I Gräsviken reser sig nya kontorshus trots att många lokaler står tomma – lokal profil efterlyser mer grönska och ingen ny betong

De tomma kontorsytorna i Gräsviken motsvarar elva hockeyrinkar. Trots det är fyra nya kontorshus på gång. Invånare vill ha lokaler där allmänheten vill och får vara.

Gräsviken är en stadsdel i förändring. I, under och kring stadsdelen planeras bland annat skyskrapor, bostäder, flytande byggnader, hotell och en tunnel till hamnen.

Konstnären och miljöaktivisten Angela Oker-Blom har följt med utvecklingen i Gräsviken från sitt ateljéfönster i nästan 30 år. Länge kunde hon se ända till sjukhusområdet i Mejlans men bit för bit blir husen högre och byggnadsbeståndet förtätas.

– Nu finns inte en grön fläck kvar. Grönområdena får stryka på foten. De ersätts med enstaka träd som sticker upp ur betongen.

Vad borde man göra för att få Gräsviken mer trivsamt?

– Jag skulle börja med att riva stenläggningen på torget. Där ser man aldrig en levande själ. Folk samlar sig vid stranden och under träden, där sitter folk och njuter.

Grönskas naggas

Oker-Blom ser en gemensam nämnare mellan stadsplaneringen i Helsingfors de senaste decennierna och de förändringens vindar som nu blåser på Gräsviken.

– Helsingfors har tidigare haft mycket grönområden, Centralparken med flera. Men de har alla blivit otroligt naggade i kanterna. Vid en viss punkt klarar inte naturen längre av det, livskraften försvinner.

I fråga om Gräsviken är många invånare rädda för att en ny tunnel till hamnen skulle gå ut över Lappviksparken. Det är det enda större naturliga grönområdet intill stadsdelen.

I vilket fall anser Oker-Blom att det inte behövs mer kontorslokaler i Gräsviken.

– Här står redan massvis med kvadratmeter tomma. Nu byggs ett kontorshus och tre nya planeras. Vi vet inte heller hur framtiden blir, hur distansarbetet påverkar folks kontorsvana.

Tomma kontor

Gräsviken har redan en tydlig profil som kontorsstadsdel. Av 342 000 kvadratmeter kontorsyta i Gräsviken står ungefär 38 000 kvadratmeter utan hyresgäst, det är drygt elva procent av den totala ytan.

Byggherreförbundet RAKLI har i flera år samarbetat med Helsinki Research Forum som tar fram statistik över antalet tomma kontor i huvudstadsregionen. Miika Kotaniemi på RAKLI säger att vakansgraden i Gräsviken är relativt hög, men sjunker i maklig takt.

– Det var ett populärt område ännu under början av 2000-talet men det dröjde länge för fastighetsägarna att smälta att Nokia övergav området. Nu har västmetron gjort att det blivit mer centralt och lättare att nå från ännu större delar av Esbo, säger Kotaniemi.

Enligt Kotaniemi ligger målnivån för vakansgraden kring fyra procent. Det är få kontorsstadsdelar i regionen som når till den nivån. Att många kvadrater står tomma är ändå ett problem som inte bara gäller Gräsviken.

– En viss del tomma kvadrater får man räkna med, det är naturligt. Men i huvudstadsregionen finns det omkring en miljon tomma kvadratmeter. Det är både synd och frustrerande att spillet är så stort. De måste både underhållas och värmas.

Trots det menar Kotaniemi att nybyggda kontor som är lätta att nå med kollektivtrafiken fortfarande lockar. Han nämner Böle som exempel, men Gräsviken har sämre förutsättningar.

– Det är så pass olika stadsdelar. Det är lätt att komma till Böle från hela landet. Något köpcenter finns inte heller i Gräsviken på samma sätt som i Böle.

Önskas: mer liv och rörelse

I samband med planeringen av området kring Östersjötorget har Helsingfors stad samlat in kommentarer av invånarna. Ett problem som många invånare påtalar är att gatubilden känns öde efter att kontoren stängt för dagen.

Det är också något som Lari Ahokas tar fasta på i fråga om de nya kontorshusen. Han är ordförande för Jätkäsaari-seura, stadsdelsföreningen för Gräsviken och Busholmen.

– Det får gärna finnas affärer eller restauranger på markplan så att området runt byggnaderna blir öppet och gemensamt för invånarna. Så blir det inte då företagen har kontor ända ner till markplan.

Ahokas berättar att de generellt är kritiska till väldigt höga byggnader på Busholmen och i Gräsviken. 16 våningar är max.

– De påverkar sin omgivning väldigt mycket, bland annat miljövärden och landskapet.

Också Ahokas påtalar Lappviksparkens betydelse. Den är viktig för stadsdelens invånare. Överhuvudtaget vill föreningen inte att nya byggnader ska påverka rekreationsmöjligheterna.

– Därför är vi emot flytande byggnader vid Märaholmskajen. Det står i strid med att invånarna ska ha fri tillgång till stranden och vi har bara ett fåtal parker här.

Bolagen svarar för lönsamheten

Hur kommer det sig att det är så många projekt på gång i Gräsviken just nu? Jari Huhtaniemi, som är ansvarig stadsdelsarkitekt för området, säger att det dels beror på metrostationen och dels på tillfälligheter.

– Områdena runt metrostationerna kan byggas tätare, det ligger i linje med stadens strategier. Det handlar också om att flera privata aktörer samtidigt vill bygga ut i Gräsviken.

Huhtaniemi för fram att det redan finns mycket kontor i stadsdelen. Därför förändras inte fyra nya kontorshus stadsdelens karaktär på något avgörande sätt.

– Eftersom det i flera av fallen handlar om bolag som vill utveckla sina egna fastigheter är det upp till dem att avgöra om det är lönsamt och det finns behov.

Han tillägger att det är upp till politikerna att avgöra om de vill föra utvecklingen i någon annan riktning.

Högt eller lågt? Politikerna bestämmer

Då återstår frågan om varför man behöver bygga så högt.

– Innerstaden är i och för sig känslig för väldigt höga byggnader. Stadens linje är att saken ska utredas för Gräsviken. I slutändan är det ett politiskt beslut genom planändringar och bygglov.

Huhtaniemi säger att han är medveten om att torgen i Gräsviken sällan används. Områden intill väldigt höga byggnader riskerar att bli öde. För att råda bot på det efterlyser staden tips.

– Det är bra läge att ta itu med det här samtidigt. Man kan göra området trevligare genom bättre belysning, mera grönt eller caféer. Vi vill veta vad invånarna tycker.

Tiden har gått ut för att kommentera projektet via stadens nättjänst Kerro kantasi. Trots det kan invånare fortfarande skicka sina åsikter till stadsmiljösektorn.

Kerro kantasi har varit i blåsväder efter att Lauttasaari-lehti rapporterade att invånarnas åsikter tolkats missvisande i fråga om utvecklingen av Smugglarstranden. Där hade den privata projektledningen ansvaret för att tolka och förmedla invånarnas åsikter.

Huhtaniemi försäkrar att det i fråga om tornhusen är staden som sammanställer folkets åsikter.