Många lågavlönade är oroliga för sin ekonomi – nu kavlar fackförbunden upp ärmarna
FFC:s medlemsförbund gör gemensam sak av vinterns avtalsförhandlingar. Nu börjar det klarna vad det betyder i praktiken.
Industrifackets ordförande Riku Aalto, servicefacket Pams ordförande Annika Rönni-Sällinen och Bil- och transportbranschens arbetarförbunds ordförande Ismo Kokko kallade till ett gemensamt pressinfo på måndagen för att ge sin syn på förhandlingsläget på arbetsmarknaden just nu.
Svaret, med lite olika formuleringar, var ”trögt”.
Många avtal
Servicefacket Pam har 200 000 medlemmar och förhandlar om kollektivavtalen i sammanlagt 30 branscher.
Industrifacket har 200 000 medlemmar inom 35 branscher.
Bil- och transportbranschens arbetarförbund AKT har 45 000 medlemmar inom transportbranschen. AKT förhandlar om kollektivavtal för 18 branscher.
Flera avtal har redan löpt ut, till exempel teknologiindustrin avtal gick ut i slutet av november och kemiindustrin vid årsskiftet. I slutet av januari går sju av AKT:s avtal ut, bland annat kollektivavtalet för busschaufförer och stuvare.
– Då är det slut på arbetsfreden, säger Ismo Kokko som beskriver nuläget som exceptionellt.
Han säger att det finns en stor oro bland medlemmarna eftersom inflationen är mycket påtaglig inom branscher som sysselsätter många låginkomsttagare.
– De är oroliga för hur de ska klara sig. Samtidigt har det gått förhållandevis bra för företagen. Det är dags för arbetsgivaren att komma emot, säger Kokko.
Ny öppenhet
Det som helt klart irriterar arbetstagarsidan är att arbetsgivarna fokuserar på teknologiindustrin, att de andra avtalen kan spikas först efter att exportindustrin fått klarhet. Det här är också orsaken till att FFC-förbunden nu gör gemensam sak på ett sätt som Riku Aalto beskriver som helt nytt.
– På ordförandenivå delar vi öppet information om förhandlingarna, på samma sätt som arbetsgivarna gör.
Höstens uppgörelser inom kommunbranschen skaver också.
– Förut har teknologiindustrin gett en gräns som riksförlikningsmannen har rättat sig efter. Den här gränsen spräcktes i höstas, säger Riku Aalto.
Gemensamma krav
Finlands fackförbunds centralorganisation FFC:s styrelse beslutade i mitten av december att medlemsförbunden tillsammans strävar efter en löneuppgörelse som kan jämföras med lönehöjningarna inom den tyska industrin.
Det är nytt att arbetstagarförbunden tillsammans går ut med sina krav i offentligheten på det här viset.
Nytt är också att medlemsförbunden tillsammans tar ställning till om Industrifacket har förhandlat fram en tillräcklig löneförhöjning innan avtalet med Teknologiindustrins arbetsgivare godkänns. De andra medlemsförbunden kräver att alla ska få samma löneförhöjning som Industrifackets medlemmar får.
I den tyska överenskommelsen ingick också en skattefri engångsersättning. För Finlands del föreslår arbetstagarnas representanter att arbetsgivarna återtar betalningen av de socialskyddsavgifter som överfördes på arbetstagarna i samband med konkurrenskraftsavtalet 2016. Arbetstagarsidan har inte sett några tecken på att detta diskuteras politiskt.
Annika Rönni-Sällinen från Pam vill lyfta fram att man inte bara kan tala om exportindustrin. Den inhemska köpkraften är också viktig, anser hon, eftersom den påverkar behovet av arbetskraft inom servicesektorn.
– Vår senaste medlemsenkät visar att 80 procent är oroliga för den egna ekonomin. Det är fler än någonsin under de tio år vi har gjort enkäten.
Rönni-Sällinen säger att hon inte heller varit med om en lika stor beredskap bland medlemmarna för att kämpa för löneförhöjningar.
– Våra medlemmar ställer höga krav. Ett bra exempel är de protester vi sett i butiker och lager efter att (arbetsgivarens förbund) Finsk Handel meddelade att man inte förhandlar.
Några stridsåtgärder är inte aktuella ännu. Alla förbundsordförande uppger sig nu sätta sig vid förhandlingsborden för att nå resultat. Ismo Kokko hänvisar ändå till att AKT har alla verktyg som behövs, om det visar sig att de behövs.