750 kaminer från Esse motar vinterkylan i hem och skyttegravar i Ukraina
Vi följer med Andrei och Rasmus när de reser till Ukraina för att leverera kaminer och förnödenheter till hemmafronten och Donetskområdet.
Det pågår en småskalig men febril trafik mellan Esse i Pedersöre och Ukraina. Ukrainska medborgare kommer hit med skåpbilar och plockar in en handfull kaminer och återvänder hem. Hela långtradare fylls med lastpallar.
Små föreningar skickar skåpbilar lastade med kaminer till Ukraina. Vintern har kommit och viljan att hjälpa frysande ukrainska soldater och familjer på hemmafronten är stor.
På flera håll i Finland och i Norden tillverkas enkla kaminer som kan ge både värme och varm mat.
Andrei Zavorotnii är på väg till fronten i Ukraina. Tanken är att han ska besöka Mykolajiv, Soledar och Bachmut. Platser vi känner till från nyhetsrapporteringen om krigets Ukraina. Men krigets svallvågor kommer att påverka rutten.
Andrei ska bland annat dela ut kaminer tillverkade i Esse.
Det här blir Andreis femte resa till hemlandet med förnödenheter från Österbotten.
Att det finns kaminer att dela ut beror ursprungligen på Maksym Bondarchuk.
Situationen i hemlandet väger tungt på Maksyms axlar. Nätterna är jobbiga. Då han inte kan sova läser han nyheter om krigets Ukraina.
Maksym vänder sig till det metallföretag där han arbetar. Kan de börja tillverka kaminer till Ukraina? På ett par, tre månader samlar Ukrainska föreningen i Finland in 120 000 euro. Maksym hustru Yuliia hör till de aktiva i föreningen.
I början av februari har fabriken i Esse tillverkat 750 kaminer.
282 kaminer! Tre effektiva generatorer. Det var en svår dag, men vi är lyckliga.
― Yuliia Bondarchuk
På Rasmus Weijolas gård fylls en röd skåpbil med kaminer och förnödenheter. Det är donationer som ska till Ukraina. De som lastar bilen representerar tre nationaliteter, sammanförda av kriget.
Rasmus är Vasabo, hans hustru Vineta kommer ursprungligen från Lettland.
Andrei, Margerita och Natalija kommer från hamnstaden Mykolajiv i södra Ukraina. Ryska är gruppens lingua franca.
Rasmus och Andrei var ytligt bekanta sedan tidigare, från ett bilköp där Rasmus agerat tolk.
När kriget bröt ut samarbetade de för att hjälpa folk hitta transport till tryggheten i Finland. Idag går den hjälpande trafiken åt andra hållet.
Vi får ta ett steg i taget, tills vi får jobbet gjort.
― Rasmus Weijola
En terrängbil, 30 kaminer, sovsäckar, mat, verktyg, stickade vantar med avtryckarfinger och sockor. Saker som ska delas ut där det behövs.
Det är hårda bud som väntar vid fronten. Läget är spänt. Det går varken att besöka Soledar eller Bachmut, som planerat. Istället blir det andra frontområden i Donetsk, som Avdeyevka.
Andrei har besökt olika stödjepunkter vid fronten. Han har betraktat de ryska ställningarna i kikare, på mellan en och tre kilometers avstånd.
Närmare än så kan man inte gå då börjar de komma kulor och granater.
― Andrei Zavorotnii
Andrei kände rädsla de första dagarna då kriget bröt ut, men känslan har försvunnit. Andrei berättar att när han rör sig i frontområden känner han sig allmänt uppjagad. Men han känner inte längre någon rädsla.
Han upplever att krigarna har det mycket värre, så han kan inte tänka på sig själv.
Första utmaningen på Andreis och Rasmus resa till Ukraina kommer i polska tullen. Andreis röda skåpbil har övervikt. Böterna går på drygt 400 euro. Polska tullen vill ha betalt i zloty. Andrei blir tvungen att växla med andra som ska passera gränsen.
Efter 14 timmar rullar Andreis röda skåpbil vidare in i Ukraina. Med kaminerna i tryggt förvar bak i bilen.
I Lviv upplever Rasmus flyglarm direkt han kommer till hotellet. Men han behöver inte gå ner i skyddsrummet. Inte den här gången. Förra gången kom raketer på två kilometers avstånd.
I västra Ukraina finns inte någon speciell rädsla för krigshändelserna, konstaterar Rasmus. Men på torget i Lviv finns stora minnestavlor över invånare som stupat. Porträtten byts ganska ofta.
Nu är det dags att dela ut kaminerna och övriga förnödenheter, som paraffinet från använda gravljus. Det ska användas till värmeljus. Och yxan som Andrei använt för att få bort ett träd som spärrade av vägen.
Vissa saker har folk frågat efter, som en generator till ett äldre par, vinterkläder och en komposithjälm och en skottsäker väst.
Tack för gåvan. Jag önskar er hälsa och lycka. Nu funkar oljepumpen och honungsslungan.
Om personerna inte finns på den rutt som Andrei och hans vän Slava ska köra, skickas sakerna på posten.
Rasmus kör en Jeep som också den är en donation. Den ska vidare till ett förband vid fronten i östra Ukraina. Soldaterna kör pass med två dagar vid fronten och två dagars vila. Bilen ska användas vid transporter från frontavsnittet, eftersom vägarna är dåliga eller helt saknas i området.
Löjtnanten som tar emot bilen flydde tidigare under kriget från Cherson. Han simmade två kilometer över Dnjepr. Han uppskattar sin nya puukkokniv, donerad från Laihela.
Efter att ha överlämnat Jeepen är det dags för Rasmus Weijola att återvända hem. Bussen från Lviv till Warszawa tar elva timmar. Av dem tillbringas fem och en halv nattimmar i polska tullen. Det blir ingen sömn den natten.
Andrei i sin tur fortsätter resan i Ukraina. Efter att ha delat ut mediciner till sjukhus och kaminer till lokalförsvaret i Mykolajiv, fortsätter han med de resterande kaminerna mot fronten i Donetsk.
Att få ihop pengar till kostnaderna för transporterna till Ukraina är svårt. Ett sätt att få in pengar till bränsle och biljetter är att sälja skrivna hälsningarna på kaminerna - eller på granater.
Planerna för nästa hjälpsändning till Ukraina är redan långt på väg. Avfärd om ungefär en månad.
Text, foto och video: Jessica Morney
Foto och video: Rasmus Weijola, Andrei Zavorotnii, Yuliia Bondarchuk
' /%3E%3C/svg%3E)
