Ukrainska Yulia vill öppna blomaffär i Vörå men utan finländsk hemkommun blir det inget

Ukrainska Yuliia Hulchak var redo att starta eget företag i Finland före jul, men administrativa besvär har gjort att hon nu trampar på stället. Bland nyanlända flyktingar hör byråkratiskt våld till vanligheten.

När Yle Österbotten träffade floristen Yuliia Hulchak från Ukraina i våras hade hon precis börjat arbeta vid Blomtorget i Vasa. Då Blomtorget stängde sina dörrar för vintern upphörde också Hulchaks anställning.

När vi träffar henne igen i slutet på december är hon fortfarande arbetslös men planerar att snart starta eget företag i Finland.

– När jag fick reda på att City Florist i Vörå stod tomt blev jag nyfiken och ringde ägaren, berättar Hulchak.

Några samtal och möten senare stod det klart att Hulchak skulle ta över blomaffären i Vörå. Hemma i Ukraina jobbade hon som florist i tolv år och hon drev också en egen blombutik tillsammans med sin mamma. Hulchak har goda förutsättningar för att ta över blomhandeln men ändå har processen inte varit en dans på rosor.

– Jag hade en färdig affärsplan och tillräckligt med startkapital, men ingen hemkommun, säger Hulchak.

För att få starta företag i Finland krävs ett finskt identitetskort som endast går att få ifall man är skriven i en kommun. Den här informationen kom som en överraskning för Hulchak.

Men som en gåva från ovan kom det i slutet av december 2022 besked om att integrationslagen och mottagningslagen ska ändras så alla ukrainare som bott i Finland i minst ett år kan få en hemkommun.

Byråkratiskt våld hindrar från att komma framåt

Hulchak, som planerade på att öppna blomaffären innan jul, välkomnar lagändringen. Med lite fördröjning tyder det nu på att hon i mars kan gå vidare med sina affärsplaner. Tills dess måste hon behålla tålamodet och vänta lite till, något som för Hulchak varit det svåraste med att komma till Finland.

– För en kreativ person som mig är det jobbigt att vänta så mycket, jag vill inte trampa på stället utan röra mig vidare, säger Hulchak.

Liselott Sundbäck är doktorand i socialpolitik vid Åbo Akademi i Vasa och har forskat i flyktingfrågor. Enligt henne är långa väntetider och svårförstådd byråkrati ett vanligt problem för flyktingar som kommer till Finland.

– I migrationsforskning kallas det här för byråkratiskt våld, vilket syftar på när det administrativa systemet begränsar möjligheterna till att etablera och integrera sig i ett nytt land, säger Sundbäck.

Byråkratin kan kännas som en labyrint

Sundbäck liknar det byråkratiska systemet i Finland med en svårnavigerad labyrint som lätt kan sätta människor i ett slags limbo av långa väntetider och svårförstådd information.

– För ukrainska flyktingar har det här varit extra utmanande eftersom vistelsen i Finland till en början förväntades bli tillfällig, men nu när det inte blev så. Det märks att människor inte orkar vänta utan vill framåt, säger Sundbäck.

Trots emotionella och språkiga utmaningar är Hulchak en av de som vill just det – framåt. Det enda som har satt käppar i hjulet är den invecklade byråkratin.

– Jag också fick reda på i efterhand att jag jobbade två veckor för lite vid Blomtorget för att ha rätt till arbetslöshetsstöd, säger Hulchak.

För att ha rätt till arbetslöshetsstöd måste man innan arbetslösheten ha jobbat i sex månader. Det är också uppgifter som Hulchak varit omedveten om. Sedan hon slutade vid Blomtorget har hon därför haft en del ekonomiska besvär.

Kan orsaka tillitsproblem

Enligt Sundbäck är det mycket med myndighetsprocesserna som kan vara svårtolkade och det är lätt att gå miste om viktig information. Ständiga bakslag pågrund av missförstånd kan resultera i att personerna mister tilliten till samhället, menar Sundbäck.

– För att behålla tilliten skulle det behövas ett bättre samarbete mellan myndigheterna och en utvärdering av vilka administrativa hinder som går att avskaffa.

Sundbäck efterlyser också en mera flexibel integrationsstrategi som är anpassad efter flyktingarnas situation.

Finns det tillräckligt med resurser för en mer individanpassad strategi?

– Ja det tror jag och mycket visar att det är åt det hållet vi också är på väg, säger Sundbäck.

Yuliia Hulchak har ändå en positiv upplevelse av mottagandet i Finland. Hon är tacksam för alla omtänksamma människor hon stött på och hon kan föreställa sig en framtid i Finland.

– Om jag får stanna här tror jag att jag och min son kan få ett bra och tryggt liv, säger Hulchak.

Nu söker Hulchak ett jobb för perioden innan hon kan öppna det egna företaget och under tiden lär hon sig svenska. Till sommaren hoppas hon att dörrarna till hennes egen blomaffär i Vörå står öppna.