Lärare känner sig pressade att godkänna elever – Helsingfors försvarar kritiserad modell: ”Livet handlar inte bara om att kunna läsa”

Lärare i Helsingfors känner sig pressade att godkänna elever och anser att svaga elever slussas vidare med tvång. Det visar Svenska Yles enkät. Helsingfors stads ledning tillbakavisar kritiken.

Allt färre stannar på klassen i de svenskspråkiga grundskolorna i Helsingfors. Från 2002 fram till 2019 minskade antalet drastiskt, med 85 procent.

En enkät som Svenska Yle skickat till lärare i Helsingfors grundskolor visar att många lärare känt sig pressade att godkänna elever som inte nått upp till kunskapsmålen. Många är också kritiska till att svaga elever i de lägre klasserna sällan går om en årskurs.

Enkätsvaren visar att påtryckningarna kommer från både vårdnadshavare och personer högre upp i stadens ledning. Det framgår också att man har godkänt elever bakom ryggen på deras lärare.

En lärare som önskar vara anonym berättar att hen vägrade bedöma en elev som inte uppnått kunskapsmålen.

– Det förväntades att jag skulle godkänna, men jag vägrade. Av allt att döma fick hen avgångsbetyg och blev alltså godkänd av någon annan högre upp. Samma elev hade blivit godkänd åtminstone i två års tid utan att någon hade reagerat på elevens bristande kunskaper, säger läraren.

Det är inte första gången som någon högre upp i organisationen ifrågasatt lärarens beslut.

– Helt som om jag inte själv skulle ha vänt på varje sten för att kunna godkänna den här eleven. Det är att ifrågasätta min kompetens, säger läraren.

Svenska Yle frågade Helsingfors grundskolelärare vad de tycker om att allt färre elever går om klassen. Sammanlagt 65 lärare svarade på enkäten, vilket motsvarar knappa 17% av lärarna.

Dryga hälften av de som svarat berättar att de haft elever som borde ha gått om klassen som ändå godkänts.

Trettio lärare, alltså nästan hälften, har känt sig pressade att godkänna elever.

”Mina pedagogiska bedömningar har ignorerats för så ”gör” man inte – lämnar eleven på klassen.”

”Hela elevvårdsteamet (kuratorn, psykologen, rektorn och flera lärare) ansåg att eleven var omogen och hens kunskaper var otillräckliga för att gå vidare till nästa klass. Tyvärr var det vårdnadshavarna som fick bestämma, så skolan stod hjälplös i denna situation.”

Tio lärare berättar att elever godkänts trots att de hade underkänt eleven.

Nästan två tredjedelar tyckte att det individuella stödet fungerar dåligt.

Fyra femtedelar av lärarna tyckte att det inte finns tillräckligt med speciallärare.

”Nu skapar man någonting som man inte har arbetskraft för. Det ser fint ut på papper, men sen lämnar man det åt oss lärare. Då kör man slut på oss ganska fort.”

Läs- och skrivsvårigheter kommer att orsaka problem i framtiden

Nico Mäkinen är klasslärare för årskurs fem i Kottby lågstadieskola. Han är en av de lärare som är kritisk till det nuvarande systemet där elever med svårigheter sällan går om en årskurs.

– Det är viktigt att du lär dig läsa och skriva för att du också ska lära dig att trivas i skolan. Det handlar inte bara om att klara sig. Allt blir kämpigt ifall du har stora svårigheter med att skriva och läsa. Även den sociala biten, säger han.

Han anser att det är en fin tanke att barn som halkar efter slipper gå om en årskurs, men trestegsstödet och årskursintegrerad undervisning är svåra att förverkliga i nuläget. Istället sänks kraven.

– Grupperna har blivit större de senaste åren, mängden personal har minskat och det känns som att de sänkta kraven är en reaktion på det, säger Mäkinen.

”Vi pressar inte”

När Svenska Yle pratar med chefen för den grundläggande utbildningen i Helsingfors, Niclas Rönnholm, vill han intervjuas tillsammans med Agneta Eklund, eftersom hon är mer insatt i pedagogiken. Eklund är pedagogisk sakkunnig i Helsingfors.

Svenska Yle har inte fått ut de senaste årens statistik på hur många barn som gått om en årskurs, trots att vi begärt ut informationen.

Eklund säger att ingen begärt informationen av henne. Hon förklarar att väldigt få barn går om årskurser och det är vanligare i de lägre årskurserna. De två senaste åren har alla fått avgångsbetyg.

Det finns lärare som känner sig pressade att godkänna elever de anser att borde gå om en årskurs. Hur mycket pressar ni lärare att godkänna elever?

– Inte en enda gång har det pressats. Det som vi alltid behöver se över, när en elev har utmaningar, är om eleven får tillräckligt med stöd och orsakerna till att eleven har utmaningar, säger Eklund.

Lärare berättar om fall där någon högre upp har gått bakom ryggen på dem för att godkänna elever. Ska det vara så?

– Det är väldigt svårt att uttala sig om enskilda fall utgående från den här informationen. Det är i skolan man fattar beslut om att låta elever gå om en årskurs. Ingen högre upp är involverad, förutom för att konsultera. Kanske läraren har sett det som problematiskt att utvärdera eleven enligt standard. Jag utgår från att en expertgrupp har samlats och räknar med att beslutet fattats med elevens bästa i åtanke. Men beslutet på skolan fattades kanske inte enhälligt, säger Rönnholm.

Det finns högstadieelever som nätt och jämnt kan läsa och skriva. Hur är det möjligt?

– I Finland har vi en skola för alla. Vi har också en skola för dem som inte kan läsa och skriva, om man till exempel kommer från ett annat land där man inte har fått gå i skola. Vi stänger inte dörrarna för sådana elever, utan vi välkomnar dem, svarar Eklund.

”Livet handlar inte bara om att kunna läsa”

Eklund säger att det görs en helhetsbedömning och understryker att det fortfarande finns barn som går om årskurser. Men det är det sista alternativet.

– Livet handlar inte bara om att kunna läsa. Det handlar om att vara i ett sammanhang, om att må psykiskt bra, om att få kompisar. Då kan det inte hänga på läsning som det primära som vi satsar på, säger Eklund.

Rönnholm säger att man behöver tänka på elevens känslor.

– Om en elev lämnas på årskursen en gång eller två gånger - hur känns det för den eleven när hen går ut nian två år äldre än de andra? Då är det två år av det här barnets liv som man helt enkelt har beslutat att lägga på is, säger Rönnholm.

Hur kommer det sig att allt färre stannar på klassen?

– I skolan ska man inte behöva gå om klassen för att man behöver mera hjälp. Det är inte eleven som ska anpassa sig till klassen utan skolan som ska anpassa sig till eleven, säger Eklund.

Hon säger att det viktigaste är att eleverna tillhör ett sammanhang och får vara i en grupp med jämnåriga. Att inte passa in kan leda till skolfrånvaro.

– Att yngre elever ska gå i samma klass som en ett år äldre elev kan vara väldigt tufft. Den äldre kommer in i puberteten, utvecklas och märker att klasskompisarna inte riktigt är på samma plan, fortsätter Eklund.

Många anser att klasserna är för stora och det finns för lite personal. Hur bra kan man förverkliga stödåtgärderna?

– Så bra som man någonsin kan, svarar Rönnholm.

Vad betyder det?

– Grupperna är på inget sätt exceptionellt stora i Helsingfors, tvärtom. Det stöd som erbjuds skolorna, den finansiering som finns är på en mycket god nivå. Större problem är nog tillgången till behörig personal, säger Rönnholm.

Däremot säger Eklund att hon sällan bedömt att det inte skulle finnas tillräckligt med personalresurser.

– Jag undrar om jag någonsin skulle ha stött på en klass där det bara funnits en lärare, säger hon.

Men det här upplever helt tydligt inte många lärare?

– Då vill jag hälsa de här lärarna att jag hoppas de kontaktar mig för jag har i alla fall inte fått träffa dem.

Eklund säger att de inte alltid lyckats anställa behörig personal överallt. Hon är ändå nöjd med hur ofta det lyckats. Och tills nästa läsår ska staden försöka anställa extra många lärare.

Kommentar: ”Jag vet vilka anonyma lärare du har pratat med”, säger Helsingfors bildningstjänster och missar än en gång poängen

Elever med allt svagare resultat blir godkända då få längre går om klasser. Konsekvenserna är att elever i sjuan inte kan läsa. Men Helsingfors svenska bildningstjänster vill inte höra lärarnas kritik, skriver Svenska Yles reportrar.

Ångesten lättar när man vet att man får fortsätta med sina klasskamrater

Marica Enlund är konsultativ speciallärare i Helsingfors och Östnyland och är en av de som anser att den årskursintegrerade undervisningen är en bra lösning, speciellt för dem som har mycket frånvaro.

– Jag har själv sett hur elever som går om en årskurs får problem med utanförskap, säger hon.

Enlund anser att det finns gånger då det är befogat att en elev går om en årskurs, men det ska gärna ske så tidigt som möjligt. I de äldre årskurserna ska man få gå vidare med sina klasskamrater.

– En elev får ta med sig gjorda prestationer till nästa årskurs och på så sätt får hen minskad ångest i skolarbetet. Socialt är det ofta viktigt att få hänga med sin grupp, säger hon.

”Det lullas för mycket”

Trots att ungefär en fjärdedel av de lärare som anser att den årskursintegrerade undervisningen är bra, kan vi utgående från de svar vi fått konstatera att många lärare tampas med problem som de önskar att Helsingfors stad borde ta itu med.

Ett genomgående tema i en stor del av kritiken är bristen på behörig personal. Lärare blir utmattade och de barn som borde få individuellt stöd får inte tillräcklig hjälp.

”Det finns inte tillräckligt med vuxna som kan hjälpa elever med psykiska problem, inlärningssvårigheter eller hög skolfrånvaro.”

Ett annat problem är att undervisningsmaterialet måste anpassas enligt elever med flest svårigheter. Det innebär att undervisningen inte blir tillräckligt utmanande för elever på en högre nivå.

”Jag kan inte prata om krigen i antikens Grekland när det finns elever som inte kan ord som svärd och sköld.”

Överlag gav svaren en bild av att man nuförtiden ser lätt mellan fingrarna. Flera lärare säger att tröskeln för att en elev ska gå om en årskurs är för hög.

”Generellt lullas det för mycket. Vi behöver tala klarspråk: Om du inte kan läsa och skriva så blir det tungt i årskurs tre och fyra.”

Artikeln uppdaterad klockan 10.08 med en annan färg på graferna och vi rättade väldigt dåligt till väldigt bra.