Tapio Lehtinen sörjer båten och den uteblivna triumfen – men vad som egentligen fick Asteria att sjunka lär vi aldrig få veta
Seglaren Tapio Lehtinen är tillbaka i Finland efter att ha råkat i sjönöd hundratals kilometer från närmaste kust. Han sörjer racet som fick ett abrupt slut med har redan siktet inställt på nästa världsomsegling hösten 2023.
När Tapio Lehtinen seglade runt jorden förra gången klistrade mängder av skaldjur fast sig i 60-talsbåten Asterias köl och ställde till trubbel för Lehtinen, som kom i mål betydligt senare än planerat.
När Lehtinen gav sig ut till sjöss i september för att återigen delta i Golden Globe Race var han revanschsugen. Båten Asteria var känd för att vara tålig och Lehtinen är en erfaren seglare. Han hade alla förutsättningar att klara sig bra.
Det gjorde han också. Han behöll sin andra plats i racet tills båten den 18 november med ens började ta in vatten, ungefär 450 sjömil utanför Port Elizabeth vid Sydafrikas kust, och sjönk på några minuter.
Nu är Tapio Lehtinen tryggt tillbaka på fastland i Finland, men besvikelsen över att ha tvingats avbryta tävlingen verkar nästan vara större än lättnaden över att vara välbehållen och i liv.
– Själva tävlingen grämer mig fortfarande oerhört mycket. Jag hade 100 fina dagar av segling framför mig, så här skulle det inte gå. Det är en djup besvikelse att jag aldrig fick segla i mål.
Mycket tid att vältra sig i besvikelsen har han ändå inte, utan nu gäller det att börja förbereda inför nästa seglats i höst.
– I tävlingssport ingår det att bli besviken, men också att komma över besvikelserna och blicka framåt.
Överlevnadsinstinkt och ingen rädsla
Tapio Lehtinen väcktes mitt i natten av ett kraftigt ljud och såg sin båt fyllas med vatten i snabb takt.
– Jag förstod genast att båten skulle sjunka om bara några minuter, att det gällde att handla snabbt och systematiskt.
Men han var aldrig rädd, inte ens när han kom upp på däck och såg att livflotten hade lösgjort sig och guppade utanför båten.
– Då fanns det ingen tid att tänka. Jag hoppade in i räddningsdräkten eftersom jag visste att jag kunde klara mig i den även om flotten inte skulle bära. Och sen har jag min enda minneslucka från hela händelseförloppet. Jag minns bara att jag med ens befann mig på flotten.
Påsen med förnödenheter, viktig kommunikationsutrustning och Lehtinens kära sextant blev kvar ombord.
– Sedan låg jag och tittade på när Asteria sjönk. Det tog kanske 20 minuter. När båten inte mera syntes och jag tittade ut mot horisonten kändes det ganska tomt.
Men Lehtinen var trygg i att den satellitbaserade kommunikationsutrustning som han hade fått med sig fungerade och att hjälpen skulle hitta fram.
– Jag kunde ta det lugnt och njuta av havet och se på fåglarna som landade på vattnet intill flotten.
Medtävlaren Kirsten Neuchäfer befann sig ungefär ett dygn bakom Lehtinen vid det här skedet. Nästa dag plockade hon upp honom och förde honom till ett fraktfartyg som var på väg mot Jakarta i Indonesien.
Då Lehtinen på tisdagen höll presskonferens i Helsingfors var Neuchäfer med per satellittelefon.
– Jag var väldigt imponerad av dig efter att jag hade räddat dig. Du var inte alls nervös, du skämtade och skrattade och kunde fokusera. Någon annan hade antagligen gråtit och tyckt synd om sig själv, säger Neuschäfer.
Också om det är väldigt märkligt att båten sjönk så plötsligt i lugna väderförhållanden är Lehtinen tacksam att det skedde just där.
– Jag höll på att ta mig ut mot hårdare vindar. Hade olyckan skett där hade omständigheterna varit betydligt svårare.
Ensamseglaren Tapio Lehtinen har räddats av sin medtävlare efter ett dygn i sjönöd – har fått en kaptenssup och varm soppa ombord
Ett dygn efter att segelbåten förliste kom räddningen.
Full tillit till säkerhetsarrangemangen
Golden Globe Race seglades första gången år 1968, och man använder sig traditionsenligt av 60-talets seglingsmetoder i racet. Allt som heter digitala navigeringsinstrument och satellitnavigatorer är förbjudna.
Väderleksrapporter kan de seglande ta emot till exempel per fax, men det är ganska långsamt och komplicerat så Lehtinen går enligt principen att man får ta vinden som den kommer.
Säkerheten är ändå tryggad. Alla båtar har omkring fem till sex satellitalarm och tre till fyra satellittelefoner ombord, och det finns ett system för att ta kontakt också med flyg som är i närheten.
Arrangörerna fick alltså snabbt veta att allt inte stod rätt till på Asteria.
– När vi först fick en signal från Tapio hade vi ingen aning om vad som kunde ha hänt. Vi inledde genast en process där vi spelade med olika scenarier för att förstå vad som möjligtvis kunde ha hänt eller höll på att hända. Eftersom det var fint väder förstod vi att det måste vara något allvarligt, berättar arrangören Don McIntyre.
Eftersom det inte gick att få kontakt med båten förstod de att Lehtinen knappast befann sig ombord längre. Då fanns det två alternativ att få kontakt med honom: en satellittelefon och en YB3-kommunikationsapparat som man kan skicka position och korta meddelanden med.
De satte igång apparaterna och 7 minuter senare mottog de ett meddelande från Lehtinen.
Don McIntyre tycker att det är märkligt att en så välrustad båt som Asteria kunde sjunka så plötsligt och i så fina väderförhållanden. Både han och Lehtinen har accepterat att det aldrig kommer att gå att få reda på vad som egentligen var felet.
Olyckan ändå har lett till att Golden Globe Race kommer skärpa sina säkerhetsregler ytterligare nästa år och bland annat kräva att alla båtar har en sensor som larmar om hög vattennivå.
Händelsen har inte skrämt upp de deltagare som fortfarande är med i tävlingen, men fått dem att tänka till. Neuchäfer berättar att olyckan blev en påminnelse om hur snabbt det kan gå till i värsta fall.
– Jag tänkte på hur snabbt Tapio behövde lämna båten och leta rätt på all säkerhetsutrustning, och jag har faktiskt arrangerat om i min egen båt så att säkerhetsutrustningen är mera tillgänglig, säger Neuchäfer som fortsätter tävlingen med en tidsmässig fördel efter operationen.
Kärleken till havet drar Lehtinen till havs igen
Enligt Lehtinen är segling inte farligare än livet i övrigt.
– Jag älskar fortfarande havet och jag älskar att vara på havet.
Nästa jordenruntseglats på schemat är Whitebread Round the Worlds 50-årsjubileum som startar hösten 2023.
Tävlingen följer till en stor del samma filosofi som Golden Globe Race, men den här gången kommer båten att vara full av människor då Lehtinen seglar tillsammans med en besättning på 12 personer.
– Att segla på egen hand har egentligen aldrig varit något självändamål.
Medelåldern på S/Y Galiana kommer att vara 24, och Lehtinen hoppas på att kunna inspirera nästa generations världsomseglare.
Något som hela besättningen har gemensamt är att de vill uppmärksamma havens tillstånd och inspirera till handling för att rädda jordens mångfald.
– Nu när jag seglade såg jag delfiner kanske tre gånger, och jag stötte på en val bara ett par gånger. Det här är betydligt mindre än förut och det om något är skrämmande.
