Svenska Yle i London: Storbritannien upplever den värsta strejkvågen på decennier – men är fackens styrka som förr?
Det har jämförts med stridsåtgärderna under Margaret Thatchers tid vid makten. Storbritannien upplever just nu masstrejker som inte har setts på fyrtio år. Men regeringen verkar inte vilja vika för kraven.
LONDON Upp till en halv miljon offentligt anställda, tågförare, universitetsanställda och lärare väntas i dag lägga ner sitt arbete runt om i landet. Man kräver bland annat att lönerna ska justeras efter den rekordhöga inflationen, men också andra saker.
– För lärarna handlar det främst om ett missnöje med hur skolorna har finansierats, men till en del också om lönerna, säger Nick Bentley, som själv arbetar vid en skola och som kommer att delta i dagens strejkaktion.
När det handlar om lärarlönerna så är de i dag i praktiken lägre än vad de var för 10–12 år sedan, menar han.
Att inflationen i Storbritannien vid slutet av förra året var rekordhög – omkring tio procent – har inneburit att levnadskostnaderna har skjutit i höjden, samtidigt som löneförhöjningarna har uteblivit eller släpat efter rejält.
Det har lett till krav på löneökningar på upp till 15 procent.
Sjukskötarna i historisk strejk
Strejkkalendern är fylld av kommande aktioner också från andra anställda, bland dem sjukskötare som strejkar för första gången i sitt fackförbunds, Royal College of Nursings, historia.
De har sedan december lagt ner sitt arbete ett par gånger redan, men den 6 februari väntas det bli en massiv protest då också ambulansförarna ansluter sig till aktionen.
I bakgrunden finns den allvarliga krisen inom den offentliga sjukvården NHS (National Health Service) där så gott som alla områden är under hård press.
Phoebe Dunn är äldre forskare vid Health Foundation och påpekar att problemen framför allt är resultatet av åratal av undermåliga satsningar på den offentliga vården, även om också lönen är en viktig fråga.
– För lite personal och inga långsiktiga planer för rekrytering har inneburit att sjukvårdspersonalen inte kan ge den vård de vill ge, säger Dunn och konstaterar att såväl arbetsmängden som arbetsvillkoren måste ses över.
Ett eko från Thatcher-eran?
En hög inflation låg också bakom den omfattande brittiska strejkvågen i slutet av 1970-talet, vilket förde den konservativa premiärminister Margaret Thatcher till makten.
Hennes recept blev att rejält begränsa de brittiska fackföreningarnas inflytande.
– Vi måste få fackbossarna att tänka två gånger innan de tar till strejkvapnet – och slutföra Margaret Thatchers oavslutade ärende, skrev näringslivsministern Grant Shapps i somras på Twitter då strejkplanerna smiddes.
Rishi Sunaks konservativa regering har mycket riktigt infört ytterligare strejkbegränsningar på vissa områden och gett rätt att avskeda strejkande anställda.
Enligt regeringen kan man inte gå med på alla kraven på löneförhöjningar, eftersom det skulle öka den statsskuld som redan är stor på grund av coronakrisen och de statliga stöden som går till hushållens och företagens energikostnader.
Man menar att det dessutom skulle driva upp inflationen ytterligare.
Fackens ställning sätts på prov
Positionerna verkar låsta och strejkerna kommer sannolikt att pågå länge ännu.
Frågan är om regeringen räknar med att de brittiska fackföreningarna inte längre har samma styrka som under 1970-talets glansdagar.
De fackanslutna uppges i dag vara ungefär hälften till antalet, omkring 6,5 miljoner i ett land på närmare 34 miljoner person i arbetsför ålder.
Men den snabbt fallande levnadsstandarden verkar ha satt djupa spår i britterna som överlag stöder strejkerna, och enligt vissa rapporter har också stödet för facken ökat.