Efter snart ett år i Finland kan ukrainska Ulyia Manko se ljust på framtiden: ”Kvinnorna och barnen i Ukraina får inte glömmas bort”
Ulyia Manko kom till Finland och Vasa från Odessa i Ukraina i april förra året. Med sig hade hon sina döttrar Dasha och Zlata, då nio och ett år gamla.
I Odessa före kriget jobbade hon som florist och dekoratör.
– Här har jag inget jobb, men jag letar. Nu jobbar jag som volontär och hjälper kvinnor och barn i Ukraina.
För att samla in förnödenheter ordnar Ulyia och andra volontärer middagar och filmvisningar.
– Vi samlar in blöjor, barnmat, leksaker och annat som behövs. Vi packar det i bilar som åker till Ukraina till de städer där hjälpen behövs.
Många kvinnor i Ukraina är ensamma med barnen
Ulyia räknar upp städer som Cherson, Mykolaïv och Charkiv som har varit ockuperade och där hjälpbehovet nu är stort.
Ulyia säger att många hjälper soldaterna och det är bra, men kvinnorna och barnen i Ukraina får inte glömmas bort. Många av kvinnorna i Ukraina är ensamma med sina barn och Ulyia säger att hon vet hur svårt det är.
– Jag vet hur det är att vara ensam med barnen i kriget. Barnen och djuren är väldigt sköra nu på grund av kriget.
Ulyia hade en vän som hade kommit till Vasa lite tidigare och hon tyckte att Ulyia skulle komma med sina barn till Vasa.
– Hon ringde mig när jag var i Ukraina med barnen och sa att jag skulle komma till Vasa eftersom vi skulle få någonstans att bo här och finländarna är väldigt snälla.
Lämnade Ukraina för barnens skull
Ulyia säger att hon i första hand tänkte på sina barn.
– Min äldre dotter kände mycket panik när vi såg raketer och det var flyglarm alla dagar och hon sov inte på nätterna. Min vän ringde mig och jag funderade på hennes förslag en dag. Jag packade en väska och så åkte vi eftersom barnen inte mådde bra.
Ulyia beskriver finländare som väldigt vänliga med stora hjärtan och mycket hjälpsamma mot ukrainare.
När Ulyia kom till Finland var hon i chock på grund av kriget i hennes hemland.
– Jag var ensam med barnen och långt borta och jag oroade mig för min familj och mina vänner i Ukraina.
Ulyia berättar att när det blev sommar kände hon att hon levde igen. Hon såg Finland och människorna runt om kring henne.
– Mitt hjärta öppnades.
Jag älskar mitt liv nu.
Ett andra hem hos församlingen
Ulyia bor nu med sina döttrar i en lägenhet som de delar med en annan ukrainsk kvinna och hennes barn.
Vid Vasa svenska metodistförsamling har Ulyia och många andra ukrainare hittat ett andra hem. Församlingen har ordnat läger för de ukrainska familjerna och träffar varje vecka.
– Det känns lite lättare nu och jag har börjat med hjälpen till Ukraina.
Ulyia säger att hon har förändrats under det senaste året. Hon säger att hon har blivit starkare.
– Jag ser positivare på framtiden. Jag har lärt mig leva i nuet och njuta av nuet. Jag älskar mitt liv nu. Jag vill vara trevlig och klok varje dag. Jag har blivit snällare med mina barn och människorna runt mig.