Borgåbibban jobbar för demokrati genom diskussion – invånare öppnade sina hjärtan om stadens utveckling: ”Borgå är vi”

Stadsbiblioteket i Borgå jobbar för demokrati genom diskussion. Sedan hösten har biblioteket ordnat diskussionstillfällen under devisen ”Porvoossa puhuttaa – vad bubblar i Borgå?”.

På tisdagskvällen var det dags att diskutera igen, den här gången kring temat hur Borgå ska utvecklas och se ut i framtiden.

Deltagarna lyfte fram många tankar, synpunkter och frågor, allt från vad som gör staden trevlig att bo i till vems intressen som borde beaktas när Borgå ska utvecklas.

Det som kanske tydligast kom fram var att invånarna vill bli hörda och kunna påverka sin vardag.

Men innan vi går in desto mer på vad som diskuterades så kan det löna sig att titta lite på metoden. Vad är det riktigt som skiljer de här diskussionstillfällena från andra, och hur ska de förbättra demokratin? Det här kan projektkoordinator Tomi Lassi svara på.

Stolar har radats upp kring scenen i ena änden av biblioteket. Lassi håller på och fixar det sista med tekniken inför kvällen men hinner ta en liten paus. Han förklarar att det som händer i Borgåbiblioteket egentligen är del av en större helhet, ett nationellt projekt.

– Det har en bakgrund i att riksdagen redan för fem år sedan beslöt att biblioteken ska ha en viktigare roll i demokratifostran, utvecklingen av demokratin i Finland. De ska vara en plats för dialog, berättar Lassi.

I Borgå gör man det här genom diskussionskvällar där man använder principerna från dialogpaus-metoden. Den har utvecklats som ett parallellt projekt av Sitra. Senare grundades en stiftelse som ser efter utvecklingen och implementeringar av metoden.

– Idén är att man lyssnar på varandra. När man vill informera eller komma till något beslut så lyssnar man inte alltid på vad andra tänker eller försöker förstå hur andra tänker. Det enda målet med de här diskussionerna är att man lär sig förstå olika synpunkter om saken som diskuteras, säger Lassi.

I all enkelhet går diskussionstillfällena ut på att alla som vill säga något i tur och ordning får mikrofonen, en stor orange kub som ska vara lätt att kasta över till nästa pratare. Den som har ordet presenterar sig och resten lyssnar medan personen talar. Alla ska bemötas med respekt även om man inte delar åsikt, halvcirkeln av stolsrader blir en trygg plats att mötas på.

Beslutsfattare och tjänstemän som har med diskussionsämnet att göra bjuds in och kan tala på samma premisser som alla andra, de håller inga Power point-presentationer.

Diskussionstillfället har en moderator, journalisten och författaren Mikael Crawford, vars roll är att ge över mikrofonkuben från en person till nästa. Han kan också flika in någon fråga eller synpunkt då och då för att väcka diskussionen om det inte finns färdigt uppsträckta händer.

Under hösten ordnades tre diskussionstillfällen, ett i Gammelbacka och två på huvudbiblioteket. Hittills har man diskuterat byarnas framtid, servicen och allaktivitetshuset i Gammelbacka samt kollektivtrafiken.

Ämnena för diskussionstillfällena bestäms utifrån vad som är aktuellt och väcker diskussion i staden för tillfället, till exempel i olika Facebookgrupper med Borgåtema eller på Instagram.

– Mitt jobb är att följa med vad som bubblar i Borgå, vad man pratar om på sociala medier, säger Lassi.

Hittills har konceptet fungerat. Lassi säger att det har gått bra och att man har brukat ha mellan 25 och lite över 40 personer på plats.

– Jag har varit positivt överraskad av att dialogen har varit så konstruktiv. Man har varit aktiv men inte aggressiv. Man märker att det finns behov av diskussion, säger Lassi.

I vår ordnas ytterligare minst fyra diskussionstillfällen, sista veckan i månaden. Temat för nästa diskussionstillfälle är inte valt än men Lassi har en del planer för våren. Han skulle vilja ordna en diskussion om något som är särskilt viktigt för ungdomar. I slutet av april ska kollektivtrafiken diskuteras igen, när planerna för den klarnat.

Tillväxt och tomma tomter

Under tisdagens diskussionstillfälle tog deltagarna fram en hel del olika synpunkter, funderingar och frågor. Det talades bland mycket annat om vissa hus som många tyckte är fula, så som Citymarket-byggnaden i hörnet av Mannerheimgatan och Runebergsgatan. Vissa tyckte en del av stadens nyare flervåningshus var för skrymmande, andra talade gillande om att Borgå vågar växa uppåt.

Hur mycket behöver en stad som Borgå ens växa, och för vem planeras staden? Det var också frågor som togs upp. En del talare ansåg att Borgå bugar för mycket för stora byggbolag som bygger bostäder, andra att man tänker för mycket på turisterna och glömmer Borgåborna.

En del deltagare talade om specifika platser och kommande planläggning som gäller just dem. Alltid behövs det inte stora saker för att förbättra eller försämra trivseln, redan ett äppelträd längs en välanvänd stig kan ge glädje så länge det får stå och väcka saknad när det fälls. Det vittnade en invånare i Ånäs om.

Visst fick staden en hel del tack också. Många av dem som var på plats berättade att de bott i Borgå i många år, andra berättade om sina tankar som relativt nyinflyttade.

– Jag älskar Borgå, det är orsaken till att jag kom. Jag tycker det är fint att det ordnas sådana här tillfällen där man lyssnar på invånarna och jag hoppas idéerna går vidare och diskuteras också inom stadens organisation, säger Milla Jokisaari efteråt.

Hon skulle ändå ha önskat en lite mer blandad demografi bland deltagarna. Själv är hon bland de yngre i publiken som till stor del består av Borgåbor i mer mogen ålder och med blek hudfärg. På plats fanns cirka 30 personer, kanske lite fler.

På frågan om vad Jokisaari tar med sig från diskussionen svarar hon att de flesta verkar vara oroliga över de tomma tomterna i centrum.

– Ska vi försöka få en stor tillväxt i staden och om ja, så räcker den tillväxten till för flera olika centrumområden? Vi har Kungsporten, Västra åstranden och Centrum. Alla tre borde hållas livskraftiga för att kunna behålla servicen, säger Jokisaari.

Under diskussionens gång talades det om att det är ett val att bo på landsbygden, liksom det är ett val att bo i staden. På landsbygden kan man inte räkna med lika mycket service som i staden, i staden måste man leva med ständiga förändringar och nytt byggande.

– Det sades ganska rakt ut att man inte kan erbjuda all service i glesbygdsområden. Det är ledsamt men säkerligen ett nödvändigt håll vi är på väg mot, säger Jokisaari.

Invånarna gör staden

Det tar en stund innan sorlet ebbar ut efter att diskussionen officiellt är över.

Gerd Högström och Ingalill Tuomolin pratar ivrigt med varandra om kvällens samtalsämnen.

– Det var det här som kom fram alldeles sist här, att när man talar om parker så har barnen och de äldre helt glömts bort, säger Tuomolin.

– Ur mitt perspektiv har man glömt bort Borgåborna när man planerar Borgå. Man planerar för eventuella kommande invånare, för turister eller för, som någon sa här, gryndarnas intressen, säger Högström.

Det är ju människorna som gör staden. Jag ställer mig på bakhasorna till ett sådant tankesätt att staden är en ansiktslös organisation

― Gerd Högström

Hon tror Borgåbornas behov håller på att tappas bort.

– Jag tror man får livskraft i en stad genom att ta hand om sina invånare på ett sådant sätt att de gör reklam för sin stad och inte på det sättet som vi gjort nu de senaste årtionden, kanske, säger Högström.

På tal om planerna för Borgå centrum så kommer hon att tänka på sina upplevelser från 1970-talet.

– Då var föregående katastrofala utvecklingsperiod när det verkligt genuina Borgå, det vill säga alla gamla trähus kring torget som var en fortsättning på Gamla stan, revs ner för typ Nimbushuset och Citymarket. Jag tycker man borde lära sig av historien, säger Högström.

Tuomolin tar upp att en person som jobbar på staden visste berätta att 4 000 personer flyttar inom Borgå årligen. Det behövs förmånliga lägenheter i centrum eftersom särskilt många äldre vill flytta närmare service och bort från allt jobb som ett eget hus kräver.

När det skrivs och talas om nya byggprojekt så kommer det sällan fram hur lägenheterna ska se ut inuti, mycket fokus är på ytterskalet.

– Är det gjort för både barn och äldre? Att det inte går så att man inte kan bo kvar när man får lite svårare att röra sig, funderar Tuomolin.

Under diskussionstillfällets gång talade Högström om Borgåandan.

– Det är ju människorna som gör staden. Jag ställer mig på bakhasorna till ett sådant tankesätt att staden är en ansiktslös organisation. Staden är vi, påpekar Högström, på samma sätt som staten är vi och kommunen är vi.

Hon tycker det borde finnas fler fungerande påverkanskanaler och att Borgåborna måste göra staden tillsammans.

– Det är ju ingalunda så att Borgåbon är ett passivt kolli som behöver den och den servicen och den och den saken, vi är ju en högst aktiv massa människor som kan göra en massa saker själv. Man borde få den här andan tillbaka till vår stad. Det är ett samhälleligt problem som smyger sig in också i vår lilla stad, att man skriker på sociala medier vad man behöver men ingen tänker på vad vi kan ge, säger Högström.

Hon tycker det krävs en aktivare insats av Borgåborna och framförallt av lokalmedia.

– Man borde följa med och föra fram de här sakerna aktivt, så det inte bara blir en upprepning av vad någon informatör har sagt, säger Högström.

Tuomolin håller med om att invånarna är rikedomen och påpekar att det är där ekonomin ligger. Hon tycker det är bra med sådana här platser och samtal som under diskussionstillfället, så att man ska kunna använda sig av allas kunskap.

– Vi har en otrolig ekonomisk förlust i att vi inte samtalar, säger Tuomolin.