Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Analys: Fantasitidtabell för stålverk i Ingå skadar projektets trovärdighet

Uppdaterad 04.01.2023 15:53.
Stålrullar i lager i Tyskland, Marianne Sundholms bild i vinjett.
Bildtext Att stålindustrin lyckas bli fossilfri är en viktig grundpelare för hela den gröna omställningen i världen.
Bild: EPA

Investeringar som driver den gröna omställningen är förstås välkomna i Finland. Men med tanke på alla frågetecken kring det norska stålprojektet framstår en start 2026 som rena fantasitidtabellen.

Strikt sett var det inte fossilfritt stål som norska startupföretaget Blastr Green steel lovade i sitt pressmeddelande på tisdagen utan grönt stål.

Ordet grönt är alltid lite vagt. Svenska Yles intervju med vd Hans Fredrik Wittusen förtydligade det hela. På lång sikt vill Blastr producera fossilfritt stål i stil med det SSAB tagit fram i Luleå i Sverige. Men på kort sikt handlar det helt enkelt om att återvinna stål. Det beskrivs som ”en viktig och stor del” av produktionen.

Den tidiga starten 2026 eller 2027 beror alltså på att stålverket inledningsvis skulle smälta ner skrot, vilket varken är någon ovanlig eller ny teknik.

Kolkraftverkets gamla kraftledning värdefullast

Investeringar i fossilfritt stål är naturligtvis välkomna. Att stålindustrin lyckas bli fossilfri är en viktig grundpelare för hela den gröna omställningen i världen. Stålindustrin orsakar 8 procent av de globala utsläppen och 7 procent av Finlands utsläpp.

Vätgasprocessen ska minska stålindustrins utsläpp med upp till 95 procent – men det kräver en hel massa el. Den anläggning norrmännen talar om beräknas behöva energi motsvarande 7 procent av Finlands elkonsumtion i dag.

Så blir stålen ”fossilfri”

  • Största delen av stålindustrins utsläpp beror på att det i dag behövs så mycket kol när järnet ska reduceras ur råvaran järnmalm.

  • I dag reduceras järnet ur malmen i en masugn, där processen sköts med stora mängder kol, eller koks.

  • I en vätgasbaserad process tas syret bort från malmen i en så kallad reduktionsreaktor som använder vätgas i stället för kol.

  • Efter det smälts järnet ner i en ljusbågsugn som drivs med el, inte kol. Processen blir alltså fossilfri då både vätgasen och elen produceras med förnybara källor, inte fossila.

  • SSAB har sagt de ska vara först med att lansera fossilfri stål 2026.

I Norge fick projektet nej bland annat för att kommunen inte ville bygga ut den stora mängd vindkraft anläggningen hade behövt. Det största frågetecknet i Ingå verkar ändå inte vara elen.

Platsen, Fortums gamla kraftverkstomt i Ingå, har redan koppling till Finlands kraftnät och det investeras mycket i förnybar energi i Finland nu. Redan vindkraftsproduktionen byggs ut så mycket att Finlands energipalett kommer ändras radikalt de närmaste åren.

Men 2026 är en orealistisk tidtabell att smälla upp ett stålverk av många andra orsaker, och då handlar det inte om hur det alldeles nya bolaget skulle lyckas med själva bygget på så kort tid. Det ännu inte existerande investeringsbeslutet förutsätter planläggning och miljökonsekvensbedömningar – och säkert också besvärsprocesser. Vi vet att stora projekt brukar kräva många år i Finland.

Fossilfri stålproduktion kräver också väldigt stora lager av vätgas, för vätgasen ska produceras när det blåser och elen är billig

Det är inte bara stålverk och elproduktion som behöver konsekvensbedömas. Fossilfri stålproduktion kräver också väldigt stora lager av vätgas.

Vätgasen ska produceras när det blåser och elen är billig, så att den kan lagras för en avbrottsfri produktion. Som jämförelse kan nämnas att det i Luleå ska byggas bergsförvaring för 120 000 kubik vätgas, ”vilket räcker för att försörja en fullstor fabrik för järnsvamp i tre till fyra dagar” enligt SSAB.

Och när Blastrs vd Wittusen säger att ”Ingå har allt” som krävs för stålproduktionen stämmer det inte. En stor skillnad till Luleå är att Norrland har råmaterialet, järnmalmen, i LKAB:s gruvor precis intill. Norrmännen vill föra järnpellets till Finland havsvägen, vilket innebär en tät och tung trafik till Ingå.

Investeringar kan locka nya investeringar och det verkar vara norrmännens kungsidé

Hurraropen från både experterna och politikerna under tisdagen har sin förklaring. Det är precis den här sortens investeringar industrin och Arbets- och näringsministeriet har väntat på när de talat för att sätta fart på den gröna omställningen.

Intresset för en utländsk miljardinvestering i fossilfri industri i Ingå ses som beviset på att Finland gjort rätt satsningar på den gröna omställningen. Ett projekt i den här storleksklassen också kan sätta fart på både produktionen av förnybar el, och på andra investeringar i den gröna omställningen.

Intresset för en utländsk miljardinvesterin ses som beviset på att Finland gjort rätt satsningar på den gröna omställningen

Att investeringar på en front kan sätta fart på investeringar på en annan verkar vara en av huvudpoängen med krafterna bakom stålföretaget Blastr Green Steel, nämligen investeringsföretaget Vanir Green Industries. Till familjen hör inte bara Blastr utan flera andra gröna investeringsprojekt som Freyrs batteriplaner i Vasa, vind- och solenergibolaget Njordr samt bolaget Removr som satsar på CCS-teknik det vill säga att ta tillvara koldioxid.

Blastr är alldeles nygrundat och har därför ingen tidigare erfarenhet av stålverk, och inte ens någon egen omsättning att tala om. Allt handlar om att hitta investerare för att sätta ihop olika delar av värdekedjan. Vd Hans Fredrik Wittusen beskriver Blastr som ett uppstartsföretag.

Många miljardinvesteringsdrömmar har dött ut

Finland har sett många drömmar om gröna miljardinvesteringar dö ut lika fort som de blossat upp: Tesla som valde bort Vasa, Neste som valde Rotterdam framom Borgå, kinesiska Kaidis biobränslefabrik som inte blev av i Kemi. Talvivaara, nuvarande Terrafame, gav en annan erfarenhet av hur det kan gå.

Ändå verkar vi i Finland inte ha lärt oss att ifrågasätta fantasitidtabeller när miljardinvesteringar nämns.

2026 verkar på alla sätt vara en så orealistisk tidtabell att det är häpnadsväckande att företaget går ut med en sådan siffra. Men det sade knappt någon på tisdagen, för både politiker och experter var alldeles för upptagna med att hoppa jämfota av iver över att någon alls nämnt intresse för att investera miljarder i Finland.

En sådan kritiklös iver kan i längden tära på trovärdigheten, och i värsta fall på allmänhetens förtroende för projekt som handlar om grön omställning.