Martina Moliis-Mellberg blev frustrerad när hennes queera vänner gifte sig – nu vet hon varför

Martina Moliis-Mellberg kände motstånd mot äktenskapet och ville utforska vad det var som provocerade henne.

Essän Om det här är lycka vill jag inte vara lycklig är en uppgörelse med äktenskapet och hyllning till kärleken som ett vidare begrepp.

– Jag ville djupdyka i varför jag tycker så illa om äktenskapet, och inte bara som institution. Jag ville undersöka varför jag blev särskilt frustrerad när mina queera vänner gifte sig.

Vilka saker på temat kärlek talar vi för lite om idag?

– Jag skulle kanske svara andra former av kärlek, vänskapsrelationer, den absoluta kärleken för sina vänner, för den familjen man valt själv. Som queer har jag kanske på ett annat sätt haft behov av att skapa en egen familj som inte är en traditionell familj. Ofta när jag pratar om familj så hänvisar jag till mina vänner och de relationerna tycker jag att vi kanske inte utforskat så mycket. Vårt samhälle är fortfarande väldigt fokuserat på tvåsamhet och romantiskt kärlek.

Statistiskt sett slutar ungefär hälften av alla äktenskap i Finland i skilsmässa, men det där bryr jag mig mindre om. Jag har kastat mig in i många saker med sämre odds än så, och kärleken är aldrig självklar. Nej, det handlar inte om riskerna utan om vem som bestämmer värdet i våra relationer

citat ur essän Om det här är lycka vill jag inte vara lycklig.

Fick du någon insikt, eller lärde du dig något nytt under arbetets gång med essän?

– Paradoxalt nog blev jag mindre arg. Tidigare när jag har pratat om det här ämnet har jag kunnat bli ganska upprörd, men medan jag skrev blev det tydligt för mig att min frustration handlar mer om normer än om personliga val.

Martina tycker inte om tanken på att essän ska vara undervisande eller tillrättavisande. Men på frågan om vem som borde höra på essän är svaret någon som inte tidigare har funderat varför äktenskapet kan ses som problematiskt.

Är du nervös inför något gällande mottagandet?

– Det finns kanske en viss rädsla för att bli missförstådd, men den finns alltid. Jag får bara hoppas att jag är tillräckligt tydlig. Men vad folk tycker spelar egentligen ingen roll, man behöver inte vara överens om allting.

Vad kämpar du med i ditt liv just nu?

– Allt, säger Martina och skrattar. Men ett lite tråkigt svar är att jag ständigt kämpar med att försöka hitta balans mellan mitt kreativa arbete och mitt lönearbete.

Vad går lätt?

– Att känna kärlek för mina vänner.

Freud lär ha sagt att tecken på god hälsa är att klara av att älska och att arbeta, vilken av de här satsar du mera på?

– Hur det är eller hur jag skulle vilja att det var? Jag vet inte om det finns en helig balans, de går väl in i varandra. Förhoppningsvis kan man känna kärlek för sitt arbete, och kärleken kräver väl också en viss mån av arbete. Men jag tror att det är bättre att ha mer av kärleken än arbete.

Vilken låt är ditt ledmotiv?

– Dance Away av Roxy Music. Vad är bättre än att dansa och gråta samtidigt?

Säg fem saker du tycker om med dig själv

– Hjälp. Det här är det värsta vet, jag har svårt att säga bra saker om mig själv. Jag är snäll, försöker i alla fall var det och så är jag bra på att lyssna.

– Men ska jag faktiskt sitta här och ge mig själv komplimanger? (Uppgiven suck.) I så fall säger jag väl att jag tycker om att jag har lite ledsna ögon. Jag tycker om när jag får mina vänner att skratta och så tycker jag jättemycket om att laga mat, både att laga och äta den.

Vad lyssnar du själv på, dokumentärer, poddar, musik?

– Jag är ganska dålig på poddar och jag har inga ljudbokstjänster, men jag lyssnar ständigt på musik, när jag är hemma, promenerar, reser och jobbar. Jag älskar att göra playlists och är intresserad av att hitta ny musik och skapa den perfekta mixen av låtar för olika tillfällen.

– Om jag ska nämna någon podd får det bli Slates Political Gabfest som behandlar amerikansk politik. Den lyssnar jag på när jag lagar mat. Ibland lyssnar jag på Dumma människor som handlar om psykologi och mänskligt beteende. Jag är en sådan som får ett ryck och lyssnar på tio avsnitt i ett sträck och sen har lång paus.

Vad läser du?

– Det blir mycket poesi, senast Minnen av infraröd av Iman Mohammed. Hon är en av de intressantaste svenska poeterna idag, jag tycker hon jobbar på ett spännande sätt med det konkreta och det abstrakta. Det är lättillgänglig och samtidigt inte.

– Jag läste också nyligen I Who Have Never Known Men av Jacqueline Harpman. Jag hade reserverat den på biblioteket men kom inte ihåg varför och hade ingen aning om vad det handlade om. Men den var fantastisk! En slags lågmäld dystopi. Om man tyckte om Marlene Haushofers Väggen ska man läsa den här.

Martina tillägger att hon är en sådan som har ”hundra reservationer på bibban” och att hon läser en bok åt gången. Ifall det är frågan om olika genrer kan det gå med två.

Vad tittar på du på, serier, filmer, reality, dokumentärer?

– Eftersom jag arbetar som filmkritiker tittar jag mycket på film. När jag ser en film i recensionssyfte har jag en annan blick och har hela tiden en nivå av analys på gång, det kan vara väldigt skönt att se en film och veta att jag inte behöver analysera och forma en åsikt om det jag ser.

En film som stannat kvar är dokumentären Fire of Love, om ett par vulkanforskare. Det var en av höjdpunkterna 2022. Även Ti Wests slasherfilm X överraskade positivt.

Martina Moliis-Mellberg är en av de fem essäisterna som avhandlar olika sidor på temat kärlek i Svenska Yles satsning på audioessäer. Här hittar du alla fem.

Om det här är lycka vill jag inte vara lycklig

20:46