Kommentar: SFP tar en risk genom att hålla dörren öppen för samarbete med Sannfinländarna

Åtminstone i teorin kan SFP bli tungan på vågen i en högerregering med Sannfinländarna. Därför har det betydelse om partiet tar ställning inför valet, skriver Magnus Swanljung.

I en intervju för Yle säger Anna-Maja Henriksson det självklara. Det vore synnerligen svårt för SFP att samarbeta med Sannfinländarna, bland annat på grund av partiets åsikter om miljö och klimat, om EU och om invandring.

Ändå håller SFP fast vid en gammal princip. Enligt den går man först till val, sedan förhandlar man och låter regeringsprogrammet avgöra vilka partier som sitter i regeringen.

Principen har tidigare omfattats av de flesta partierna. Men nu har det förändrats.

Det började med att De Grönas Maria Ohisalo i tisdags sa att partiet inte kommer att sitta i samma regering som Sannfinländarna. Vänsterförbundets Li Andersson och SDP:s Sanna Marin reagerade genom att säga samma sak.

Orsaken är Sannfinländarnas människosyn. Sanna Marin gick i fredags så långt att hon kallade flera sannfinländska riksdagsledamöter öppet rasistiska.

Kanske kunde SFP mota Sannfinländarnas språkpolitiska målsättningar i en regering. Men skulle partiets väljare kunna leva med resten?

SDP:s, De Grönas och Vänsterförbundets utspel betyder sannolikt ingenting i praktiken, i varje fall inte om Samlingspartiet vinner valet.

Att Samlingspartiet skulle ha för avsikt att bilda regering med Sannfinländarna och något av de nämnda partierna måste ses som osannolikt.

Mer avgörande betydelse kan Sanna Marins utspel förstås få om Sannfinländarna vinner valet.

Vet SFP:s väljare vad de röstar på?

I praktiken är det också svårt att se SFP och Sannfinländarna i samma regering.

SFP kunde ändå åtminstone i teorin få en avgörande roll i en högerregering efter valet. Om Samlingspartiet och Sannfinländarna vill bilda en majoritetsregering måste de samla ihop tillräckligt med mandat i riksdagen.

Om Centern väljer att gå i opposition kan varje riksdagsmandat vara värdefullt. Kristdemokraterna är knappast svårflörtade, kanske inte heller Rörelse Nu. Men om ytterligare mandat behövs kan SFP få frågan.

I ett sådant läge har SFP en stark förhandlingsposition. Kanske kunde man mota Sannfinländarnas språkpolitiska målsättningar i grind genom att gå med? Men skulle partiets väljare verkligen kunna leva med resten?

Om en röst på SFP ens i teorin kan innebära en röst för en konservativ nationalistiskt sinnad högerregering med Samlingspartiet och Sannfinländarna som de stora partierna, ja då kan nog en del av SFP:s väljare stå inför ett moraliskt dilemma.

SFP-ledningens linje väcker diskussion inom partiet. Bland annat ungdomsorganisationen Svensk Ungdom kräver att SFP klart tar avstånd från ett möjligt samarbete med Sannfinländarna redan innan riksdagsvalet i april.

I HBL talar flera tongivande SFP:are ändå för att hålla fast vid tidigare principer.

Det starkaste argumentet för att inte ta avstånd från Sannfinländarna är att det får motsatt effekt: Ju mer valrörelsen kretsar kring Sannfinländarna desto mer gynnar det partiet. Den skadan är redan skedd oavsett hur SFP agerar.

Analys: Valrörelsen kör igång med allt fokus på vem som vill leka med Sannfinländarna

Sakfrågor får ge vika för debatt om regeringssamarbete.