Norrena & Frantz: ”Min syster klippte mig i örat och kastade en vedklabb i mitt huvud, men i dag är vi bästa vänner”
Att slå och klösa, brottas och nypa, håna och retas ... ja men, så kan man ju inte hålla på heller! Det är ju fråga om både psykiskt och fysiskt våld!
Men det finns ett undantag och det är om de involverade råkar vara barn och syskon. I så fall kan till och med ganska brutala angrepp avfärdas som något ”helt normalt som hör till då man är syskon”.
Men finns det en risk att barndomens återkommande bråk leder till att relationen syskonen emellan blir frostig också i framtiden?
Sparkarna och tjuvnypen kanske byts ut mot mera utstuderade gliringar och ekonomiska tjuvnyp (inte minst när arv ska delas upp) när syskonen blir vuxna?
Den erfarenheten hade några av er som skrev till Relationspodden den här veckan. Ni berättar att ni livet igenom har så svårt att komma överens med era syskon att det i vuxen ålder är bäst att hålla avstånd.
Men de allra flesta har glädjande nog solskenshistorier att dela med sig. Fastän barndomhemmet tidvis var ett slagfält står ni i dag väldigt nära era syskon.
I veckans podd får du höra de mest hisnande historier om sådant lyssnarna utsatt sina syskon för. Ett förskräckligt urval kan du läsa här nedan.
Syskon - från ärkefiender till hjärtevänner
Från bittra konkurrenter till nära vänner
Min syster var några år äldre, jätteduktig och skötsam i skolan, bra på alla hobbyer hon försökte sig på osv. Jag sågs väl mer som problembarnet och kände en konstant tävlan mellan oss.
Detta ledde till slut till att vi egentligen inte talade med varandra på flera år. Först när min syster flyttade hemifrån, och allt tävlande slutade, började vi tala med varandra som människor och inte bara som bittra syskon.
Idag har vi en väldigt nära relation, och kan tala i telefon i timmar varje vecka.
Lillasyster 23
Lillbrorsan bar ut mig på trappan och låste dörren
Jag hade i tidiga tonåren väldigt dåligt morgonhumör. Jag hällde helt utan förvarning ut hela mjölkpaketet över huvudet på min lillebror då jag inte orkade lyssna på hans ljudliga smaskande vid frukostbordet. Han fick själv städa upp förödelsen.
Men senare, när lillebror själv var i tonåren, blev han stor och stark som en björn. Så när vi bråkade kunde han bära ut mig på trappan och låsa dörren.
Då fick jag snällt stå och vänta tills någon av föräldrarna kom hem från jobbet.
Storasyster 36
Hon klippte mig i örat
En gång när jag kollade tv efter skolan kom min lillasyster och klippte mig med en sax i örat. En annan gång kastade hon en vedklabbe i huvudet på mig. Jag i min tur låste in henne i ett klädskåp när jag skulle sitta barnvakt.
När jag kom in i tonåren tappade vi kontakten men idag är hon min bästa vän och vi är mycket nära varandra.
Storsyrran
Testamentstrix bakom min rygg
Jag och min bror fick varsin gåva av vår mor då vi var yngre. Senare visade det sig att min gåva var mer värd än min brors, eftersom jag tagit väl hand om den.
Vår mor blev sedan demenssjuk och två år innan hon dog måste min bror ha talat med henne bakom ryggen på mig, eftersom det i testamentet framgick att hon gett honom en fördel som motsvarade exakt det belopp som skilde våra gåvors värden.
Fastän jag aldrig stått nära min bror känns det ändå som ett stort svek. Är också besviken på min mor, trots att hon som dement nog inte riktigt visste vad hon gick med på.
Trollet 70
Sorry syrran, det var ”i misstag”
När jag och min syster var små borstade vi ofta tänderna samtidigt på kvällarna.
Flera gånger ”hände det” att när min syster skulle spotta och skölja munnen under kranen i lavoaren så passade jag då på att spotta ut all min tandkräms-spottloska i hennes nacke eller hår!
Väldigt roligt i stunden för mej, mindre roligt för min syster …
Störande storasyster 30
Min bror hånade min avlidna man
Min bror och min man kom aldrig riktigt bra överens, men vi umgicks i samma gäng och det gick ganska bra.
Min man dog i cancer vintern 2020 efter en fruktansvärd dödskamp. Vi var gifta i 38 år och stod varandra nära. Efter hans död fick jag diagnosen posttraumatiskt stressyndrom.
Under min mans sjukdomstid var min bror snäll och omtänksam mot mig. Men så en dag efter att min man dött ringde min bror och anklagade mig och min man för att ha uppfostrat vår dotter fel. Han ropade flera gånger i telefon att min man var ett svin, att han hade förstört vår dotter och att han hela sitt liv bedragit mig.
Det värsta min bror sa var att naturen tog hand om att min man dog.
Jag blev alldeles tillintetgjord och bara skakade och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag kunde inte sova och inte äta på flera dagar. Jag kommer aldrig att kunna förlåta honom.
Besviken och kränkt, 67 år
Jag och brorsan tävlade om minstingens gunst
När jag och min bror var i 10-årsåldern fick vi ett syskon till. Då intensifierades vår rivalitet till en tävlan om minstingens gunst.
Jag och brorsan började var för sig köpa allt dyrare saker åt denne. Våra föräldrar la sig inte i, de tänkte förmodligen att det är bra att vi skämmer bort vårt syskon, så att de slipper.
Senare gick vi över till att kritisera varandras karriärval, livssituationer, familjebildning, intressen, relation till våra föräldrar med mera ...
Nu i vuxen ålder har vi lagt allt sådant skit åt sidan och vi kan umgås som de vuxna människor vi är. Tack och lov!
Ankan, sisådär 40
Med raka rör undviker vi missförstånd
Det är sju års åldersskillnad mellan mig och min bror. Vi är som natt och dag. I vuxen ålder har vår relation vuxit sig starkare. Vi är mer på samma nivå i livet och att jag behöver inte linda in allt så mycket längre.
Jag är tacksam för hur fin vår relation har blivit. Vi respekterar alltid varandra. Visst, vi tjafsar och argumenterar alltid om olika saker och ämnen när vi träffas, men jag inser att det är vårt säregna sätt att kommunicera.
Raka rör gäller och då undviker man alla missförstånd.
Robert, 27
