Annette Gothóni kämpar mot kvinnlig könsstympning – vill hitta alternativ till den traditionella riten då en flicka blir kvinna

Som 24-åring åkte Annette Gothóni till Somalia för att se hur ett projekt mot kvinnlig könsstympning framskred. Väl där fick hon en mötesinbjudan som gjorde henne lite nervös.

- Jag fick ett meddelande att en klanledare ville träffa mig, vilket förvånade mig. Jag upplevde att jag inte var en så viktig person och undrade om han ville hindra oss att göra det här arbetet.

Idag är Annette verksamhetsledare för World Vision, en organisation som skyddar barns rättigheter över hela världen. Hon har lång erfarenhet av att jobba på fältet och vet att det är svårt att förbereda sig inför sådana här möten.

Det viktigaste är att man har modet att lyssna, att verkligen höra dem som man jobbar för. Man skall också lita på att man hittar de rätta orden och den rätta känslan.

– Går man dit och tänker att man har alla svar i fickan blir det fel.

19 min

I programmet Himlaliv berättar Annette Gothóni om sitt jobb mot kvinnlig könsstympning och för barnens rättigheter. - Spela upp på Arenan

Mötet med klanledaren

Annette hade sina egna säkerhetsvakter med sig till mötet, klanledaren hade många fler vakter och de var dessutom var beväpnade.

– Jag är inte van att vara i situationer där folk har vapen med sig och genom det försöker bringa någon sorts känsla av säkerhet. För mig är vapen något som ger mera rädsla. Vi skulle diskutera en känslig fråga som var en del av deras kultur. Jag var rädd för vad som skulle hända om jag svarar fel.

Mötet började med att de diskuterade traditionen kring könsstympning och Annette berättade om projektet och varför man borde göra förändringar. Klanledarens svar var att ”du som är en så ung och klok kvinna som säger att vi borde förändra traditionerna och har kunskap i det här, då vet du säkert också hur vi skall avsluta kriget här i Somalia”.

Den frågan förväntade sig inte Annette.

– Jag svarade diplomatiskt att jag var där för att lära mig av dem. Jag sade att jag inte har svar på de här frågorna men om vi har en god dialog så kan vi säkert hitta många goda svar.

Det verkade som tur var vara rätt svar i den situationen.

– Vi hade en bra diskussion och jag märkte att hans uppfattning om mig förbättrades och kanske också hans uppskattning av det arbete vi gjorde.

Studierna väckte intresse för traditionella riter

Annette blev intresserad av traditionerna kring kvinnlig könsstympning då hon studerade folkrätt vid Åbo Akademi och gjorde sin pro gradu om skadliga traditionella riter.

– Jag insåg efter en gästföreläsning om skadliga riter att de som vill upprätthålla traditionen med kvinnlig könsstympning inte ser det som en människorättskränkning.

Under sitt pro gradu arbete började Annette jobba med en kampanj för att informera sjukhuspersonal om kvinnlig könsstympning. Invandringen hade ökat i Finland och det behövdes kunskap om hur man skulle bemöta kvinnor som har gått igenom könsstympning.

World Vision var då den enda organisationen i Finland som arbetade mot kvinnlig könsstympning som tradition så Annette tog kontakt. Via dem fick hon kontakt med fältet och fick lära sig med vilka olika metoder man kan börja diskutera och hur man kan gå tillväga för att få en förändring till stånd.

Viktigt med dialog

Det finns många fina sidor av den traditionella riten då äldre kvinnor berättar för flickorna vad det är att bli kvinna och mamma. Männen säger att det är årets bästa fest.

– Vi vill inte komma in och förändra och förstöra sådana traditioner som är positiva men vi vill ta bort den negativa delen, den att man stympar flickornas könsorgan, säger Annette.

Hon berättar att det är genom en dialog som man kan förändra attityder.

– Men då man diskuterar ämnen som är tabu eller svåra att prata om så får man också negativ kritik och jag har fått höra att jag är en person som kommer med allt för mycket frågor, ler Annette.

– Lätt blir det så att att man stormar in alltför fort vill förändra och det är alltid fel sätt. Dialog är sättet man går vidare på. Delvis också med vetskap om att jag inte alltid har rätt.

Ser förändringar till det positiva

Annette har jobbat i 20 år mot kvinnlig könsstympning och börjar se förändringar i attityderna.

– Globalt sett är vi på väg åt ett bättre håll. Vi har fått religiösa ledare att ge starka utlåtanden mot kvinnlig könsstympning.

Arbetet mot kvinnlig könsstympning har också lett till förändrad lagstiftning i vissa länder så att det har blivit tydligare vad som gäller, det har gett Annette en tro på att situationen med kvinnlig könsstympning kommer att förändras till det bättre.

Orättvisorna är samtidigt en drivkraft för Annette.

– Det finns inte en enda arbetsresa ut till fältet där det inte skulle finnas någon kväll då jag fällt en tår över något jag sett och så ska det också vara. Det är så jag orkar jobba mot orättvisorna. Den dagen då det inte känns så kan man undra ”vad har det hänt med mig, hur hårt har mitt hjärta blivit?”.

– Om jag upplever att något är orättvist så får jag styrka och mod att förändra. Det driver mig att gå vidare.