Hoppa till huvudinnehåll

Hälsa

Berättelse 44: Känner sorg över det lilla barnet jag var

Från 2015
Uppdaterad 27.11.2015 12:41.
anonym kvinna i naturen
Bild: YLE/Petter Sandelin

Det är svårt att säga när jag första gången drabbades av depression. Diagnosen fick jag när jag gick i högstadiet men jag mådde dåligt långt före det.

Jag började skolka redan under mitt andra skolår och i perioder klarade jag inte av att stiga upp ur sängen alls. Jag led av sömnbrist och kunde ofta somna först efter att väckarklockan ringt. Lärarna bekymrade sig över min skolgång och jag fick prata med en kurator och senare någon sorts terapeut men det hjälpte inget vidare. I högstadiet förvärrades läget i och med mobbning och jag fick psykologkontakt och antidepressiva tabletter.

Under åren som följde inleddes och avslutades samtalskontakter och medicineringar utan resultat, jag var totalt utmattad och visste inte längre hur det kändes att vilja leva.

Ett minne som är särskilt starkt för mig är när jag var runt tolv år gammal och satt på karmen till det öppna fönstret i mitt sovrum på andra våningen. Jag minns att jag funderade på hur jag skulle hoppa för att lyckas bryta nacken. Jag ville ju inte hoppa i onödan och bara bryta benet. Efter en stunds funderande klättrade jag ner på golvet och stängde fönstret. Vilken skillnad gör väl en dag till, tänkte jag.

När jag tänker tillbaka på mig själv som den tolvåriga flickan sittande på fönsterkarmen med självmordstankar känner jag sorg. Sorg för att ett barn mådde så fruktansvärt dåligt att hon ville avsluta sitt liv. Sorg för att det barnet inte fick någon hjälp förrän många år senare. Men mest av allt, sorg för att det barnet var, och är, så långt ifrån ensam om att må så dåligt och inte få hjälp.

Det, eller den, som till sist hjälpte mig var en psykolog som lyssnade på mig och insåg att de vanliga snabblösningarna inte fungerade. Mitt råd till er som känner att ni lider av depression är att söka hjälp och inte ge er förrän ni får den hjälp ni behöver. Mediciner kan hålla en vid ytan men för att bli frisk behöver man professionell hjälp av en psykolog eller terapeut som kan sin sak.

Depression är en inte bara försvagande utan rent av handikappande sjukdom som i värsta fall leder till döden. Att det kunde vara värre är ingen orsak till att inte söka hjälp i tid. För ofta blir det värre, och därmed ännu svårare att skaffa hjälp.

Formuläret är inte längre tillgängligt.

#hurmårdu

Till sidans topp

A-Ö: Mer från Svenska Yle