Norrena & Frantz: Vad är det värsta du utsatt ett syskon för – och vad är det värsta ditt syskon gjort dig?

Att lugga, håna, retas, nypa, knuffa och sparka – det är ju inte snällt! Gör du så på dagisgården ingriper förhoppningsvis en vuxen. Och om du som vuxen håller på så här borde du nog placeras bakom lås och bom.

Men det finns ett undantag, och det är när illdåden pågår syskon emellan.

När jag och min bror var små var vi helt otroligt våldsamma med varandra! Våra föräldrar tänkte väl bara att det här var sådant som hör till när man är syskon. Men nu som vuxna börjar vi också bråka genast, inte så att vi luggar och sparkar, men våra slagsmål i barndomen har gjort att jag helst håller honom på avstånd. Någon direkt syskonkärlek känner jag inte.

― Lillsyrran, 33

Flera andra lyssnare har också önskat att Relationspodden ska ta upp syskongroll i barndomen och vuxenlivet, och nu passar vi på.

Hade du en stormig syskonrelation som liten? Och hur skiljer den sig från er relation i dag?

Känner du igen Lillsyrrans beskrivning här ovan?

Eller hör du till dem som kan skratta åt att det gick lite vilt till i barndomen? I dag kanske ni syskon har en stark och kärleksfull relation, fastän ni ständigt var i luven på varandra då ni var små.

Vad är det värsta du gjort en bror eller syster? Och vad är det värsta ett syskon utsatt dig för?

Tror du att er relation i dag hade sett annorlunda ut om ni bråkat mindre som barn?

Önskar du att de vuxna ingripit mera?

Kanske är det tvärtom? Ni var som ler och långhalm i barndomen, men nu är relationen frostig?

Hur kommer ni överens idag? Är ditt syskon din vän och bundsförvant eller upplever du hen mer som en avlägsen släkting du är hövlig med vid familjesammankomster?

Vi vill gärna veta! Du är alltid anonym när du skriver till Relationspodden, ditt svar kan komma att läsas upp i podden och publiceras i regigerad form här på svenska.yle.fi.

Vad är det värsta utsatt ett syskon för - och vice versa?