Bokbussen sprider läsinspiration, lär barn att behandla böcker väl – och hjälper till med besvärliga vantar

”I de områden i Helsingfors som är utan bibliotek kan bokbussen fungera som närbibliotek”, säger specialbibliotekarie Michelle Mattfolk.

- Kan du hjälpa mig med vantarna?

Den lilla pojken räcker fram sin vante, och Michelle Mattfolk sätter sig på huk och drar den på hans hand. Två andra små knattar dyker tyst upp och räcker uppfordrande fram sina vantar, de med. Hon småler och hjälper dem också.

Mattfolk är specialbibliotekarie och brukar åka ut med bokbussen, och till arbetsuppgifterna hör väl egentligen inte att hjälpa små barn med deras vantar. Men hon gör det gärna ändå.

Det är en snöig morgon, och bokbussen står parkerad framför daghemmet Domus på Brändö. Hit kommer bussen en gång i månaden.

- Jag tycker att det är jätteviktigt att vi kommer hit till daghemmen på Brändö, för de har ju inte ett eget bibliotek här, säger Mattfolk.

Hon berättar att daghemmen runt om i staden ibland beställer temapaket som bibliotekarien sätter ihop åt dem. Om de till exempel ska tala om känslor eller göra ett naturprojekt kan de beställa bokpaket som handlar om just det.

”De tuggar på böcker”

En grupp dagisbarn, som består av 1-3-åringar, samlas längst bak i bussen där de svenska böckerna finns. Barnen tittar allvarligt omkring sig. Det är spännande.

Nina Airio är en av de vuxna som är i bussen med gruppen. Hon jobbar på daghemmet Domus som lärare inom småbarnspedagogik.

- Vi skulle inte komma iväg till en bibba med metro och buss med vår grupp med tolv så här små barn. Det är jättebehändigt att bokbussen kommer så nära oss. Vi uppskattar det stort.

Barnen tassar omkring i bussen i sina vinterkläder, och rör försiktigt vid böckerna. Nästan högtidligt. Enligt Airio är det ändå inte alls självklart att de vet hur man ska behandla biblioteksböcker, utan det är något som de måste lära sig.

- De sitter och tuggar på dem, och bläddrar väldigt oförsiktigt och kan riva dem. Därför är det vårt ansvar att sitta med dem och visa hur man ska göra så att böckerna inte går sönder.

Frozen - en inkörsport

Bokbussen har en lång historia i huvudstadsregionen. Det första mobila biblioteket fungerade i Helsinge landskommun, alltså det som nu är Vanda, mellan åren 1913 och 1914. Det var på initiativ av häradsdomare Frithiof Winberg. Det var en kärra dragen av en häst som åkte ut med böckerna.

Specialbibliotekarie Michelle Mattfolk är övertygad om att bokbussen har en stor betydelse också idag.

- Jag tror att vi för med oss väldigt mycket läsinspiration. Vi laddar alltid bussen innan vi åker iväg, och jag har jobbat mycket med de svenska samlingarna. Vi har något åt alla.

Mattfolk är övertygad om att alla tycker om att läsa. Det gäller bara att hitta den rätta boken. Det är inte heller dåligt om ett barn inte är intresserad av det föräldern skulle önska att hen läste.

- Om ett barn bara vill läsa Frozen, kan man samtidigt låna en annan bok om prinsessor. Eller om barnet gillar att läsa om Vov-patrullen kan man smussla med en annan bok som handlar om hundar, tipsar Mattfolk.

Hjälper små kunder

Följande dagisgrupp är på väg in, och Mattfolk böjer sig ner och ger en liten kund i brandsläckarstorlek en hjälpande hand. Trappstegen till bokbussen är branta.

Måste man vara barnkär för att trivas med att vara bibliotekarie i en bokbuss?

- Jo, kanske det. Men det är nog å andra sidan självklart att alla kunder som behöver hjälp för att kunna ta sig in i bokbussen ska få det.

”Barnens bokkonsumtion är jättestor!”

Vid en hylla med några bilderböcker med vintertema sitter en pappa på huk med sin lilla dotter. Det är Oskar och Tilda, som har passat på att titta in i bussen efter att ha fört storebror till förskolan.

- Vi brukar ofta stanna här om bokbussen råkar vara på plats när vi kommer, berättar Oskar.

Han säger att han använder bibliotekens tjänster väldigt mycket, särskilt sedan han fick barn.

- Tidigare var det ofta så att jag köpte böcker, men barnens bokkonsumtion är jättestor! Då är det bra att kunna låna.

Tilda letar efter vinterböcker. Hon berättar att hon bara får låna en bok, men pappa Oskar skakar på huvudet. Hon får nog låna flera. Tilda ler lättat när missförståndet är utrett.

- Det bästa med böcker är att pappa läser för mig, säger hon.

Läsglada familjer på Brändö och i Brunakärr efterlyses

Dagstid besöker bokbussen främst daghem och skolor, så som nu vid Domus på Brändö. På eftermiddagar och kvällar är det däremot vanliga familjer och individer som man betjänar. Man rör sig i områden där det inte finns ett bibliotek.

- Jag hoppas att vi ska börja se flera svenskspråkiga familjer på de hållplatser vi har runt om i staden. Till exempel just här på Brändö, och i Brunakärr.

Hon påminner om att man kan beställa böcker, som man sedan kan avhämta från bokbussen. Man kan också återlämna böcker man har lånat från andra bibliotek.

- Man kan ha bokbussen som sitt närbibliotek.

Mattfolk uppmanar alla att ta en titt på helmet.fi där man kan hitta bokbussens hållplatser och tidtabeller.

Trivs i rörligt bibliotek

Michelle Mattfolk tar en liten paus i samtalet för att hjälpa en dagisgrupp med att låna en hög med böcker. Barnen står och tittar fram under mössor som har glidit ner över ögonen.

Ett par av dem börjar knuffas lite med varandra och tjafsar. Kanske de har varmt i sina vinterkläder.

När de får gå ut hjälper Mattfolk gruppens personal att tryggt få ner småttingarna för bussens branta trappor.

Ljudvolymen i bussen kan bli ganska hög med många som pratar samtidigt, och det kan bli trångt när det är många besökare. Är det inte ibland påfrestande att jobba här? Längtar man inte ibland till ett tyst och rymligt bibliotek? Michelle Mattfolk skakar på huvudet.

- Jag tycker om att röra mig omkring. Det viktigaste är den personliga kontakten med kunderna, och den får jag här. Jag pratar med dem och får hjälpa dem att hitta böcker. Det är ju det allra bästa!