När Don Lindgren tog bussen från Nykarleby visste han vad som väntade – rasism och hurrirop i rinken
Vad händer bakom kulisserna i Hockeyfinland? Mycket, säger Don Lindgren, som utsatts för rasism i flera repriser. Kombinationen asiatisk påbrå och svenska som modersmål stack motståndare i ögonen.
Don Lindgren sitter i en höghuslägenhet i Nykarleby, med dvärgschnauzern Tyson i famnen.
Han drar ett djupt andetag, samlar sig och berättar om gången i Kelviå då den unga publiken hoppade in på isen för att starta ett slagsmål med Muiks knappt tonåriga spelare.
Varför ville de slåss?
– Jag tror att det började med min annorlunda bakgrund. Så svarade vi på svenska och det hetsade upp dem, säger Lindgren, som adopterades från Thailand som tvååring.
Uppväxten i Monå var traditionellt lantligt finlandssvensk – men på isen stod Lindgren ut. Och det gillade inte alla. Inom det egna laget kände han sig alltid trygg, men:
– Då vi åkte till riktigt finska orter visste jag vad som väntade.
Lindgren fortsätter med att berätta om matchen i senioråldern som började som ett helt vanlig bortamöte – fram till en rörig händelse framför målet. Situationen började med gruff och tjafs med en motståndare för att sedan urarta.
Motståndaren sa n-ordet rakt i ansiktet på Lindgren, som säger att domaren stod bredvid och garanterat hörde det som sades.
Lindgren frågade domaren: Hörde du inte vad motståndaren sa?
Domaren såg på Lindgren, vände ryggen till och skrinnade i väg.
– Jag sa åt tränaren att jag går av isen för om man kan hålla på så här är det inte roligt att spela. Just den gången kände jag mig ganska liten.
Se Don Lindgren berätta om hockeyrasismen i Finland i Sportlivklippet nedan.
”Har vuxit upp med rasismen i Finland”
Inom ishockeyförbundets regi spelas det ungefär 35 000 matcher per år. Antalet rapporterade rasismfall brukar röra sig mellan 10 och 15.
Men det finns ett mörkertal, och det är betydande tror Lindgren. De två incidenterna ovan rapporterades aldrig.
Det som hände på isen stannade på isen.
Varför rapportera om domaren slår dövörat till? Situationer där ord står mot ord är de knepigaste att reda ut. De behandlas, men leder sällan till straff.
Som i det omskrivna Pelicans-fallet i fjol, då en 13-åring sa sig ha blivit utsatt för rasism. Osannolikt nog straffades bara laget som anmälde händelsen.
Lindgren säger att han inte är förvånad över rasismen.
– Jag har vuxit upp med den.
Däremot hoppas han att förbundet ska ta krafttag mot händelserna.
– Det vore väldigt tråkigt om unga lovande juniorkarriärer tar slut på grund av rasismen i Finland.
Många utsatta finlandssvenskar
Lindgren är inte den enda finlandssvenska österbottningen som fått höra glåpord på isen. I ett två år gammalt Spotlightreportage sa Närpesjunioren Leo Brännback att han vant sig vid påhoppen.
– Jag får nog höra det väldigt ofta.
Vad säger de?
– N**** och sånt.
Spotlight frågade B- och C- juniorer i tio svensk- och tvåspråkiga föreningar om de blivit utsatta för trakasserier och mobbning. Av de 58 juniorer som svarade, uppgav nästan hälften att de sett andra bli utsatta.
I samma artikel sa Lepplaxjunioren Jon Wikström att han inte blivit utsatt för rasism i rinken.
Ett år senare ändrades situationen. I oktober 2021 fick Jon och Manuel Wikström höra rasistiska glåpord under en ishockeymatch. Vad sades?
– Bland annat n-ordet och ”hur går det med trähuggandet i Afrika”, sa Jon Wikström till Vasabladet.
Lepplax tränare Keijo Mäkitalo minns händelsen väl. Han tror att fallet togs upp, men vet inte om ett straff utdömdes.
– Vi fick ingen rapport om hur det gick, vi hade ingen roll i processen. Vi försökte förstås inom laget följa med om spelaren var med i matcher eller inte, säger Mäkitalo till Yle Sporten.
Det inträffade borde ha varit klart för alla, eftersom domaren höll i spelaren då han skrek de rasistiska orden.
Mäkitalo har ingen kritik mot förbundets agerande och säger sig ha förtroende för att fallen behandlas korrekt.
– Vi hade också en bra dialog med motståndarlaget, som tog ansvar för det inträffade. De sa att de kommer att ta tag i situationen oavsett förbundets agerande.
Turkka Tervomaa, junior- och klubbansvarig på ishockeyförbundet, säger att det råder nolltolerans mot rasism och att förbundet just nu håller på att jobba fram nya antirasistiska riktlinjer för domare, spelare, tränare och arrangörer.
Tervomaa säger att domaren har rapportskyldighet oavsett om hen uppfattar rasistiska ord eller inte. Det räcker att en spelare eller tränare säger sig ha hört osakliga uttalanden.
– Efter det inleds en disciplinär undersökning. Den sker skriftligt och kan också innefatta intervjuer. Det är ett stort projekt, säger Tervomaa.
Ärliga svaret uppfattades som skämt
Trots rasismen i rinken älskar Don Lindgren fortfarande ishockeyn, som fört honom från Nykarleby till rinkar i Grekland, Thailand och Filippinerna.
Hans klubbhistorik sticker ut, om vi säger som så.
Till skillnad från den tidigare kedjekamraten Leo Komarov – som Lindgren spelade med under junioråren – blev det ingen hockeymiljonär av Monåkillen. Men ishockeyn har gett honom mycket: vänner, exotiska upplevelser och minnen.
– Jag känner mig väldigt nöjd över det jag åstadkommit, säger Lindgren.
Just nu håller han till i Manila. En dag frågade några lagkamrater om han upplevt rasism i Finland. Lindgren duckade inte för frågan.
– Jag sa att jag brukar få höra n-ordet, för mig har det varit ganska vardag. De trodde att jag skojade. Jag sa att det är sant, att det tyvärr är den bilden jag har av finländsk juniorhockey.
