Ensam, incel, våldsam? Det blir lätt fel när man pratar om sexuellt ensamma män: ”Vi borde skapa en diskussion som är inkluderande”
Det finns många män som ofrivilligt lever utan sex. Är det här ett samhällsproblem, och vem ska i så fall hjälpa de ensamma männen?
I slutet av januari blossade en eldfängd diskussion om sexuell ensamhet upp.
Startskottet gick då forskaren Joona Räsänen i en insändare i Helsingin Sanomat (28.1) skrev att vi borde bli oroliga över att män som inte får ha sex med kvinnor mår dåligt. Texten förde fram behovet att vakna upp och förstå att det här är ett problem i samhället.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Efter kolumnen rasade diskussionen på olika forum, så som Helsingin Sanomat, Ilta-Sanomat och MTV Uutiset och sociala medier.
Rätt så häftiga kommentarer har i en veckas tid skjutits från två djupa läger:
På den ena sidan finns de som menar att samhället borde ta ansvar för män som inte får närhet. Att sexuell ensamhet kan leda till illamående och våld. Att man borde jobba hårdare för att råda bot på problemet. Till lägret sluter sig raskt till exempel ordförande för föreningen Miesten tasa-arvo (fritt översatt jämställdhet för män) Juuso Eerola, som för fram att män behöver ”en omgivning med uppmuntrande och positiva attityder, där männen inte längre ses som hot och problem, utan som resurser och möjligheter”.
På andra sidan finns de som får morgonteet i vrångstrupen då de läser vad de upplever som en misogyn, alltså kvinnoföraktande, text i landets största dagstidning. De konstaterar att det minsann inte kan vara kvinnors fel att män inte lyckas skaffa sig en partner.
UN Women Finlands kommunikationschef Emma Winiecki fattade pennan och skrev att kvinnans kropp inte är mannens rättighet. Winiecki menar att retoriken och stilen i Räsänens insändare felaktigt befäster uppfattningen att sex är en akt mellan en man och en kvinna, och att kvinnan är i position att antingen ge eller inte ge sex – och mannen följaktligen antingen får eller inte får sex. Då stärker man ett tänkesätt där sex ses som en resurs eller rättighet.
Även om Räsänens text inte rakt ut slår fast att män kan bli våldsamma ifall de inte får sex, menar Winiecki att den antydda kopplingen är problematisk.
– Vi borde prata om de här sakerna på ett bredare plan, och forska mer i vilka strukturer som gör att män blir utanför och potentiellt våldsamma. Det handlar inte endast om att de inte får sex.
”Tindersvep avgörs på en sekund”
Räsänen forskar bland annat i sexuell ensamhet vid universitetet i Århus i Danmark. Han hävdar att samtidigt som antalet unga heterosexuella män som inte har erfarenhet av penetrativt sex har ökat de senaste åren, så har en del män fler sexuella partners än tidigare. En av källorna som Räsäsen använder för den här statistiken är en studie som gjorts i slutet av 2010-talet i USA.
Räsänen säger till Svenska Yle att många tolkade hans insändare fel.
– Vissa verkar ha tolkat saken som att ifall man skriver om mäns problem utan att nämna kvinnors problem så är det automatiskt frågan om misogyni.
Räsänen anser det vara förståeligt att texten väckt, som han uttrycker det för Svenska Yle, ”snarast reflexartade kommentarer speciellt från kvinnor gällande att kvinnans kropp inte är mannens egendom”.
– Eftersom kvinnor ständigt är föremål för mäns blickar, kommentarer och beröring är det förståeligt att de reagerar på den här saken genom att framhäva kvinnans rätt till kroppligt självbestämmande.
Den poäng som Räsänen vill föra fram är inte att kvinnor skulle vara skyldiga att ställa upp på sex, utan att det finns skäl att vara orolig för att ensamma män mår dåligt.
– Jag konstaterade bara att eftersom sex är bra för hälsan, och bristen på det är skadligt, och en allt större del av männen blir utan sex, så borde vi vara oroliga över de män som blir ensamma.
Räsänen framhäver dock att han inte är expert på sexualhälsa. Argumentet om att heterosex mellan man och kvinna är bra på hälsan baserar han bland annat på en studie som publicerats i Oxford Academics The Journal of Sexuel Meidicine.
Med sitt uppträdande i media strävar Räsänen efter att röra om i diskussionen kring vad som är rättvist på dejtingfronten, som ofta avgörs via appar såsom Tinder.
– Är det till exempel rättvist att valet om vem du ger en chans åt görs på en sekund på basis av utseende, eller borde människor ta i beaktande också andra faktorer än utseende då de väljer partner? Vi kan också fundera på hur rättvist ett sådant samhälle är där man godkänner att en del har hundratals sexpartners och andra blir helt och hållet utan, skriver Räsänen åt Svenska Yle.
Problemet är inte bristen på sex
I den pågående debatten aktualiseras många stora frågor. Det säger universitetslektorn i socialt arbete vid Svenska social- och kommunalhögskolan Harry Lunabba, som har forskat i pojkars välmående och sårbarhet.
Enligt Lunabba är det inte bristen på sex som är problemet, när det gäller mäns ensamhet. I stället för att tala om mäns tillgång till sexuella relationer föredrar han att tala om vikten av ömsesidiga nära relationer.
– Det avgörande i genuint ömsesidiga vänskapsrelationer är att man finns till för den andra, inte bara för att få genklang på sina egna behov, utan för att man vill den andras väl. Ifall man inte har tillgång till den här typen av relationer blir livet mer innehållslöst än för människor som har dessa relationer.
Bär samhället ansvar för att den ensamma mannen mår dåligt?
– Ensamhet i samhället är ett problem. Det är tragiskt för individer, och problemet ska uppmärksammas.
Enligt Lunabba kan man inte direkt koppla bristen på genuina relationer till våldsamt beteende. Däremot kan marginalisering, det att man upplever utanförskap, leda till olika typer av våldsamheter.
Lunabba anser att det är viktigt att fästa uppmärksamhet vid mäns sårbarhet, men samtidigt utesluter sårbarheten inte individens aktörskap och ansvar.
Man måste alltså ha förutsättningar att uppmärksamma en annan människa på ett välvilligt sätt.
– Individers ansvar är alltid ett faktum, framför allt då det gäller all slags våldsamt beteende. Det samhället kan göra är att vara uppmärksam på att människor inte lämnas ensamma, att det finns möjlighet att skapa kontakt med andra människor.
Lunabba ser brister i ett samhälle som nöjer sig med växelverkan på distans via skärmar.
– Jag tycker vi har brist på socialt umgänge. Gör vi tillräckligt för att skapa samhörighet? Borde vi tala mer om hurdana normer som finns, vad det innebär det att respektera varandra och vilken typ av beteende som kan anses godtagbart?
Enligt Lunabba är det bra att mäns ensamhet diskuteras, och vi borde satsa på att skapa en diskussion som är inkluderande.
Betyder det alltså att man ska kunna delta i diskussionen även om de egna förhandskunskaperna inte landar mitt i prick med den rådande terminologin?
– Vi kan alla fundera på hur vi skapar en inkluderande diskussion. En bra diskussion bygger på att parterna i diskussionen kan lyssna till varandras synpunkter och omvärdera sina utgångspunkter. Om debatten präglas av en negativ atmosfär och en känsla av otrygghet leder det sällan till en positiv förändring.
Incel eller bara en ofrivilligt ensam man?
Att föra en diskussion kring mäns sexuella ensamhet är inte enkelt, understryker även Emilia Lounela, doktorand vid Helsingfors universitet.
– En av orsakerna till att diskussionen inte riktigt hålls på ett tydligt spår är att sexuell ensamhet och våldsamt beteende lyfts fram sida vid sida.
Lounela forskar i incel-kulturen, som innebär att män som lever i ofrivillig celibat samlas på nätforum.
Hon tror att många i den senaste veckans diskussion har pratat förbi varandra på grund av att man pratat om flera olika saker.
– Dels pratas om våldsamma medlemmar av incel-kulturen, dels om män som är ensamma. Skalan är bred, och eftersom olika begrepp lätt buntas ihop finns det rum för missförstånd, säger Lounela.
– Det diskuteras även riktiga problem, om frustration och sorg som män kan känna om de inte hittar en partner. Det är bra att tala om det, och om ensamhet på ett bredare plan, men det gäller att vara noggrann med vad man pratar om.
Diskussionen slår slint då man hoppar för kvickt från att tala om sexuellt ensamma män till incel-kulturen, som starkt förknippas med misogyni.
– Det är inte rättvist att stämpla en människa som lever ensam som en potentiellt våldsam person.
Lounela påpekar också att långt ifrån alla inom incel-kulturen stöder våld eller politiskt våld. I Incel-gemenskaperna finns mycket misogyn och våldsam retorik, men det betyder inte att alla i gemenskapen skulle vara redo att godkänna eller begå politiskt våld. Så innan man tämplar en person som en incel behöver man ha klart för sig vad det handlar om.
– I min forskning talar jag om personer som själva definierar att de hör till incel-kulturen. Det handlar om främst unga heterosexuella mäns nätgemenskaper, där man identifierar sig som en som inte får sexuella relationer med kvinnor. De flesta anser att en stor orsak till det är det egna utseendet.
Enligt Lounela kan man inte säga att brist på sex leder till våldsamt beteende.
– Man borde inte vara orolig för att ensamma män utgör ett säkerhetshot, utan för att människor som är ensamma inte mår bra om de känner att de inte får det de vill ha i livet. Ifall de mår dåligt borde de få hjälp för hur de mår och stöd för att utveckla sitt liv åt ett sådant håll att de kan uppnå det de vill ha.
Att män samlas i incel-forum på nätet berättar att det finns behov av att gå igenom tankar om de här svåra frågorna.
Lounela menar att det behövs fler rum där män i alla åldrar kan gå igenom svåra frågor på ett sårbart och känsligt sätt. Det erbjuds till exempel inom ungdomsverksamheten och via forum såsom Poikien talo (verksamhet på finska för pojkar i åldern 10–28).
Lounela för fram att misogyna narrativ är starkt kopplade till vår rådande kultur. Så för att förebygga incel-kulturens kvinnohat borde ändringar göras i vardagen.
– Incel-kulturens kvinnohat är kanske mer radikalt, men det syns hela tiden i vår vardag i kaffebordsdiskussioner, i kvinnofientliga skämt och i diskriminering i arbetslivet.
Här kan du lyssna på Slaget efter tolv, där psykoterapeuten Heli Vaaranen från Befolkningsförbundet diskuterar med lektorn i socialpsykologi Rasmus Mannerström. De pratar bland annat om hurudant ett samhälle med många ofrivilligt ensamma blir:
' /%3E%3C/svg%3E)
