”Nu är den kritiska stunden inne när människor antingen överlever eller dör i ruinerna”

De första dagarna efter en katastrof är avgörande för hur många som överlever. Men vad som skett innan spelar en förvånandsvärt stor roll.

Räddningsarbetet efter måndagens kraftiga jordbävning är i full gång i Turkiet och Syrien. Men hur organiseras hjälpaktioner av den här storleken?

Niklas Saxen som är utrikespolitisk rådgivare vid Utrikesministeriet har erfarenhet av liknande situationer.

– Allra först så har vi de som redan befinner sig på plats. Det kan vara lokala myndigheter, organiserade frivilliga eller vanliga människor. De använder sig av de redskap de har eller till och med sina egna händer för att försöka rädda människor ur ruinerna, beskriver Saxen.

De människor och resurser som finns på plats redan före katastrofen slår till är helt avgörande i krissituationer

― Niklas Saxen

Samtidigt drar många olika processer igång. De människor som blivit hemlösa ska fås i skydd. Närliggande sjukhus som fungerar fylls av skadade som behöver vård.

Så snart information om vad som hänt når nationella myndigheter bedömer de situationen och fattar beslut om vad som behöver göras, vilka resurser som finns till hands och var de behövs mest. Man måste också snabbt avgöra om man ska be om internationell hjälp.

All verksamhet och hjälp ska dessutom koordineras, både nationell och internationell. Material, människor och maskiner måste kunna komma fram där de behövs.

För det krävs att vägar är framkomliga och att flygfält fungerar. Tunga maskiner som behövs för att röja upp i ruinerna så man kan ta sig fram till överlevande måste kunna komma ända fram till ruinerna.

– På den syriska sidan så löper dessutom en konfliktzon rakt igenom det berörda området, ytterligare en sak som måste beaktas, säger Saxen.

Jordbävningen slog till tidigt på morgonen den 6 februari – det här vet vi nu

Det här har hänt sedan jordbävningen den 6 februari.

Världen har slutit upp för de drabbade

I det här fallet har myndigheterna snabbt insett vidden av katastrofen och bett om internationell hjälp. Det internationella samfundet har på ett berömligt sätt redan slutit upp med hjälp på väg eller redan på plats från tiotals länder.

Också här är det viktigt med kordinering. Hjälpen som skickas ska vara sådan som de lokala myndigheterna ber om och som behövs.

– Men de människor och resurser som finns på plats redan före katastrofen slår till är helt avgörande i liknande krissituationer.

Hur man har förberett sig på att en kris kan inträffa är absolut avgörande för hur många av de drabbade som i sista hand överlever. Har man förråd av material, har människor utbildats för en krissituation?

– Det tar helt enkelt tid för hjälp längre ifrån att komma fram. Den hjälpen kommer också att rädda liv och är kritisk för situationen. Men de första dagarna som går, som nu har gått, är det de lokala krafterna som gör det som gör det som behöver göras.

I dagens informationssamhälle finns det genast en strid ström av information, bilder och videoklipp från katastrofområdet. Människor som sitter fast inne i ruiner kan kommunicera med omvärlden. I ljuset av det här kan det för utomstående kännas som om räddningsarbetet går väldigt långsamt. Är det så?

– Nu är jag inte på ort och ställe. Men jag har varit i liknande tillfällen och jag förstår frustrationen när man behöver och vill ha hjälp nu genast. Men vad jag förstått har hjälparbetet kommit igång utan onödigt dröjsmål.

För Mesut Hancers 15-åriga dotter är det redan för sent – i Turkiet växer frustrationen över att hjälpen kommer så långsamt

Staten har i 20 år samlat pengar inför jordskalv. Var är de?

Det råder inbördeskrig i Syrien, vet vi hur läget är där?

– Bilden av läget i Syrien blir hela tiden klarare, men jag tror inte att vi kommer att ha en täckande helhetsbild på ett bra tag, säger Saxen.

Inom de områden som kontrolleras av regeringen styr myndigheterna hjälpinsatserna, men inom det område som kontrolleras av oppositionen är situationen betydligt mer splittrad.

Humanitär hjälp har tidigare transporterats till området via Turkiet över några gränsövergångar som varit öppna.

– Området är mycket utmanande för hjälporganisationerna. Oppositionen är splittrad i flera olika grupperingar och det finns flera olika ”myndigheter”. Hjälporganisationerna måste få tillstånd och säkerhetsgarantier av samtliga grupper för att kunna göra sitt arbete.

Saxen nämner särskilt området kring Idlib som ett där omständigheterna redan tidigare varit svåra.

Där befinner sig en stor mängd människor som redan är på flykt och har lidit brist på det mesta redan före jordbävningen.

– Jag hoppas verkligen att den humanitära hjälpen som är på väg kommer fram. Det finns indikationer på det, men säker vågar jag inte vara.

Hopp finns fortfarande, lång väg att gå

Saxen säger att det fortfarande finns hopp om att hitta överlevande. I något skede övergår arbetet från att vara en räddningsaktion till att vara en hjälpaktion.

– Enorma mängder människor har blivit hemlösa. De har kanske förlorat det mesta de äger och har inte kvar något arbete att gå till. De kommer att behöva omedelbar hjälp, men de kommer också att behöva hjälp under en längre tid.

Saxen tror att människor i de drabbade områdena gärna öppnar sina hem för behövande, men det är inte en permanent lösning.

– I områden som Turkiet där det finns tillgång till en fungerande marknad är penninghjälp ofta väldigt effektiv, och hjälper människor att själva bygga upp sina liv igen.