Alice gavs elchocker till hjärnan och förlorade minnet – men elbehandling hjälper henne och andra med depression fast vi inte vet varför

Efterfrågan för elbehandling har ökat massivt de senaste tjugo åren. Patienten ges elchocker i hjärnan, som hjälper mot depression men ofta orsakar minnesförlust. Alice fick hjälp mot sin depression, men biverkningarna var grava.

Jag stiger in i ett litet rum i en studentbostad. Här finns en säng, en teve, en kokvrå, ett litet skrivbord och flera instrument. Trots att det är lite trångt saknas inget som man behöver för att leva. På väggen hänger ett blått mönstrat tyg, och gardinerna vid fönstret är blå.

Alice kokar en kopp mintte till mig.

– Vården tog slut mitt under coronapandemin. Det ledde till en situation där jag var helt ensam här hemma för det mesta, genast efter att min hjärna blivit zappad. Jag undrar om jag återhämtat mig bättre om jag sysslat med hobbyer, träffat vänner eller dejtat.

Det är närmare två år sedan Alice fick elbehandling, alltså medicinska elchocker till hjärnan mot hennes depression.

Min syster hämtade mig flera gånger från Aurorasjukhuset, och när vi körde hem åkte vi förbi ett nybyggt köpcentrum. Varje gång förundrade jag mig över att ett nytt köpcentrum dykt upp. Min syster tyckte det var ganska obehagligt

― Alice om sina minnesluckor

Hon säger att hon i dag inte längre är deprimerad, och att biverkningarna i stora drag gått om.

Alice heter egentligen något annat. Hon uppträder med fingerat namn och utan ansikte eftersom artikeln behandlar känsliga detaljer om hennes hälsotillstånd.

Nytt köpcentrum på hemvägen varje gång

– Jag hade varit deprimerad i kring tio år, allt från lindrig till djup depression. Jag hade prövat så gott som alla mediciner. Jag kände att jag hade prövat allt annat.

Alice tog kontakt med sin läkare och frågade om det skulle vara möjligt att pröva elbehandling. Det var förhållandevis lätt för henne att få en remiss, säger hon.

Alice fick elbehandling tre gånger i veckan under en månad.

Alice behandlades på Aurora sjukhus. Hon anlände på morgonen och fick gå in i ett behandlingsrum som påminde om en operationssal. Hon fick en kanyl i armen, och skötaren satt in ett plaströr i hennes mun.

– Det var väl för att skydda tänderna och se till att jag fick luft.

Om jag skulle ha tagit ett IQ-test innan och efter behandlingen tror jag att jag skulle ha fått sämre poäng i det senare testet

― Alice

Skötaren placerade ut elektroder på hennes huvud och sedan fick hon sömnmedel. Allt blev svart, och efteråt vaknade hon på uppvakningsavdelningen.

– Jag kände mig ofta ganska virrig. Det tog en stund att bli klar i huvudet, jag hade svindel. Jag antar att det också var på grund av sömnmedlet.

– Min syster hämtade mig flera gånger från Aurorasjukhuset, och när vi körde hem åkte vi förbi ett nybyggt köpcentrum. Varje gång förundrade jag mig över att ett nytt köpcentrum dykt upp. Min syster tyckte det var ganska obehagligt.

Att starta om en hjärna

– Det handlar om en väldigt gammal vårdform. Ursprungligen ville man framkalla en epileptisk reaktion i kroppen med medicin, eftersom man märkte att det ofta hjälpte mot patientens psykiska symptom, säger Tuukka Raij, docent i psykiatri på Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HUS.

Det var på 30-talet i Italien som man började använda elektricitet för att framkalla epileptiska kramper.

Under de senaste åren har antalet patienter ökat med 30 % per år. Det handlar om en massiv ökning, vi pratar om tusentals patienter

― Tuukka Raij, docent i psykiatri

Under elbehandling får patienten en serie elstötar på knappa en ampere. De leds in i patientens huvud via två elektroder som placeras mitt på patientens huvud och på den högra tinningen.

– Hela hjärnan aktiveras och nervcellernas läge och balans ändras. Ibland har man jämfört elbehandling med att starta om och nollställa en dator.

Kom inte ihåg hur man bygger upp en mening

Alice berättar att hon drabbades av vad hon beskriver som lindrig mani genast efter behandlingen.

– Känslan varade i några veckor. Jag sov kanske fem timmar per natt, det var som om jag gått på stimulantier hela tiden. Men det var helt kul och inget som krävde vård.

Elbehandlingens vanligaste biverkning är minnesförlust. Det är vanligt att patienten förlorar minnen från både före, under och efter vårdperioden.

Alice säger att hon tror att hon drabbades av en betydligt mer omfattande minnesförlust än de flesta.

– Jag minns nästan inget från vårdperioden. Det var väldigt svårt att skapa nya minnen. Jag hade till och med svårt att prata, jag kom inte ihåg ord och mindes inte hur man bygger upp meningar.

– Om jag skulle ha tagit ett IQ-test innan och efter behandlingen tror jag att jag skulle ha fått sämre poäng i det senare testet.

I dag säger hon ändå att hon är så gott som återställd.

– Minnesförlusten gjorde mig ledsen och deprimerad, och då tvivlade jag nog på om behandlingen var rätt för mig. Men nu är jag ganska okej med det hela. Det var en unik upplevelse.

Sannolikt endast temporära minnesstörningar

– Det handlar om störningar i lång- och korttidsminnet, speciellt kring tidpunkten för behandling. Men forskning visar att många patienters minne fungerar i genomsnitt bättre två veckor efter behandlingen än innan behandlingen. Men det beror också på att depression påverkar minnet, säger Raij från HUS.

Enligt Raij ökar elbehandling inte risken för demens, utan det handlar om lindrig minnesförlust som kroppen kan återhämta sig från.

Jag har funderat mycket på det där – om det var elbehandlingen eller självreflektionen ensam som hjälpte. Bägge erfarenheterna var säkert viktiga

― Alice

Det är fortfarande okänt varför elbehandling hjälper mot depression.

– Litet skrämmande är det att man erbjuder behandlingen trots att man inte vet hur den fungerar. Men samtidigt hjälper den många, säger Alice.

Raij säger att det med tanke på hur mycket den används finns förhållandevis lite forskning om elbehandling. Däremot finns det rikligt med positiva erfarenheter av behandlingen.

– Sannolikt gör själva kramperna något. Om styrkan på stötarna ökas blir också vården mer effektiv. Forskning visar bland annat att depression och stress gör att hippokampus minskar i volym, vilket behandlingen verkar återställa, säger Raij.

– Det är möjligt att det är kroppens egna återställande funktioner som hjälper mot depression, inte elchockerna, säger Raij.

Patienter med allt lindrigare depression får elbehandling

Bästa resultaten ger vården om patienten har katatonisk eller psykotisk depression. I den tidigare varianten begränsar depressionen patientens rörelseförmåga, och i den senare plågas patienten av psykotiska tankar, som att de ruttnar eller att de inte är värda någon mat, säger Raij.

– I de här fallen ger vården resultat för 80-90 procent av patienterna, vilket är bland det bästa resultatet man kan få inom seriös psykiatrisk vård, säger Raij.

Elbehandling har blivit en betydligt vanligare vårdform. Den har börjat användas även för patienter med lindrigare depressionsformer.

En orsak är att vården inte har samma stigma som förr, säger Raij.

– Jag har jobbat inom psykiatrin ungefär tjugo år och med elbehandling i tio år. Då jag började inom psykiatrin vårdade vi några patienter i veckan. Under de senaste åren har antalet patienter ökat med över trettio procent per år. Det handlar om en massiv ökning, vi pratar om tusentals patienter.

Raij uppskattar att HUS i dag ger behandlingen kring 15 000 gånger årligen.

Den allmänna personalbristen syns även här och det är osäkert hur resurserna ska räcka till. Raij säger att man diskuterat hur patienterna vars behov är mest akut kan garanteras elbehandling.

Djupdykning i det egna psyket

Hjälpte elbehandlingen Alice?

Hon är först lite tveksam, men säger sedan ja.

När hennes vård tog slut blev hon sjukskriven och kunde föra sina studier vidare. Finland var mitt inne i coronapandemin, och Alice var isolerad från alla andra.

– Det blev en djupdykning i mitt eget psyke och i att vara självständig. Det var verkligen deprimerande.

Nu i efterhand upplever Alice att perioden gav henne mer resiliens.

– Min självkänsla blev bättre. Jag kände att jag kunde klara nästan vad som helst. Jag har funderat mycket på det där – om det var elbehandlingen eller självreflektionen ensam som hjälpte. Bägge erfarenheterna var säkert viktiga.