuda på finländska jultraditioner
Anki Holmgård berömmer Hangöborna för alla hjälpinsatser under våren när familjerna kom till Hangö, i flykt undan kriget, men också nu.
– I början hade de inga pengar alls att spendera. Då ställde Rotary och Lions upp, likaså privatpersoner och butiker. Nu får mammorna lön.
I Ukraina firar man inte jul den 24 december. I stället firar man nyåret och sedan ger man varandra gåvor på trettondagen.
Inför vår jul vill familjen Holmgård visa och bjuda på finländska jultraditioner.
– Vi försöker att de ska få uppleva vår jul. De har fått julgranar i donation och de tänkte genast ta in dem, men vi sa nej, nej – det finns inga barr på dem till jul om ni tar in dem redan nu, småskrattar Anki Holmgård.
' /%3E%3C/svg%3E)
