Kommentar: ”Jag vet vilka anonyma lärare du har pratat med”, säger Helsingfors bildningstjänster och missar än en gång poängen

Elever med allt svagare resultat blir godkända då få längre går om klasser. Konsekvenserna är att elever i sjuan inte kan läsa. Men Helsingfors svenska bildningstjänster vill inte höra lärarnas kritik, skriver Svenska Yles reportrar.

Det finns mycket gott med tanken om att elever inte behöver gå om klasser.

Antalet elever som går om klassen har fallit drastiskt under de senaste tjugo åren. I Helsingfors har de minskat med 85 procent, vilket varit stadens utsagda mål – elever ska inte behöva gå om klassen.

Vi pratar med en lärare som berättar om elever som missar lektioner på grund av att de är intagna på sjukhus. De kan ha drabbats av cancer, depression eller en ätstörning. Då är det en lättnad att få höra att man får fortsätta studera med sina klasskompisar, i stället för att ”bestraffas” för sin sjukdom genom att tvingas gå om en klass.

Lärare känner sig pressade att godkänna elever – Helsingfors försvarar kritiserad modell: ”Livet handlar inte bara om att kunna läsa”

Lärare i Helsingfors känner sig pressade att godkänna elever och anser att svaga elever slussas vidare med tvång. Det visar Svenska Yles enkät. Helsingfors stads ledning tillbakavisar kritiken.

Det här är en av grundidéerna med årskursintegration: En elev som förr skulle ha gått om klassen på grund av att hen blivit underkänd i något ämne kan fortsätta med sina klasskompisar. De gör om de underkända studierna enligt en egen läroplan.

Trots att idén är god är verkligheten ändå en annan, visar Svenska Yles granskning.

”Man får inte underkänna elever”

En lärare berättar om elever som börjar i sjuan och inte kan läsa och skriva.

En annan lärare vägrade godkänna en elev, och får senare veta att eleven ändå blivit godkänd – vilket är direkt lagvidrigt då endast läraren i fråga kan bestämma om eleven får godkänt i läroämnet eller inte.

”Man får inte underkänna elever”, skriver en tredje lärare.

I vilken bransch är man inte utmattad?

― Agneta Eklund, pedagogisk sakkunnig vid Helsingfors stad

Vid sidan om årskursintegreringen, som endast använts i Helsingfors i tre år, finns stödundervisningssystemet, som redan länge betonat att eleverna ska ges personligt stöd enligt deras behov.

Uppfattningen vi får då vi pratar med de här lärarna är att stödsystemet är bra på papper – men i praktiken saknas resurserna. Det är inte så bara att ge personligt stöd till en elev, det krävs lärare som håller i den undervisningen. Hela 80 procent av de lärare som svarat på Svenska Yles enkät bedömer att det inte finns tillräckligt med behöriga speciallärare.

Det problemet finns inte med den ”gamla” modellen, då eleven går om en klass.

I stället för att skjuta till resurser för att förverkliga det nya systemet skyfflas elever till nästa årskurs. Statistiken ser bra ut, och allt är frid och fröjd.

Ända tills eleverna kommer ut i arbetslivet och saknar de kunskaper som skolan har som uppgift att ge dem.

”I vilken bransch är man inte utmattad?”

”Jag tycker det är en fin idé, men det blir istället något som föräldrarna använder som ursäkt för att inte deras barn behöver gå om ett år.”

Precis som en envis far, som inte kan förstå att hans dotter inte klarar sig i skolan, så vägrar Helsingfors svenska bildningstjänster lyssna på den kritik som deras anställda kommer med.

När vi påtalar att grundskolelärarna är utmattade med att försöka stödja eleverna enligt det nya systemet vill personalen på stadens bildningstjänster inte ge sig.

– I vilken bransch är man inte utmattad, utbrister Agneta Eklund, pedagogisk sakkunnig vid Helsingfors stad.

Hon tillägger att hon vet vilka våra anonyma källor är, även om vi har nästan sjuttio olika källor.

Sluta avfärda kritiken, som om det bara är några gnällspikar som inte ”klarar av lite utmattning” då och då

Då vi 2018 skrev om förskoleläraren Heidi som skötte om 63 barn med bara en annan vuxen som hjälp var det redan klart att småbarnspedagogiken var inne i en personalkris.

Men enligt dåvarande chefen för den svenska småbarnspedagogiken, Mia Ahlskog, handlar problemen om att medierna skriver tråkiga saker om dagvården. Senare visar det sig att ledningen uppmanar daghemspersonalen att inte svara på Svenska Yles enkät om problemen.

Fem år senare är daghemskrisen värre än någonsin.

Det är väldigt frustrerande då staden ifrågasätter våra källor och kallar våra frågor dumma. Det känns ofattbart att bildningstjänsterna vill diskreditera oss med sådana sandlådemetoder, då vårt mål i det här fallet är att vara en kanal där missnöjda lärare får komma med saklig kritik.

Bakläxa: höj lönerna

Svenska bildningstjänsterna, nu har ni kommit till ”sjuan”.

Nu förväntas det lite mera av er, efter att er personal så här många år försökt lära er vad som gått fel. Nu måste ni skärpa er om ni inte igen vill få underkänt på betyget.

Så här är vår extralektion för er:

Sluta avfärda kritiken, som om det bara är några gnällspikar som inte ”klarar av lite utmattning” då och då.

Vi har sjunkande Pisa-resultat, pojkarnas läskunnighet dalar och bristen på behörig personal i både skolor och daghem i Helsingfors är värre än katastrofal.

Allt är inte stadens fel: coronan gjorde såklart skada och läroplanen med sina stödsystem kan staden inte göra mycket åt.

Men på något sätt måste man lösa de problem som finns. Ett litet tips: höj lönerna, det har personalen redan länge hoppats på. Bra löner behövs för att locka personal till en dyr stad som Helsingfors.

Och om ni fortfarande har en lönekartell med resten av huvudstadsregionens kommuner – sluta upp med det. Det borde ni ha ni lärt er på samhällslärans första timme, det är inte enligt reglerna.

Annars blir det bakläxa. Igen.