Billig el och nya EU-avgifter ska göra fossilfritt stål lönsamt

Den europeiska stålexporten minskar. Branschen berömmer koldioxidtullar, men efterlyser exportstöd då utsläppsrätterna gör produktionen i Europa dyrare.

Det norska uppstartsbolaget Blastr Green Steel planerar ett stålverk som ska producera fossilfritt stål i Ingå. Samtidigt jobbar ståljätten SSAB på att vara först med att lansera fossilfritt stål i sitt stålverk i Luleå.

Det finns redan efterfrågan på stål med låga utsläpp, säger Helén Axelsson som är energi- och miljödirektör vid den svenska stålindustrins organisation Jernkontoret.

– Det finns ett stort driv från kunder i olika segment att köpa stål med låga utsläpp, säger Axelsson.

Det handlar till en början om en premiumprodukt, alltså någonting utöver det vanliga som köpare är villiga att betala extra för. Men enligt Axelsson konkurrerar det fossilsnåla alternativet med vanliga stålprodukter på en gemensam marknad.

– Det grundläggande är att stålkvaliteten och de tekniska egenskaperna är rätt. Men köparna vill också minimera utsläppen för själva slutprodukten och kan vara beredda att betala lite mera för stål med mindre utsläpp.

Blir det fossilfria stålet mycket dyrare, Helén Axelsson?

– Det uppskattas kosta 20 till 30 procent mer att producera. Men det är väldigt svårt att säga eftersom det handlar om vad elen kostar. Det blir också en avvägning mot att du kommer att få betala för dina utsläpp, åtminstone inom EU, säger Axelsson.

Inom EU finns ett system för utsläppshandel, som gör att industrin måste betala för koldioxidutsläpp.

Den europeiska exporten minskar

Nu pågår behandlingen av en rad viktiga beslut som kan blir avgörande för industrins framtid inom EU. Unionens institutioner har kommit överens om att införa koldioxidtullar, eller på EU-språk en gränsjusteringsmekanism (CBAM).

Det är alltså en extra tullavgift för stål som har producerats med lägre utsläppskrav än i EU. Målet är att importvaror ska konkurrera på samma villkor som den europeiska industrin som måste betala för sina utsläpp.

– Mekanismen gäller bara import. För exportens del hjälper det inte alls, säger Kimmo Järvinen som är vd för finska metallindustrins organisation Metallinjalostajat.

Enligt den europeiska stålindustrins organisation Eurofer har EU:s export av stålvaror minskat med åren, samtidigt som importen ökar. I dag är det Asien, och framför allt Kina som dominerar den globala stålhandeln.

Just nu är Europas stålmarknad svajig, enligt Järvinen.

– Det är omöjligt att säga någonting om de kommande åren. Priset på el och annan energi som behövs för produktionen har skjutit i höjden. Inflation och osäkerhet på marknaden påverkar både bilbranschen och byggbranschen. Därför är det nästan omöjligt att förutspå utbud eller efterfrågan, säger Järvinen.

Stålbranschen vill ha exportstöd då gratis utsläppsrätter slopas i förtid

EU:s utsläppshandel är ett system för att stegvis minska koldioxidutsläppen. Hittills har unionen delat ut en del utsläppsrätter gratis för att kompensera de kostnader som uppstår för industrin. Men i samband med att koldioxidtullarna införs så kommer utsläppsrätterna som har delats ut gratis också att avslutas i förtid.

Därför har stålbranschen efterlyst ett exportstöd, en fråga som är under behandling både inom Europeiska kommissionen och inom EU-parlamentet.

Är exportstödet förenligt med Världshandelsorganisationens regler, Kimmo Järvinen?

– Det hänger ihop med klimatpolitiken som enligt organisationen är ett av undantagen för att avvika från reglerna.

Samtidigt anser Kimmo Järvinen att Världshandelsorganisationens regler inte längre är aktuella på samma sätt som förut.

– Europa får inte heller vara blåögt utan måste förstå att ingen av våra handelspartner längre följer reglerna, varken Kina eller USA. Den amerikanska Inflation Reduction Act har en klar protektionistisk komponent: direkt stöd för att köpa sådant som produceras i USA.

Enligt Järvinen är det en annan diskussion om bestämmelserna överlag är bra eller dåliga.

– Det skulle vara bra för en öppen marknad som Finland om alla följde reglerna, men vi kan inte vara de enda som följer de gamla reglerna om ingen annan gör det, säger Kimmo Järvinen.