Milda Mammon! Joakim von Anka fyller 75 år (som seriefigur)

Han kom som en isig vind en decemberafton och hade cylinderhatt, polisonger och obehaglig karaktär. Det är i dagarna 75 år sedan Joakim von Anka presenterades för världen.

Ofta betraktad som den hänsynslösa kapitalismens inkarnation, är han i själva verket en mycket sympatisk figur.

Det var i episoden Christmas on Bear Mountain (Jul på Björnberget) som han debuterade. Äventyret publicerades för ganska exakt 75 år sedan, i december 1947, i nummer 138 av seriemagasinet Four Color Comics.
Den fenomenale Carl Barks hade vid det laget varit anktecknare i fem år. Han hade i något skede fått en idé att låta Kalle Anka och hans bror- (egentligen syster-) söner fly undan en arg björn. En sådan historia krävde dock en ny gestalt i handlingen.

Nykomlingens första pratbubblor upptogs av ett hatiskt utfall mot julen och mot folk i allmänhet

Lösningen blev att skapa Scrooge McDuck eller Joakim von Anka, namngiven efter Ebenezer Scrooge i Charles Dickens' berättelse A Christmas Carol (översatt till svenska under olika titlar som En julsång på prosa eller En spökhistoria vid jul) från 1843.

Serieläsarna fick träffa Joakim hopsjunken i en länstol i sin vräkigt inredda villa, där oljemålningar med pengasäckar var upphängda på väggarna. Nykomlingens första pratbubblor upptogs av ett hatiskt utfall mot julen och mot folk i allmänhet.
Mitt i vresigheten får Joakim ett infall: han vill spela sina släktingar Kalle och knattarna ett ordentligt spratt (han har tydligen inte alls haft någon kontakt med dem innan dess). Han erbjuder dem att disponera hans stuga på Björnberget under julhelgen. Syftet är att utsätta Kalle för ett ”test” och se om han är värdig en julklapp.

En arg björnhona och hennes unge stör dock julglädjen i stugan. Joakim, som iakttar sina släktingar i smyg, blir imponerad över deras mod i nappatagen med de lurviga snyltgästerna.

Från fattigunge till global äventyrare

Den osympatiske Joakim var inte avsedd att bli ett permanent inslag i serierna. Men Carl Barks märkte snart att en sådan gestalt kunde användas oftare.

Året därpå, 1948, presenterades hans skotska familjebakgrund i det gastkramande äventyret The Old Castle's Secret (Den gamla borgens hemlighet).

Under bara något år förvandlades Joakim till en av centralfigurerna i Disneygalleriet. Den grinige enstöringen blev en kombination av storkapitalist och äventyrare. Han var visserligen fortsatt snål och lynnig, men han föryngrades också - stundom ända till barnstadiet.

Han förvarade sina kontanta medel – enligt en uppgift (Kalle Anka 46/1975) 500 kvadriljoner, 253 triljoner, 675 biljoner, 123 miljarder, 934 miljoner, 3 500 kronor och 13 öre – i ett kubformat kassavalv. Och han roade sig med att leka i mynthögarna – tumla omkring i dem som en delfin, gräva sig fram som en mullvad och kasta upp pengarna så att de föll ner som ett regn.
Men mellan pengabaden färdades Joakim och hans släktingar till alla världens hörn. Han korsade öknar, urskogar och berg i jakt på kung Salomos, Theseus eller Djingis Khans legendariska skatter, han färdades ner i havsdjupen eller ut i rymden för att leta efter guld och rikedomar.

Och han värjde tappert sin förmögenhet mot Björnligans plundringsförsök, hindrade Magica de Hex att fara av med hans första krona, och mätte krafterna med sin svekfulle rival Guld-Ivar Flinthjärta.

Barks såg också till att Joakim fick ett förflutet, som det kunde anspelas på vid olika tillfällen. Senare skulle Don Rosa utförligare skildra Joakims levnadslopp: kläckning i en urfattig adelsfamilj i Glasgow 1867, jobb som skoputsare, emigration till Amerika vid 13 års ålder, deltagande i guldrushen till Klondike och förtjänande av den första miljonen, och flyttning till Ankeborg.
Håller man fast tidslinjen som Rosa skapat, så bör snåljåpens egentliga 75-årsdag ha infallit år 1942, alltså samma år Barks tecknade sina första ankor. Att Joakim enligt samma kronologi dog år 1967 kan man gärna glömma helt ...

Ett föredöme, åtminstone delvis

Min egen aktiva tid som läsare av Joakim von Ankas äventyr började på 1970-talet. Då var det tidens ideologi att se honom som världskapitalismens urbild, en samvetslös roffare och utsugare och framför allt en alldeles ofantligt skadlig förebild för serieläsande barn.

Det fanns så kallade experter som på allvar menade, att minderåriga som läste om Joakim ville bli som han och leva som han.
Sådana farhågor visar att experterna inte visste mycket om barns tankevärld, och inte om Joakim heller. Carl Barks' klassiska Joakim-äventyr utmärker sig av en väldigt skeptisk syn på pengens och konsumtionens förmåga att skapa glädje.
Ni som inte läst serier de senaste årtiondena, men kanske i stället fått en smula livserfarenhet: ta och studera hyperinflationen i historien A Financial Fable (Pengaregn) från 1951, lyxkonsumtionen i Spending Money (Sus och dus med sura följder) 1952, eller det besinningslösa slöseriet i Statuesque Spendthrifts (Ståtliga statyer) samma år. Hur tar ni till er historiernas sensmoral i dag? Hur skulle ni ha gjort det för 30 eller 50 år sedan?
Kanske ni vid omläsningen även frapperas av hur ofta Joakim, trots sin legendariska snålhet, ändå visar sig ha ett hjärta av guld. Nog förtjänar han att leva kvar i minst 75 år till.
I de länder där Walt Disney-imperiets ankserier har sin trognaste publik, Tyskland, Italien och de nordiska länderna, firas 75-årsdagen med specialutgåvor av Joakim von Ankas äventyr. På svenska utkommer en blytung samlarbox, Farbror Joakims liv – den kompletta samlingen, i en begränsad, numrerad upplaga om 999 exemplar. Och nummer 49 av Kalle Anka & C:o är fyllt med historier och kul kuriosa om världens rikaste anka.