Analys: SDP går mot fiasko och Stubb är enda chansen för Samlingspartiet i presidentvalet 2024

De fornstora presidentpartierna SDP och Samlingspartiet har blivit knähundar när man ser till gallupsiffrorna. Bäst klarar sig de kandidater som väcker minst politiskt känslosvall.

Yles presidentgallup innehåller några intressanta poänger med ett drygt år kvar innan själva valet, vars första omgång ordnas den 28 januari 2024. Om valresultatet följer opinionssiffrorna som de ser ut just nu blir det unikt på flera sätt.

1. Pekka Haavisto har lyckats skaka av sig gröna stämpeln

Pekka Haavisto har gått från att vara en ganska polariserande kandidat, när han första gången ställde upp år 2012, till den som har det bredaste stödet i dagens gallup. Orsakerna kan säkert ligga det att han som utrikesminister fått spela en statsmannaroll, samtidigt som den ryska militära aggressionen nådde oanade mått, och Finland brådskande gick med i Nato.

Haavisto har också aktivt skakat av sej den gröna stämpeln, han deltar sällan i partipolitiska diskussioner. Inte ens inför det egna partifolket bjuder han på några djupgröna, eller ens ljusgröna brandtal. Följden är att han är favoritkandidat inte bara bland de Grönas anhängare utan också bland socialdemokrater, vänsterförbundare och SFP:are.

Om Haavisto vill ställa upp kan man vänta sig att han låter det egna partiet nominera honom honom. Förutom C.G.E. Mannerheim har en finländsk president aldrig kommit från något annat än de traditionellt stora partierna – Ståhlbergs och Rytis Framstegsparti var dåförtiden ett av de stora.

2. Olli Rehn – de äldres kandidat

Andra partier skulle gärna också nominera en lika populär kandidat men endast Centern ser ut att lyckas med det. Olli Rehn har stadigt legat på andra plats sedan januari 2021 när Yle började med opinionsmätningarna inför presidentvalet 2024.

I gallupen i mars 2022 fick Olli Rehn faktiskt flest omnämnanden. Precis som Pekka Haavisto har Rehn ett ganska brett stöd – utom när man ser till åldersgrupper. Olli Rehn är uttryckligen de äldres kandidat. Bland väljare under 35 får han långt under 10 procent. Frågar man bara dem som är över 65 så får Rehn 21 procent, men hamnar ändå snäppet under Haavisto.

3. SDP går mot ännu ett fiasko

SDP kan däremot varken förlita sig på ungdomar eller seniorer. Efter att ha funderat i några år har folket kommit fram till att Sanna Marin inte passar som president – hennes stöd har minskat från 16 procent till 7 procent sedan januari 2021. Marin själv tycker antagligen lika, hon har på intet sätt visat att hon kunde tänka sig att ställa upp i nästa val.

Det lämnar partiet på bar backe ännu en gång. Sedan Tarja Halonen har det gått brant utför för det forna presidentpartiet. Paavo Lipponen fick drygt 6 procent av rösterna 2012, Tuula Haatainen lite på 3 procent 2018. Det senaste valet hade SDP dessutom stora svårigheter att alls få någon att vilja ställa upp som kandidat.

Med dagens stöd för eventuella socialdemokratiska namn är risken stor för att det pinsamma kandidatbortfallet upprepas. Vem vill gå med i ett val för statsministerpartiet om det egna stödet ligger på 2 procent?

4. Alexander Stubb enda alternativet för Samlingspartiet

Nu börjar också Samlingspartiet stå inför liknande kval som Socialdemokraterna. Efter Sauli Niinistös tid har man till synes inga lyskraftiga namn att bolla med. Alexander Stubb hänger kvar som det enda gångbara alternativet med 6 procent av de tillfrågades omnämningar.

Stubbs stöd är visserligen ganska koncentrerat om man ser till partisympatier. Det är bara inom Samlingspartiet, SFP (och Rörelse Nu) som han drar röster. Men inte ens inom Samlingspartiet är Stubb nummer ett – den äran går till Olli Rehn.

Andra samlingspartister får man söka efter med ljus och lykta i Yles mätning. Spridda namn som Jyrki Katainen och Elina Valtonen får några omnämnanden, men inte ens inom det egna partiet lyckas de få mer än 5 procent i stöd.

Partiets ordförande Petteri Orpo har som känt problem med att höja sin egen personliga popularitet. I Yles presidentmätning är hans stöd försumbart.

5. Svarta hästen Mika Aaltola galopperar in på scen

Svarta hästar har förekommit i finländska presidentval, framför allt efter att man började ordna direkta val i två omgångar, vilket skedde 1994. Samma år sågs också den största anhopningen av ”vilda” kandidater som inte hade nominerats av något av riksdagspartierna. Eeva Kuuskoski-Vikatmaa och Keijo Korhonen såg i galluparna ut att ha helt realistiska chanser. Till slut var det bara Korhonen som lyckades få över 5 procent av rösterna.

Mika Aaltola är ingen Keijo Korhonen, som kraftigt delade väljarna med sin svavelosande anti-EU-retorik. Aaltola spelar på tidens strängar, i detta presidentval har en Nato- och västvänlig kandidat den stora majoritetens stöd. Aaltola är förutom Pekka Haavisto det namn som samlar jämnast stöd bland olika väljargrupper.

Det är bara unga väljare under 25 som är mer skeptiska, antagligen för att Aaltolas främsta arenor är aktualitetsprogrammen på TV. Men Aaltola kan också irritera väljare, man tycker han har stela maner och en mässande stil att svara på frågor. Men vilken kandidat klarar någonsin av att låta bli att irritera en enda väljare?

Sett till historiska val har en outsider mycket svårt att klara sig hela vägen. Till exempel 1994 blev det platt fall för Kuuskoski-Vikatmaa i själva valet, trots vissa gallupframgångar. Det lönar sig ändå att ha ett partikansli bakom sig.

6. Toppnamnen tackar nej tills de ändrar sig

Ännu en sista poäng kan tillfogas. Alla som följer med presidentgalluparna i detta skede ska ta dem med en nypa salt. Än har ingen kandidat nominerats eller ens meddelat att hen vill ställa upp. Vissa har redan hunnit förneka sin kandidatur flera gånger, så vi vet inte vilka de slutliga kandidaterna blir.

Samtidigt brukar en vettig taktik för en potentiell kandidat vara att anspråkslöst säga att man inte ”inte har några planer alls just nu” eller mer direkt meddela att man ”absolut inte tänker ställa upp i presidentvalet”.

Då får man tid att i lugn och ro följa med opinionssiffrorna för att ändå fundera på saken. Är siffrorna tillräckligt smickrande när valet närmar sej kan man konstatera att det politiska läget nu tvingat en att tänka om.

Pekka Haavisto populärast i Yles presidentgallup – Mika Aaltola gick förbi Sanna Marin

Antti Kaikkonen och Mikko Hautala nya namn på topplistan.