Färdtjänsten för rörelsehindrade får pris i Pargas – men speciellt på kvällar och veckoslut är det svårt att få tag på taxi

Priset för årets tillgänglighetsgärning i Pargas gick den här gången till taxichaufförerna som jobbar med färdtjänsten för rörelsehindrade, invataxi. Tanken är att lyfta fram det fina arbetet som chaufförerna gör varje dag.

Priset delades i år ut för tredje gången av Rådet för personer med funktionsnedsättning vid Pargas stad. Tanken med priset är att lyfta fram företagare som förbättrar livskvaliteten för personer med funktionsnedsättning i Pargas.

– Vi vill lyfta fram invataxiföretagarna och deras service för personer med funktionsnedsättning. Speciellt efter coronasmällen, då antalet invataxibilar minskade drastiskt i Pargas, har vi ändå alltid fått bra service, säger rådets ordförande Christian Andersson.

Orsaken till att antalet taxibilar för personer som sitter i rullstol har minskat i Pargas är delvis coronapandemin, men även reformen av taxilagen har påverkat utvecklingen.

– Kvällstid är det svårt att få tag på en taxi, men dagtid går det ganska bra att få en taxi om man ringer direkt till bilarna, vilket de flesta gör, säger Andersson.

”De borde återinföra de så kallade stationsturerna”

Andersson, som själv är rullstolsburen, åker taxi ungefär tre till fyra gånger i veckan. Till skillnad mot många andra som anlitar FPA:s taxiskjuts har han möjlighet att ringa direkt till chauffören för att beställa en taxi.

– Vi har en så kallad egen taxirätt, vilket betyder att vi kan beställa våra FPA-turer direkt av en bekant taxi. Är man rullstolsburen har man per automatik rätt till egen taxi, säger Andersson.

Med tanke på att antalet taxibilar har minskat speciellt i glesbygden, vad borde man göra för att underlätta tillgången på taxi?

– De borde återinföra de så kallade stationsturerna, så att det alltid finns bilar i trafik. Som det nu är finns nästan inga bilar i trafik på kvällar och nätter, säger Andersson.

”Det är ett omväxlande jobb, ingen dag är den andra lik”

Taxichauffören Thomas Leino i Pargas har kört taxi och erbjudit färdtjänst för rörelsehindrade i många år. Han var även en av de två taxichaufförer som tog emot priset för årets tillgänglighetsgärning.

– Det var en riktig överraskning och vi är alla glada över att vi är uppskattade. Det var helt oväntat, säger Leino.

Leino har själv kört taxi sedan 1970-talet. Sedan han lade ner det egna taxiföretaget i maj ifjol är han numera anställd, men taxichaufför är han fortfarande och trivs med jobbet.

– Det är ett omväxlande jobb, ingen dag är den andra lik. Jag började köra lite för min far 1976. År 1988, då jag var på sjön, sjönk vi med båten på Nordsjön. Samtidigt gick min far i pension, så då tog jag över hans taxiföretag 1989, säger Leino.

Leino tycker inte att det är någon större skillnad mellan att köra taxi med plats för rullstolar jämfört med att köra taxi i allmänhet.

– Man måste tänka på säkerheten och se till att stolarna är fastsatta ordentligt, men annars är det som vilken tur som helst. Ännu behövs ingen speciell utbildning, men från och med nästa år kommer det att krävas en utbildning för invataxichaufförer, säger Leino.

Svårt att få tag på nya taxichaufförer

Leino är medveten om problemen att få taxi på kvällar och veckoslut och medger att det skulle vara bra med ett joursystem, men han tror inte att det är aktuellt att gå tillbaka till det tidigare systemet.

– Det skulle vara bra, men det återstår att se hur det blir. En del taxichaufförer vill ha tillbaka det gamla systemet, andra inte. Det blir långa dagar om du kör både dag och kväll, men för kundernas del skulle det vara bra med ett joursystem, säger Leino.

En orsak till bristen på taxi är också att det i dagens läge är svårt att hitta nya taxichaufförer, speciellt till kvällar och veckoslut. Leino har ändå inga planer på att sluta köra taxi.

– Jag kör säkert ett par år till i alla fall, så länge jag är frisk och i skick. Egentligen är jag pensionär, men jag kör ändå.