Pimpelfiskare njuter av vintern, trots mildare väder: ”Vi är ute på svaga isar, men vi tar inga risker”

Det är fullt med vattenpölar på isen, men pimpelfiskarna ser positivt på situationen. Det finns tillräckligt mycket is för att kunna fiska, bara du är försiktig.

Jan Österlund kommer bara tio meter ut på Sysilax sötvattensbassäng i Pargas innan isbillen går genom isen. Han har också isdubbar och en flytdräkt, men det är ingen vits att riskera någonting, anser han.

– Man kan aldrig vara för försiktig. Flytdräkten är ingen torrdräkt, utan våt blir man. Men man sjunker i alla fall inte så snabbt till bottnen, säger Österlund.

Ändå finns det pimpelfiskare som gladeligen går 100 meter till ut på den svaga isen. För en utomstående kan de se ut som självmordskandidater, men sportfiskarna i Pargas vet vad de gör.

– Man får inte bli för van, utan man måste respektera isen. Särskilt nu i början av säsongen liksom i slutet av säsongen är isarna jätteförrädiska.

De som fiskar på vintern vet att det är tunnare is bland annat där det är strömt vatten, vid sund och uddar, under broar och i vassar. Men dessutom kan det finnas lokala ”källögon”, ställen där källvatten rinner fram.

Pimpelfiskarna Jan Österlund och Aapo Hytti från Pargas Sportfiskare påpekar också att man aldrig ska fiska ensam, utan ha med någon som kan hjälpa med kastlina om man skulle falla i.

– Om man inte är bästa kompisar kan man ju vara lite längre ifrån varandra, men så att man ändå kan rädda den andra om någonting skulle hända, säger Österlund.

”Vet inget mer idiotiskt än att skryta om att man har gått genom isen”

Den här dagen har de med sparkstötting och pulka, förutom all annan säkerhetsutrustning, så färden går 100 meter ut på sötvattensbassängen. Här är isen cirka 10 centimeter tjock.

– Det sista min fru gör innan jag går hemifrån är att kontrollera att jag har med mig isdubbarna, och inte bara med, utan de ska vara runt halsen och lätta att kunna använda, säger Hytti.

Hytti har pimpelfiskat i mer än 50 år men han har aldrig gått genom isen. Han minns hur fritidsfiskare på 1980-talet sökte sig till ställen där det alltid fanns mycket abborrar så fort den första isen lagt sig. De kunde få pulkan full med fisk, och då höll den tunna isen inte alltid hela vägen tillbaka. I tidningen skröt sedan en del av fiskarna med hur många gånger de gått genom isen och tagit sig upp igen.

– Jag vet ingenting mer idiotiskt än att skryta om att man har gått genom isen, säger Hytti.

Skillnad mellan pimpelfiskare och långfärdsskridskoåkare

– I en insjö finns inte likadana strömmar som på havet. Här måste man bara akta sig för bäckar och andra ställen där vatten rinner till, säger Österlund.

Österlund förklarar hur försiktiga pimpelfiskarna är, att de kontrollerar bärigheten med isbill eller med isborr. På det viset kan de sitta tryggt på sin sparkstötting eller ryggsäck, fastän det skulle vara öppet vatten 10 meter ifrån dem. De tittar på helt andra saker än långfärdsskridskoåkare eller skidåkare som rör sig på isen.

Vi är ute på svaga isar, men vi tar inga risker

― Jan Österlund, pimpelfiskare

Riskerna är mindre för de pimpelfiskare som kommer till sötvattensbassängen, säger Österlund och Hytti. De har inte ens några torra extrakläder med. Om de mot förmodan skulle bli våta så har de bilen helt bredvid.

Men isen ändrar snabbt karaktär och bärkraft med vädret. De sista dagarna innan julafton var så milda och regniga att det mesta av isen försvann, till och med för pimpelfiskare.

– Annars kan det bli ett helt annat program, en kamp för att komma upp från isen, säger Österlund.

Gäddburgare så ofta det går

För att hålla en pimpelfiskare ska isen vara minst 5 centimeter tjock om det är en genomskinlig kärnis, och kring 10 centimeter för gråis eller stöpis som inte blivit lika hård ännu. Under den kalla vintern i fjol var isen 60-70 centimeter tjock. I Sysilax finns i år ingen kärnis, så de 10 centimeter vi nu står på börjar vara på gränsen. Tunnare får den inte bli.

– Jag vet nog att folk går på tunnare isar, men man kan inte ge några råd då läget varierar så mycket, säger Österlund.

Pimpelfiskandet går lugnt till. Hytti följer med ekolod med hur fiskarna rör sig, och han ser hur en fisk, troligen någon mörtfisk lite stiger upp mot hålet. Men gösarna och abborrarna håller sig lugna.

– Både Aapo och jag har katter hemma, så gäddfilé åt kissarna skulle vara bra. Då är man bra kompis med dem igen, säger Österlund.

Hyttis favoritrecept är gäddburgare, där han i matberedaren gör biffar av gäddfiléer, crème fraîche, dill, skorpsmulor och kryddor. Biffarna steks till burgare och avnjuts med hamburgerbröd, sallad och en god dryck. Det är nästan så man kunde äta det på julafton till och med.

”Det är en väldigt social grej, vi kan vara tysta i en timme”

Men det måste inte komma någon fisk alls. Efter ett tag säger Österlund att han inte ens hade tänkt att de skulle äta fisk hemma i dag, åtminstone inte sådan som de fått med pimpelfiske.

– Det är en väldigt social grej att pilka tillsammans. Vi kan vara tysta en timme och så kan vi hålla på och prata en timme, säger Österlund.

Det går en stund i tystnad. Sedan får Österlund plötsligt en gädda.

Hytti är bara lite avundsjuk. Men han byter snabbt strategi och använder samma fiskedrag som Österlund gjort, eftersom det bevisligen gett resultat.

– Allra helst skulle jag vilja få gös, men gädda kommer på god andra plats. Båda är svåra att få, och det är alltid en hård kamp med dem, säger Hytti.