Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Prins Harry i sin bok: Har aldrig kramat farmor drottningen

Uppdaterad 14.01.2023 23:49.
En bokhandelsanställd lägger fram högar med boken "Spare" av prins Harry.
Bildtext Boken Spare – på svenska Den andre – kom ut i tisdags och uppges ha sålt över 1,4 miljoner exemplar på engelska den första dagen.
Bild: Isabel Infantes / AFP

På dryga 400 sidor blottar prins Harry sitt liv i ett försök att återta kontrollen efter en uppväxt i en gyllene bur där etikett styr det mesta.

De som minns prinsessan Dianas död minns också de två unga prinsarna som hälsade på folkmassorna utanför Buckingham Palace och som gick bakom hennes kista genom London.

I prins Harrys memoarbok Den andre (Spare på engelska) får man veta hur det var på andra sidan blomhavet.

Ett blomsterhav framför en slottsbyggnad och i mitten ett fotografi av prinsessan Diana.
Bildtext Blomhavet framför Kensington Palace, där prinsessan Diana bodde.
Bild: Jeremy Sutton-Hibbert

Harry berättar öppet om det mesta, inklusive hur det var den där dagen i augusti 1997 när hans pappa väckte honom på slottet Balmoral i Skottland för att berätta att hans mamma hade dött i en bilolycka i Paris.

”Vad jag minns alldeles tydligt är att jag inte grät. Inte en tår. Liksom han var jag i chock, men det var inte därför. I någon del av hjärnan trodde jag helt enkelt inte på ett ord av det han sa. Han tog mig inte i famn. Han var inte bra på att visa känslor under normala förhållanden, så hur skulle han då ha kunnat visa dem i en sådan kris? Men han lade än en gång handen på mina knän och sa: Allt ordnar sig.

Det var mycket för att komma från honom. Faderligt, förhoppningsfullt, snällt. Och inte det minsta sant.”

Kramas inte

Ett av de teman Harry tar upp i boken är den brist på fysisk kontakt som uppenbarligen präglar livet i den brittiska kungafamiljen.

I en scen återvänder han till år 2002 och den stora konsert vid Buckingham Palace som ordnades i samband med drottning Elizabeth II:s 50-årsjubileum som regent. Prins Harry sitter bakom drottningen, som genomgående kallas ”farmor” i boken (”Granny” i den engelska upplagan), och tittar på när hon vippar med foten och vaggar i takt med musiken.

”Jag ville krama om henne, men det gjorde jag förstås inte. Kom inte på fråga. Det hade jag aldrig gjort och jag kunde inte tänka mig några omständigheter där det skulle vara tillåtet.”

I en senare scen känner han oro för att hustrun Meghan ska få för sig att hon, som gärna kramar vem som helst, ska försöka krama hans pappa, i dag kung Charles III men då prins av Wales. Det hela slutar ändå lyckligt, med kindpussar.

Harry och Meghan under ett paraply.
Bildtext Väntade sig prins William att Meghan skulle niga för honom när de träffades första gången, undrar Harry.
Bild: Dylan Travis / STELLA Pictures/ddp/abaca press / AOP

Storebror William fick en kram av Meghan första gången de träffades, men i efterhand undrar Harry om han kanske väntade sig en nigning, vilket hade varit korrekt enligt kunglig etikett.

Prins Harry och Meghan Markle går sida vid sida i stadsmiljö.

Harry och Meghan, en sumpad chans för kungafamiljen?

Den upphaussade dokumentären om Harry och Megan är ute.

Trivdes som militär

För Harry blir det en lättnad att välja en militär karriär. Äntligen får han ett sammanhang som paparazzi inte har tillträde till och där han behandlas precis som alla andra – tills en kommendering i Irak blir inställd eftersom han skulle utgöra en risk för dem som verkar i samma enhet.

Till Afghanistan flyger han senare i smyg – det den brittiska tabloidpressen inte vet om kan den inte heller avslöja för fienden – men efter en tid läcker hans placering ut och han flygs hem. Han vill inte avstå från sin militära karriär och någon kommer på att han inte kan bli igenkänd i en stridshelikopter, så han utbildar sig till pilot och återvänder till Afghanistan.

Att han i sin Apache-helikopter dödade talibaner gjorde rubriker redan innan boken kom ut. En del rubriker har gett intryck av att Harry stoltserar med antalet dödade fiender, men med det sammanhang som boken ger är han betydligt mer eftertänksam än så. Han konstaterar att han skulle ha föredragit att inte ha den siffran ”på min militära cv och i mitt medvetande”.

Prins Harry sitter på en Apache-stridshelikopter i Afghanistan 2012.
Bildtext Harry trivdes med det militära livet. Här sitter han på en Apache-helikopter.
Bild: John Stillwell / EPA

”I stridens hetta tänkte jag inte på dessa tjugofem personer. Man kan inte döda människor om man tänker på dem som människor. Man kan inte skada människor om man tänker på dem som människor. Det var schackpjäser som avlägsnades från brädet, onda varelser som eliminerades innan de kunde döda goda. Jag var utbildad för att se på dem som ’något annat’ och väl utbildad för det. På något plan visste jag att denna inlärda likgiltighet var problematisk. Men jag såg den också som en oundviklig del av livet som militär”, skriver Harry, assisterad av spökskrivaren J R Moehringer.

En spärr – som ska bort i krig

Det Harry skriver ekar det som Sannfinländarnas riksdagsledamot Jussi Halla-aho skrev på sin Facebooksida häromdagen:

”I människan finns en inbyggd stark spärr mot att döda en annan människa. Under normala förhållanden möjliggör den spärren samhällets existens så som vi känner det. Under krig är den en nackdel. Därför strävar man efter att döva spärren genom att göra den fiende som ska döda mindre mänsklig”, skriver Halla-aho apropå kriget i Ukraina.

Men prins Harry berättar också om den utbildning som ledde till det synsättet:

”Veckorna flöt ihop. Under vecka nio – eller var det vecka tio? – lärde vi oss bajonettfäktning. Vintermorgon. Ett fält i Castlemartin i Wales. Fanjunkarna satte på dånande punkrock på full volym för att väcka det djuriska i oss, och så började vi springa mot dockor av sandsäckar med bajonetterna höjda, hugga och skrika: Döda! Döda! Döda!

När det blåstes i visselpipan och övningen var över kunde somliga killar inte sluta. De fortsatte att hugga och hugga i säckarna. En snabb glimt av den mänskliga naturens mörka sida. Sedan skrattade vi allesammans och låtsades att vi inte hade sett det vi hade sett.”

Prins William, slätrakad i militäruniform, och prins Harry, med skägg och i svart kostym, står sida vid sida under sin farmor drottning Elizabeths begravning. På andra sidan prins Harry skymtar också deras kusin Peter Phillips.
Bildtext Prins William blev upprörd över att drottningen tillät prins Harry att behålla skägget fast han skulle gifta sig i uniform. Själv hade han blivit beordrad att raka av sig det skägg han i ett skede hade anlagt, berättar Harry i sina memoarer.
Bild: EPA-EFE

Kostar att leva med

Det är tydligt att prins Harry också är medveten om vad det militära livet och brytandet av den där spärren kostar i efterhand.

Han har tagit initiativ till och engagerat sig i Invictus Games, en idrottstävling för sårade, skadade och sjuka militärer, vare sig de är i tjänst eller veteraner. Avsikten med Invictus Games är att erbjuda ett alternativt mål att sikta mot.

I Den andre berättar Harry om sina först misslyckade och sedan mer framgångsrika försök att gå i terapi för att lära sig hantera sina känslor och traumatiska upplevelser.

Till Stephen Colbert i The Late Show säger Harry att alla har traumatiska upplevelser i sitt liv och att en orsak till att han skrev boken var för att förhindra fler självmord. Han vill också stå för sina egna åsikter och upplevelser, inte gömma sig bakom ”slottet närstående källor”.

Citaten i texten är ur den svenska upplagan av Den andre (Albert Bonniers förlag), i översättning av Margareta Eklöf.

Rättelse: Klockan 23.49 rättades årtalet för prinsessan Dianas död från 1987 till 1997.

Till vänster Meghan och Harry som går bredvid varandra, till höger en inklippt bild av Jessica Morney.

Kommentar: Varför vill du berätta allt ännu en gång, prins Harry?

Prins Harry kämpar vidare för att hitta sin roll utanför det brittiska kungahuset. Han påminner Jessica Morney om Edward VIII, som abdikerade för kärleken till frånskilda amerikanska Wallis Simpson. Men hjälper det Harry - eller kungahuset för den delen - att han hänger ut kungahuset gång på gång?