Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Så gick det sen: Nadina Vihinen födde i ambulans vid motorvägskanten i Forsby – nu fyller Esmi snart ett år

En bebis i blå vinteroverall sitter i en snödriva och ler.
Bildtext Lilla Esmi får snart fira sin första födelsedag. Hon hade bråttom att komma ut i världen och det är fortfarande fart på.
Bild: Nadina Vihinens familjealbum.

Nadina Vihinens dotter Esmi föddes en natt i januari för snart ett år sedan. Hon och sambon var på väg till centralsjukhuset i Kotka men dottern hade bråttom ut.

Paret måste vänta en stund på barnvakt för familjens förstfödda innan de kunde kasta sig i bilen hemma i Jackarby i Borgå. Babyn kom till världen i en ambulans vid motorvägskanten i Forsby i Lovisa, bara en timme och 40 minuter efter att födseln satt i gång.

– Själva förlossningen gick riktigt bra där i ambulansen och vi kom tryggt till Kotka för eftervård. I det stora hela gick allt bra fast det var lite extra spänning i förlossningen, säger Vihinen.

Vi gör intervjun per telefon medan Vihinen är på promenad med Esmi i vagnen. Det är dags för en eftermiddagslur, både för minstingen och för storasyster Isla som precis fyllt tre.

– Vi mår riktigt bra, första året har inte precis varit jättelätt. Esmi har varit ett kolikbarn och vi har fortfarande sömnlösa nätter. Men inte har vi någondera fått några större men av den flygande starten vi hade, berättar Vihinen.

En leende kvinna i ylletröja står i en skog med ett litet barn i famnen.
Bildtext Nadina Vihinen och Esmi, fotograferade i september.
Bild: Nadina Vihinens familjealbum

Lilla Esmi kom snabbt till världen och farten har fortsatt.

– Man märker nog att allt ska hända enligt hennes tidtabell, man ska inte försöka styra alltför mycket. Det är nog ett ganska ”håsågert” barn vi har fått. Det ska hända fort, säger Vihinen.

Storasyster Isla är ganska jämnt två år äldre än Esmi och har tagit emot henne med öppna armar.

– Nu när Esmi rör på sig mer och vill leka med storasysters leksaker så har det kanske lite börjat dyka upp svartsjuketendenser hos den äldre. Men hon är nog jättemån om sin lillasyster och de tycker jättemycket om varandra, berättar Vihinen.

Ibland kommer tankarna

Våren var intensiv med två småbarn hemma och Vihinen berättar att hon under långa tider inte alls tänkte på förlossningen. Varken hon eller Esmi fick några men eller trauman, men ibland kan det dyka upp tankar på vad som kunde ha gått snett. Vihinen berättar om en gång i höst då hon var på väg till babysim i Lovisa.

– Det var första gången som jag körde förbi avtaget ensam på tumis med Esmi. Då tänkte jag faktiskt att ”ojdå, här kom du till världen. Det var ju inte riktigt som vi hade planerat eller tänkt”.

Efter det gick hon i några dagar omkring med tankar på vad som skulle ha kunnat hända: Tänk om allt inte skulle ha varit som det borde med Esmi, eller om något skulle ha spruckit under förlossningen? Tänk om ambulansen inte skulle ha hunnit fram i tid?

– Sen lugnade jag ner mig och tänkte att äsch, allt gick ju bra och det kom snabbt hjälp. Det skulle ha kunnat gå mycket värre och vara svårare eller mer traumatiskt än vad det varit. Jag är nog hemskt tacksam för att allt gick jättebra och för att vi har fått må bra, säger Vihinen.

Två  små barn, en bebis i en trävagn och ett lite äldre barn som står bredvid och håller i vagnens handtag.
Bildtext Isla och Esmi kommer bra överens.
Bild: Nadina Vihinens familjealbum

I den tidigare artikeln med Vihinen berättade Frank Högström, akutförman vid räddningsverket i Östra Nyland, att det sker en handfull gånger per år att barn föds på vägen till sjukhuset. Det har hänt oftare sedan Borgå BB stängdes i slutet av 2016. För många östnylänningar blev vägen till BB längre då de nu måste åka antingen till Helsingfors eller till Kotka.

Under år 2022, fram till den 30 december, skedde sju förlossningar längs vägen. Det berättar akutvårdens fältchef Joa Bergqvist efter att ha tittat igenom statistiken för årets uppdrag.

Viktigt ha servicen nära

Då Yle Östnyland intervjuade Vihinen i januari, kort efter förlossningen, blev det tal om det nya välfärdsområdet och vikten av att ha kvar små enheter så hjälpen finns nära.

Om Borgå BB hade funnits kvar så kanske familjen skulle ha hunnit till förlossningssalen där. Nu gick det inte så, men hjälpen var snabbt på plats eftersom ambulansen skickades ut från depån i Gammelby.

– Jag är tacksam för att ambulansen kom så snabbt på plats och jag hoppas det finns liknande service också i framtiden för dem som behöver det, säger Vihinen.

Ett litet barn sitter på golvet och leker tillsammans med sin pappa.
Bildtext Esmi leker på golvet med pappa Kim.
Bild: Nadina Vihinens familjealbum

Från och med söndagen den 1 januari är det Östra Nylands välfärdsområde som sköter vården och räddningsverksamheten i Östnyland. I höst var det mycket kalabalik kring jouren på Borgå sjukhus som var nedläggningshotad eftersom HUS behövde spara.

– Jag blev ganska till mig av att de skulle dra in ännu mer här i östra Nyland. Jag håller fast vid det som jag sa då i januari, att jag är jättetacksam över att vi haft de här små enheterna och att hjälpen finns nära, säger Vihinen.

HUS får sin finansiering av välfärdsområdet, som i sin tur finansieras av staten. Också välfärdsområdet har ett underskott i kassakistan.

– Jag är fortfarande orolig nu med välfärdsområdet och ekonomin som man läst om, de går in i det första året med ganska stora minus i budgeten. Man undrar ju hur de ska spara in det och vad allt som är hotat. De har haft ett år på sig, det är inte jättelång tid att planera från noll.

Vihinen konstaterar ändå att det är för tidigt att kritisera välfärdsområdet innan allt är i gång och vi vet hur det går.

– Man måste ju ge dem en chans och hoppas på det bästa.

Vihinen hoppas glesbygden beaktas i kommande beslut om vården.

– Jag hoppas att beslutsfattarna kommer ihåg att sjukvård är en allmän rätt. Man ska inte behöva vara orolig för att bli utan vård eller få vård så sent att något otrevligt hinner hända fast man bor här på landet.

Diskussion om artikeln