Brist på syfte kan göra barn och unga kriminella – forskare efterlyser satsningar på inkluderande aktiviteter

Radikalisering innebär inte att en ungdom blir kriminell eller våldsam. Samma recept behövs ändå för att förebygga både radikalisering och ungdomsbrottslighet, enligt forskaren Christine Namdar.

Ungdomsvåldet och gängkriminaliteten har den senaste tiden eskalerat i Sverige, och landet brottas med problem som bottnar i utanförskap och brist på meningsfullhet. Också i Finland har marginalisering av unga och en allt synligare ungdomsbrottslighet blivit en het potatis.

Doktorand Christine Namdar säger att man inte ska blunda för riskerna som finns i Finland, även om många vill hålla fast vid att vi har det bättre ställt än vårt västra grannland.

– Radikalisering i sig märks inte direkt i samhället, så det är svårt att säga om fenomenet har växt. Det man ser är att det finns samma tendenser för att det ska kunna eskalera till något mer som vi ser nu i Sverige, säger Namdar.

Hon påpekar att det inte bara handlar om en sorts radikalisering. Radikalisering i riktning högerextremism finns på samma sätt som radikalisering av segregerade unga med invandrarbakgrund.

– Vi måste se kontexten. Vi bor i ett samhälle där det finns mycket problem, varför skulle inte det ena eller det andra öka?

Sökes: Syfte och ”andligt kapital”

Christine Namdar har en bakgrund som invandrarbarn i Finland, studier i England och lärarjobb i Sverige. Hon har sett problemen från första parkett i sitt arbete som speciallärare i Stockholm, vilket märks då hon passionerat berättar om sin forskning och sina hypoteser. Då hon talar om radikalisering av unga finns avsaknaden av ett syfte och mening i nyckelposition.

– Många unga har svårt att hitta en plats i samhället, hitta ett syfte med sina liv. Och då söker de efter ett syfte någon annanstans, säger Namdar.

Då hon rört sig i huvudstadsregionen, kring till exempel Gårdsbacka och Vanda, reagerar hon på att många barn och unga hänger på stan tider som barn inte hör hemma utomhus. Det finns en oro som Namdar gärna tillskriver just bristen på syfte.

Namdar gillar begreppet ”andligt kapital”. Hon definierar andligt kapital som ett sorts resurs som påverkar hur vi agerar utifrån en djup känsla av mening.

– Den kan ge oss kraft och påverka våra värderingar mot ett syfte större än oss själv. Enligt neurologen Viktor Frankl är lycklighet en biprodukt av att mening i livet.

Namdar tycker att samhället aktivt måste ”värva” ungdomar till demokratin och samhällsbygget. Just nu är gängen bättre på att värva unga ur vissa samhällsskikt.

Arniika Kuusisto, professor i småbarnspedagogik, lyfter fram att också familjelivet ser annorlunda ut i dag.

Skillnader mellan världsbilden hemma och i skolan kan vara stor. En annan återkommande faktor är att många unga som radikaliseras växer upp utan en fadersfigur eller med en eller två känslomässigt otillgängliga föräldrar.

Tidigare kunde också religionen bidra med syfte och mening, säger Kuusisto, men samtidigt som den fått en mindre plats i samhället har vi inte lyckats ersätta dess roll.

Namdar tror starkt på att krocken mellan Nordens hypersekulariserade samhällen och familjer med traditionella och konservativa värderingar är en bidragande faktor till att många inte ser en mening med sin tillvaro.

Om vi kan ge barn meningsfullhet, om vi kan ge dem någonting att jobba mot, det är det enda de vill

Att extrema religiösa grupperingar existerar innebär inte att vi ska vara rädda för troende kristna eller muslimer, även om det kan finnas farliga församlingar eller grupper också i de kretsarna.

Tvärtom ser Namdar religiösa aktiviteter som lika hälsosamma som scoutläger, fotbollsgrupper och skridskoklubbar i kampen mot utanförskap. En stark tro kan också föra samman människor, också av olika trosinriktningar. Gemenskapen är a och o, tror Namdar.

– Om vi kan ge barn meningsfullhet, om vi kan ge dem någonting att jobba mot, det är det enda de vill.

Tusentals enkätsvar och annat material

Arniika Kuusisto, Christine Namndar och andra är aktuella med ett projekt som uttryckligen fokuserar på ungas världsbild, radikalisering och roll i samhället.

Projektet ”Growing up radical?” har pågått sedan 2018 och närmar sig sitt slut den här våren. Projektet finansieras av Finlands akademi.

Det är unga själva som bidragit med insikter i form av enkäter och intervjuer. Svaren på en fråga i ett studentexamensprov för några år sedan har också kunnat användas i projektet.

Vi behöver radikala människor för att förändra världen. Som till exempel Greta Thunberg eller Malala

Målet är att bidra till forskning och praktik i samhället, till exempel skolan, för förebyggandet av oroligheter och utanförskap hos unga säger Kuusisto.

– Projektet behövs för att vi ska få mer kunskap om hur man kan förebygga radikalisering i skolan, och öka på välmåendet och resiliensen hos ungdomar, berättar Arniika Kuusisto.

Enligt Kuusisto kommer såväl skolor som myndigheter att kunna använda forskningsresultaten i sitt arbete.

”Vi behöver radikala ungdomar”

Trots de risker som radikalisering medför, säger Christine Namdar att ordet inte är synonymt med extremism eller kriminalitet. Att vara radikal är ett samhälleligt begrepp som beror på kontext, påpekar hon.

En person som är radikal i Afghanistan eller Ryssland kan gott vara hur mellanmjölk som helst i Norden.

Namdar tycker tvärtom att vi måste se potentialen hos radikala ungdomar.

– Radikala barn har en enorm potential med enorma företagsamma kompetenser. De har samma egenskaper som företagare. Barn som hamnar fel, det är inte deras första val, säger hon och lyfter igen upp behovet att värva unga till demokratiska principer för att undvika att de värvas av gängen.

Enligt Namdar ligger ofta vuxna bakom kriminella unga. Det är vuxna som lockar in unga i brottsspiralen. Istället måste samhället försöka styra ”radikala” unga i motsatt riktning, säger hon.

– Vi behöver radikala människor för att förändra världen, som till exempel Greta Thunberg eller Malala.