Oprövade målvakter, formsvaga stjärnor men en vana att vinna – här är snackisarna inför ishockey-JVM

Kan Juniorlejonen upprepa bragden från augusti och komma centimeter från att ta JVM-guld igen? Den här gången är frågetecknen flera – Yle Sporten går igenom utgångsläget inför turneringen.

Det är dags igen. Efter ett uppskjutet augusti-VM är det dags för ett vanligt junior-VM i ishockey som spelas över årsskiftet. Och som vanligt i Kanada.

Frågar man vadslagningsbyråerna ska Finland absolut klassas som en stark medaljkandidat också den här gången. Då JVM senast spelades i augusti gick Finland som känt nästan hela vägen, men endast en handfull av spelarna från den truppen är med i den nu aktuella truppen.

Men hur sannolikt är det att Juniorlejonen tar medalj igen?

Yle Sporten går igenom samtalsämnena inför den stundande turneringen!

Skandalomsusade värdar

För det första kan vi konstatera att Finlands medaljchanser ökar markant i och med att Ryssland fortfarande är portat från internationella sammanhang. I praktiken är det, åtminstone på pappret, bara fyra lag som tävlar om medaljerna: Kanada, Finland, USA och Sverige.

Ett stort samtalsämne kommer också den här turneringen att vara våldtäktsskandalerna inom den kanadensiska juniorhockeyn. Turneringen spelas i Halifax – samma ort där sex kanadensiska juniorlandslagsspelare anklagas ha gruppvåldtagit en medvetslös kvinna år 2003.

Det kanadensiska ishockeyförbundet har varit i rejält blåsväder på grund av flera liknande fall. Orsaken till kritiken är att det uppdagats att förbundet betalat för offrens tystnad med pengar som kommit från medlemsavgifter. I praktiken alltså juniorers licenspengar.

Hela förbundsledningen har bytts ut men härvan nystas fortfarande upp. Det kommer att vara ett samtalsämne också under de kommande veckorna.

Kan någon utmana Kanada?

Sett till spelarmaterialet är det absolut inget snack om saken. Kanada är absoluta guldfavoriter också den här gången.

Shane Wright (han som skulle gå som etta men föll ner till fyra förra NHL-draften) är med, men det stora affischnamnet är den kommande sommarens stora draftpris Connor Bedard.

Bedard har kallats en av sin generations största talanger och kommer att ha alla strålkastare på sig i den här turneringen. Väntevärdet är ändå att han befäster sin status som fullständigt ohotad etta i draftrankningen på ett sätt som Wright aldrig klarade av att göra.

Frågan är väl närmast vem av de tre andra toppnationerna som kan utmana dem på allvar. Enligt till exempel TSN:s veteranreporter Craig Button är det Finland som väntas komma närmast.

Vem ska stå i mål för Juniorlejonen?

Men varför känns det som att JVM-febern inte är riktigt på den nivå den borde vara med tanke på sådana tippningar?

Faktum är att det helt enkelt finns enorma frågetecken i den finländska truppen som inte kommer att besvaras innan det blir allvar. Först och främst: det finns inte en klar målvaktsetta i truppen.

Niklas Kokko spelar i Hermes i Mestis. Jani Lampinen i Kiekko-Espoo i samma division.

Aku Koskenvuo är ett otroligt intressant namn ur ett human interest-perspektiv, men inledningen på hans Ivy League-karriär i Harvard har verkligen inte varit någon dans på rosorna. Han har stått två matcher och räddat 87,5 procent av skotten.

Då Finland föll mot USA med 2–5 i en träningsmatch tidigare i veckan var det just Koskenvuo som stod mellan stolparna.

– Vi har tre bra målvakter. Efter det förberedande lägret och våra två träningsmatcher är vi klokare, sen tar vi också beslut om hur vi går vidare tillsammans med målvakstränaren Pekka Rinne, sa tränaren Tomi Lämsä till Yle Urheilu innan laget åkte iväg till Kanada.

– Jag ser det verkligen inte som någon svaghet i vårt lag.

Vem ska stå för målen?

På pappret ser den finländska anfallsarsenalen mycket mer stabil ut. Joakim Kemell, Brad Lambert och Oliver Kapanen är alla namn som ska stiga fram om Juniorlejonen ska gå långt i turneringen.

Kemell var Finlands bästa poängplockare i JVM i augusti, men har bara noterats för 8+2 på 24 matcher i JYP den här hösten. Sedan den 8 oktober är saldot 3+0.

Lambert gjorde succé på Winnipeg Jets träningsläger på sensommaren, men har tre poäng i AHL där han rapporteras se ”obekväm” ut av dem som följer med Manitoba Moose på nära håll. Han var också hoppingivande vass för ett år sen innan JVM blåstes av – i augusti var han osynlig.

Det var minsann Oliver Kapanen också, som ändå nu går in i turneringen som lagkapten. Har noterats för 7+7 på 32 matcher för KalPa den här säsongen, får han i gång motorerna på allvar mot jämnårigt motstånd?

Och vem stiger fram om stjärnorna inte levererar?

Evighetsfrågan. Här några namn att hålla koll på i anfallsväg:

Ville Koivunen, som lyckats knipa en plats i Kärpäts namnstarka anfallstrupp och dessutom noterats för 7+3 under hösten. Kammade noll på ett personligt plan i augusti, nu har han alla förutsättningar att ta en mycket större roll i laget. Spelade i förstakedjan med Oliver Kapanen mot USA.

Det gjorde också Niko Huuhtanen, som återvände till ligan efter en säsong i WHL på sommaren. Nio mål för Jukurit i höst – förra säsongen blev det hela 37+40 på 65 matcher mot relativt jämnårigt motstånd.

Topi Rönni har inte imponerat alls i Tappara, men har snittat över en poäng per match i U20-landslaget den här hösten. Calgarys val i den andra omgången i den senaste draften kan mycket väl bli en viktig center för Juniorlejonen i de lägre kedjorna.

Jere Lassila, JYP-anfallaren som knep en plats i truppen via utmanarlaget på lägret innan VM-truppen togs ut, var näst bästa poängplockare i U18-VM förra våren med ett C på bröstet.

Lenni Hämeenaho är det hetaste finländska namnet (tillsammans med icke-JVM-aktuella Kasper Halttunen) att hålla koll på med tanke på NHL-draften 2023.

Backtruppen går iallafall inte av för hackor

... men är inte direkt bländande bra heller. Faktum är ändå att i princip alla backar är etablerade på liganivå och de flesta vet vad de gör med pucken på sitt eget klubblad.

Aleksi Heimosalmi har redan kontrakt med Carolina Hurricanes och väntas flytta till deras organisation efter den pågående säsongen med Ässät. Han är Finlands på pappret starkaste namn i backtruppen.

HIFK:s Otto Salin, TPS Jimi Suomi och Pelicans Topias Vilén är också namn som borde hålla internationell jämförelse i den här turneringen.

Det intressantaste namnet är utan tvekan Aron Kiviharju. TPS-talangen hör till de riktigt stora namnen i draften 2024 – nu blir han den sjunde 16-åringen genom tiderna att få spela ett JVM för Finland.

De tidigare backarna att göra det? Reijo Ruotsalainen, Janne Niinimaa och Olli Määttä.

Tomi Lämsäs comeback inom finsk hockey?

Det går inte heller att undvika att nämna tränaren. Efter flera framgångsrika år med Antti Pennanen valde ishockeyförbundet att gå vidare med ett namn som tvärtom inte har värst mycket erfarenhet av landslagshockey (med undantaget av ett ungdoms-OS 2012) – Tomi Lämsä.

Lämsä var den finska hockeytränarscenens heta namn då han tog över Jokerit för 10 år sedan, då bara 33 år gammal, men fick sparken redan nästa säsong. Sejouren i Pelicans säsongen 2014/15 blev också bara en säsong lång.

Efter det flyttade Lämsä till KHL, där han efter fyra år av uppdrag som assisterande fick ta över som chefstränare för Salavat Julajev Ufa sommaren 2020. De två säsongerna i den ryska ligan resulterade i lika många uttåg i den andra slutspelsomgången.

– Det här är en utmärkt tränare med erfarenhet av elithockey på internationell nivå. Han har bred erfarenhet och är väl utbildad som tränare, konstaterade Kimmo Oikarinen från förbundet för Yle då kontraktet blev klart i juni.

USA och Sverige då?

På basis av den första träningsmatchen är USA ett lag man ska ta på allvar i årets JVM. Jo, det var en träningsmatch, men en 5–2-seger skämtar man inte bort.

Experter som TSN:s Craig Button lyfter gärna fram att laget är långt ifrån lika namnstarkt som det i bästa fall kan vara – men det finns fortfarande topptalanger som Luke Hughes i truppen.

Sveriges JVM-uppladdning har i sin tur överskuggats av en märklig uttagningsskandal. Enligt Aftonbladet ska förbundet ha petat målvaktstränaren Peter Andersson efter att en av utespelarna vägrat spela för Juniorkronorna om Andersson, eller ”Trötter” som han också kallas, fanns i staben.

Sagt och gjort, förbundet petade tränaren. Och den första träningsmatchen för deras del slutade i en 1-5-förlust mot USA.

Men det finns också flera spelare att hålla ögonen på i den blågula truppen. Axel Sandin-Pellikka, draftaktuell back från Skellefteå, är ett namn många väntar sig kunna höja sina aktier ännu mer med ett lyckat JVM. Bland anfallarna är Örebros Leo Carlsson det heta framtidsnamnet.