Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Personalbrist och växande vårdbehov gör det svårt för välfärdsregionerna att organisera social- och hälsovården

Från 2023
En sjukskötare går i en sjukhuskorridor. Hon har ryggen mot kameran.
Bildtext De nya välfärdsområdena inledde sin verksamhet vid årsskiftet.
Bild: Etienne Laurent / EPA

Utmaningarna inom social- och hälsovården i stort gör det svårt för de nya välfärdsområdena att organisera sina tjänster. Det framgår av en utvärdering av välfärdsområdena som Institutet för hälsa och välfärd gjort.

En åldrande befolkning, brist på personal och den coronaorsakade vård- och serviceskulden. Det är tre orsaker till varför det är svårt att organisera social- och hälsovården i välfärdsområdena, enligt en utvärdering som publicerats av Institutet för hälsa och välfärd.

De nya välfärdsområdena har ändå bättre förutsättningar än tidigare att möta den åldrande befolkningens servicebehov, säger Nina Knape, utvärderingsdirektör på Institutet för hälsa och välfärd.

–  Nu har det skapats lite bredare axlar för arrangörsansvaret, det vill säga antalet arrangörer har minskat rejält från läget då det var kommunerna som hade arrangörsansvar. Förhoppningsvis lyckas vi även hålla kostnadsökningen i styr, säger Knape till STT.

I början av året överfördes social- och hälsovårdstjänster och räddningsverksamheten från kommunerna till 21 välfärdsområden. i Helsingfors förblev det staden som har arrangörsansvar, och HUS-sammanslutningen (det tidigare Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt) har ett särskilt ansvar för den specialiserade sjukvården.

Första fullmäktigemötet i Egentliga Finlands välfärdsområde den 2.3.2022 i Åbo.

Välfärdsområdena står inför en tuff debatt om var man kan spara i vården

Finansministeriet uppmanar välfärdsområdena att genast börja pressa ner utgifterna. Enligt politiker i Egentliga Finlands välfärdsområde kommer diskussionen om det framtida servicenätet att bli kämpig.

Resultaten kommer att synas efter år

Knape uppskattar att resultaten av reformen inte kommer att synas förrän om några år.

– Nu har strukturerna skapats och själva arbetet ligger fortfarande till stor del framför oss. Det kommer att dröja flera år innan man lyckas harmonisera löner, tjänster och kriterier för hur tjänster tilldelas.

Välfärdsområdena har haft väldigt olika utgångslägen. I områden där vården redan i hög grad var integrerad har man kommit betydligt längre i jobbet att sammanslå tjänster och till exempel kundinformationssystem.

Till exempel i Norra Karelen och Södra Karelen organiserades redan social- och hälsovårdstjänsterna av regionala samkommuner.

Däremot finns det många utmaningar som är gemensamma för alla oavsett utgångsläget. Personalbristen har lett till köer så gott som överallt. Jourerna har stockat sig på många håll med patienter som väntar på att få avdelningsplats.

Man har tvingats minska på antalet platser inom dygnetruntvården och tillgången till hemvården och boendeservice har försvårats.

– Det skulle krävas större nationella lösningar, så att tjänsterna kunde säkras jämlikt i olika regioner i landet, säger Knape.