NHL-kolumnen: Östra konferensens två ”Team Finland” firar jul i olika stämningar – Carolina är mästarkandidat, Florida riskerar att missa playoff
Östra konferensens ”finska lag”, Carolina och Florida, hörde inför säsongen till ligans favoriter. Hurricanes maskineri hostade, men lagom till jul har laget hittat flytet. Panthers får däremot akta sig för Krampus.
I veckans avsnitt vrider NHL-podden ut och in på Carolina Hurricanes och New York Rangers. Dessutom blir det lite snack om New Jersey Devils.
Carolina Hurricanes och New York Rangers har fått upp farten – därför kan de bli svårstoppade på våren
Laget och fansen i Carolina kunde öppna julens första paket natten till onsdag finsk tid. I prestigemötet mellan gängen som låg på delad förstaplats i Metropolitan-divisionen tog Hurricanes en klar 4–1-seger trots att New Jersey förde spelet.
Många gånger har Carolina stordominerat skottstatistiken, men segrarna har varit svettiga ettmålssegrar – ofta efter förlängning. Nu sköt Devils nästan dubbelt så många skott på mål och var även fränare i tacklingsspelet. Ändå låg gästerna under hela tiden.
Det tog Jesperi Kotkaniemi bara 20 sekunder av matchens första byte att ge hemmalaget ledningen. Målet underströk känslan av tidig jul: Kotkaniemi, som haft det så svårt att hitta effektiviteten trots mycket slit, stod för ett verkligt viljemål.
Nu, efter ett par lovande matcher i en nykomponerad anfallstrio med Teuvo Teräväinen och Seth Jarvis, var det lagets tilltänkta andracenter som visade vägen.
”Ett signaturögonblick för Kotkaniemi i Carolina”, utbrast lagets långvariga tv-kommentator Tripp Tracy i direktsändning.
Lägg till att sensationsmålvakten Pjotr Kotjetkov, som fick sin chans tack vare Frederik Andersens skada, agerade levande vägg – och inte för första gången. 23-åringen börjar mer och mer se ut som den frälsarkeeper som organisationen har drömt om i flera år.
Har Rod Brind’Amours arbetets hjältar-gäng plötslig, när årsskiftet och grundseriens halvvägspunkt närmar sig, fått alla bitar på plats?
En producerande andracenter, en vinnande målvakt – som inte har lätt för att gå sönder – och en spelmässigt sett lite orättvis seger här och där i mitten av serielunken. Ungefär precis vad coach Rod nämnde i sitt brev till Korvatunturi.
Att Brent Burns skulle visa sig vara en sådan dominerande spelmotor på blålinjen som alla förväntade sig hade han fått bekräftat redan i god tid före julhelgen.
Aho och Pacioretty
Carolina har vunnit sju matcher i sträck utan sin förstacenter och långvariga bästa poängproducent, och klivit upp till etta i divisionen och tvåa i hela ligan.
Sebastian Aho brukar inte missa många matcher och har från och med sin andra säsong i Carolina varit en drivande spelare alltid när det gått bra för Hurricanes. Nu har han varit borta i ett halvt dussin matcher – och Carolina har vunnit dem alla.
Ofta har det varit just Aho som gjort ett efterlängtat sent kvitteringsmål, eller satt den där vinnande pucken i buren. Sedan säsongen 2017–2018 har Aho skjutit 35 segermål för ”Canes”. Lagstatistikens tvåa, trea och fyra har sammanlagt stått för 40 avgörande mål.
För övrigt: med 35 ”game winning goals” på sex säsonger är Aho på delad sjätteplats i ligan. Brad Marchand och Aho ligger jämsides – tätt följda av David Pastrnak och Sidney Crosby. Connor McDavid, Leon Draisaitl och Auston Matthews är topptrion.
Säger något om hur man ska värdera Ahos betydelse för Carolina Hurricanes.
Med Aho borta har Hurricanes-truppen med besked visat att laget har imponerande bredd och djup – och karaktär. Dessutom finns det fortfarande mer att hämta från Hurricanes tillsvidare outnyttjade reserver.
Främst riktas blickarna mot Max Pacioretty. Den forne Montreal Canadiens-kaptenen var en kirurgisk precisionsinförskaffning för att göra Hurricanes till ett lag som inte har så förbaskat svårt att få pucken i mål. Just nu är ”Canes” bara sexa i Metropolitan för gjorda mål.
Pacioretty är en pålitlig målskytt: sex gånger har han gjort mellan 30 och 39 mål. Alltså varje säsong sedan starten av 2010–2011 som han kunnat spela minst 70 matcher.
Hans Carolina-debut blir aktuell först om cirka en månad, medan Aho borde göra comeback efter den korta julpausen. Det finns goda orsaker i Hurricanes-lägret att fira jul med gott humör och höga förväntningar på den kommande våren.
Dyster höst för Panthers
För Florida Panthers är julen inte lika rolig. Laget, med tre finska centrar, var bäst i grundserien förra säsongen. Dagen före julafton är Panthers på placering tolv av sexton i östra konferensen och har tre lag och sex poäng mellan sig och sista wild card-platsen.
”Pantrarna” dominerade förra säsongen med ett offensivt virvelvindspel och sköt in en rejält över 300 mål. Lagets akilleshäl var ändå ett ordentligt läckande försvar som inte blev bättre av att tilltänkta förstakeepen Sergej Bobrovkskij inte levt upp till förväntningarna.
Lokalrivalen Tampa Bay Lightning förnedrade Panthers i slutspelet och det ledde till handling. Ut åkte oerfarna coachen Andrew Brunette och in kom mäktigt erfarna Paul Maurice. Meningen var att Panthers skulle bli ett tätare paket. Svårt att möta.
Ut åkte också klubbikonen Jonathan Huberdeau och förstaparsbacken MacKenzie Weegar. Båda blev totala statister mot tuffa Tampa och fick hård kritik. In kom Matthew Tkachuk som håller Huberdeau-nivå i produktionen och är en fysiskt benhård viljespelare.
Snabbt tänkt såg det ut som att Maurice rutin av att organisera spelet och tändvätskan, som Tkachuk bär i med sig i sin spelaridentitet, var precis vad hockeydoktorn ordinerat.
Det läcker i egna änden
Något som general manager Bill Zito ändå inte åtgärdade var Panthers backtrupp. Dessutom läcker Bobrovskij i vanlig ordning som ett såll – med en årslön på 10 miljoner dollar. Och framtidsmannen Spencer Knight är fortfarande bara 21 år gammal. Han kan inte dra lasset.
Att läget med Bobrovskij är ytterst svårlöst förstår man. Zitos föregångare skrev idiotkontraktet som gäller till våren 2026 – och förutom att keepern är hutlöst dyr har han en klausul som förhindrar trejder.
Däremot är det svårt att förstå hur Zito resonerar gällande backtruppen. Försvarsspelet var dåligt ifjol. Det berodde helt enkelt på att truppen hörde till de sämre i ligan när det gällde att försvara. Nu är den ännu sämre.
Antagligen ansåg Zito och hans team att felet inte var pjäserna, utan systemet. Där tog han helt enkelt fel – bakom storstjärnan Aaron Ekblad, Gustav Forsling och Brandon Montour är backtruppen på gränsen till usel. Ingen kan organisera den till att försvara starkt.
Till på råga allt är stjärnbacken Ekblad i fem mot fem-spelet oftare inne när pucken hamnar i det egna nätet än när Florida firar. Inte bästa möjliga hövding i försvaret.
Riktigt svårt att förstå hur Zito inte erbjöd defensivt starka Petteri Lindbohm en fortsättning. I stället tog han in oerhört tröga 35-åringen Marc Staal som i dagens NHL är i helt fel omgivning. Lindbohm hade inte varit dyrare, däremot nyttigare.
Kaptenens ansvar
Jonathan Huberdeau fick alltså styra kosan bort från Florida efter floppen mot Tampa. I ärlighetens namn måste man ändå lyfta fram att lagkaptenen Aleksander Barkov inte heller höll måttet när ”Bolts” spelade playoffhockey.
Barkovs höst har inte varit bra – en ordentlig överraskning. Visserligen har skador och virus gjort sitt för att försvåra läget. Men också när Barkov varit i fullt spelskick har produktionen varit blygsammare än väntat.
Pucken tycks helt enkelt inte riktigt vara ”Sashas” vän på samma sätt som vi blivit vana att se. Visst älskar den fördjupade statistiken fortfarande Barkov och han gör oerhört mycket rätt.
Men ändå: skottprocenten ligger på usla 7,3, Barkov har förlorat många matcher i matchen mot andra förstacentrar – och den tilltänkta succéaxeln Barkov-Tkachuk väntar fortfarande på att börja fungera. Och hur har Tkachuk inverkat på Barkov i rollen som lagets ledare?
Finns här några snälla ”Pantrar”?
Än finns det såklart tid att ändra på kursen och vara som bäst när slutspelet närmar sig. Panthers har högsta förväntade målmängd av alla 32 lag och är klar etta både i skott på mål och farliga chanser.
Den offensiva sidan är alltså åtminstone i teorin i fjolårsform – det gäller bara att få utdelning.
Däremot är det krass verklighet att endast nio lag släppt in fler mål än Panthers. Ett kallt faktum är också att Atlantic-divisionens tre direkta slutspelslag redan är spikade – Boston, Toronto och Tampa blir inte omkörda.
En av de två wild card-platserna är alltså det bästa Florida kan nå. Även det kommer att kräva en lång slutspurt från och med nu fram till sista grundseriematchen. Det var minsann inte vad Paul Maurice som coach skulle föra med sig.
Panthers behöver helt enkelt stolpe in hela resten av säsongen. Nästan så att det behövs lite hjälp av julgubben. Hoppas att GM, coach, kapten och det övriga gänget varit snälla. Risken finns för att det är Krampus som knackar på.
Tack för att du läste – ha en riktigt god jul!
Källor: nhl.com, naturalstattrick.com, hockeydb.com