Insändare sparkade liv i diskussion kring teaterlinjen i Karis – Kulturfonden vill ordna samtal med aktörer på fältet
Nedläggningen av teaterlinjen på folkhögskolan i Karis har väckt oro bland pedagoger på teaterfältet. Efter en insändare blossade diskussionen igång och Svenska Kulturfonden tar nu initiativ till ett samtal med aktörer på det finlandssvenska teaterfältet.
Efter att länge ha kämpat med elevunderlaget till teaterlinjen på Västra Nylands folkhögskola i Karis fattade man i fjol beslutet att inte starta någon linje det här läsåret.
Under sina glansdagar lockade linjen fler studerande än platser på linjen – också från utlandet. Utbildningen har traditionellt uppfattats som en språngbräda till Konstuniversitets Teaterhögskola i Helsingfors.
Beslutet att lägga ner den 27-åriga teaterlinjen väckte därför oro och bestörtning på teaterfältet.
Förra veckan skrev Teaterhögskolans professor Aune Kallinen och lektorerna Stina Engström och Tom Rejström en insändare till Västra Nyland och Huvudstadsbladet där de beklagar VNF:s beslut och konstaterar att linjen ”historiskt sett haft en avgörande roll för unga teaterintresserade som tagit sina första steg till något som kanske utvecklats till ett framtida yrke.”
– Det handlar helt enkelt om att vi ser den som en så viktig del av hela scenkonstens ekosystem – att det också inom den fria bildningen finns en förberedande yrkesutbildning, förklarar Tom Rejström när Yle Västnyland ringer honom.
Som en reaktion på diskussionen kring teaterlinjens nedläggning har Svenska Kulturfonden planer på att ordna ett samtal för att lyssna på aktörer speciellt inom utbildningarna på det finlandssvenska teaterfältet. Vd Sören Lillkung bekräftar planerna för Yle Västnyland med kan inte ge någon desto närmare information i nuläget.
Tom Rejström tror att det i det långa loppet kommer att synas att det inte längre finns någon teaterlinje – eller Performlinje som den hette då den slogs ihop med dansutbildningen som ett sista återupplivningsförsök.
VNF:s teaterlinjes nedläggning väcker oro på fältet: "En viktig del av hela scenkonstens ekosystem"
Han undrar varför intresset för teaterutbildningen vid folkhögskolan försvunnit samtidigt som de inte sett någon minskning i antalet sökande till Teaterhögskolan.
Nedåtgående trend i många år
En avsikt med insändaren var att inleda en dialog med folkhögskolan gällande ett möjligt samarbete eller andra lösningar för att blåsa liv i utbildningen.
Rektor Henrik Grönroos vid VNF är ändå aningen förbluffad över att diskussionen initierades med en insändare istället för ett möte.
– Jag höjde kanske lite på ögonbrynen åt att inleda diskussionen i pressen. Ni hade kunnat ringa först och frågat vad det hela beror på, kommenterar han.
Grönroos förklarar att motiveringen är väldigt enkel, samtidigt som beslutet varken var lätt eller förhastat.
– Antalet ansökande gick stadigt nedåt. Jag har varit rektor i strax sex år och det började inte med mig. Antalet har gått nedåt de senaste 10-12 åren, berättar han.
Grönroos menar att smärtgränsen var nådd redan för några år sedan då teater- och danslinjen slogs ihop. Tanken var att spara pengar genom att dra ner på antalet externa timlärare. Det räckte ändå inte. Antalet som ville studera teater fortsatte vara färre än en handfull.
Han säger att det är en för liten grupp också om man frånser ekonomin.
– Man kan inte ha en teaterutbildning med så få studerande.
Utbildningen i Karis var en viktig del, den var på en så hög nivå i många år
― Tom Rejström, lektor och skådespelare
Förr ansågs linjen alltså vara en språngbräda till Teaterhögskolan. Sedan dess har mellanrummen mellan urvalsproven till universitetet blivit längre. Det tror Tom Rejström ändå inte att ha inverkat på intresset för folkhögskolans teaterlinje.
Han berättar att många som inte blir antagna väljer att söka sig till folkhögskolor i Sverige. Utbildningen i scenkonstpedagogik på yrkeshögskolan Novia är också populär.
– Det finns olika vägar, men vi anser att utbildningen i Karis var en viktig del, den var på en så hög nivå i många år, förklarar Rejström.
Han medger också att det finns en del nostalgi kopplad till de gamla goda tiderna på Tryckeriteatern.
– Det är synd att studerande inte hittat till den längre.
Problem långt innan pandemin
Rejström spekulerar att det dalande intresset delvis beror på coronapandemin, men det tror inte Grönroos.
– Nedförsbacken började långt innan någon hade hört talas om någon corona, det kanske var sista droppen, men antalet ansökningar började rasa långt före det.
Grönroos anser att de vid VNF gjort det som stått i deras makt för att rädda teaterlinjen.
Han säger att de till exempel rekryterat intressanta och kunniga pedagoger och får medhåll av Rejström. Grönroos menar också att de skött marknadsföringen väl.
Efter insändaren har Grönroos haft telefonkontakt med pedagogerna på Teaterhögskolan och Tom Rejström berättar att ett samarbete är i görningen. De konstaterar de alla vill jobba för att förkovra det finlandssvenska teaterintresset.
– Det finns ingen konflikt i det, understryker Grönroos.
Tom Rejström säger att han i det långa loppet arbetar för att drama och teater också skulle finnas som ett läroämne grundskolan.
– Det är verkligen att sikta mot stjärnorna. Det handlar om att på flera olika nivåer höja intresset för scenkonst och se de positiva verkningarna och varför yrket är viktigt, förklarar han.
Linjen har gett grundverktyg för fortsatta studier
Eftersom Teaterhögskolan inte haft någon antagning sedan teaterlinjen lades ner säger Rejström att de ännu inte märkt några effekter i sitt arbete. Däremot kan det synas under vårens urvalsprov att studerandena som fått en grund på teaterlinjen i Karis fallit bort.
– Jag tror inte att det kommer att kännas som någon chock, men det är klart att de som gått året på folkhögskolan har vissa grundverktyg som kanske de som enbart har en bakgrund i hobbyverksamhet inte har.
Korrigering 18.1.2023 klockan 14:37: Ordet ”lektioner” ändrades till ”externa timlärare” i meningen ”Tanken var att spara pengar genom att dra ner på antalet externa timlärare”.
' /%3E%3C/svg%3E)
