HIFK:s målvakt Roope Taponen om det nya ansvaret, ökade förväntningarna och lagets usla start på säsongen: ”Vi hade glömt att ishockey ska vara någonting roligt”

HIFK har vänt på trenden efter en tung inledning på säsongen. Lagets målvakter hann hamna i skottgluggen – kritik som målvakten Roope Taponen visade vara obefogad.

För HIFK har säsongen bjudit på allt mellan himmel och jord. Laget, som låg sist i tabellen efter fem spelade omgångar, har äntligen hittat formen och lyckats bryta sig loss från den negativa trenden. Poängsviten var som bäst uppe i 16 matcher och chanserna till en direkt slutspelsplats ser efter den positiva spurten allt mer realistiska ut.

En spelare som vuxit fram genom att ta ett stort ansvar är den unge målvakten Roope Taponen.

Han gick in i säsongen som lagets reservmålvakt, men har under säsongen kunnat överträffa allas förväntningar och knipa rollen som lagets förstemålvakt.

Esbobördige Taponen är framförallt glad över att ha kunnat förverkliga sin dröm om att titulera sig själv som ligamålvakt.

– Jag njuter av varje match som jag får stå på ”Nordis” som HIFK:s målvakt för det är någonting som jag alltid har velat göra, berättar en stolt Taponen till Yle Sporten.

Han har verkligen förtjänat den positionen han är i

― Jan Lundell, målvaktstränare

Taponens utveckling har varit en välsignelse för HIFK som hade det motigt på målvaktsfronten i början av säsongen. Lagets målvaktstränare Jan Lundell är riktigt nöjd över den något orutinerade målvaktens framsteg och ser att han förbättrats i jämn takt varje match.

– Han har verkligen förtjänat den positionen han är i, säger Lundell till Yle Sporten.

I tre års tid fick Taponen växa i lugn och ro i andraligan Mestis. Även om den unga och hungriga målvakten gärna hade tagit sig till ligan tidigare, håller han med om att det var rätt beslut att först inför den här säsongen ta klivet från Mestis till ligan, ett kliv som ofta förorsakar svårigheter för spelare.

Laget glömde bort det allra viktigaste i början av säsongen

HIFK har ligans största spelarbudget. Därmed kunde man redan i fjol skaffa sig spelare av hög kvalité. Förväntningarna inför säsongen var höga. Varför började säsongen då så pass uselt?

Enligt Taponen fanns det fler orsaker till att det gick som det gick.

Laget hamnade på fel spår som sen eskalerade. Precis som media och supportrarna, hade också spelarna höga förväntningar på sig själva och laget. När det inte gick som planerat, ökade pressen och paniken tog över. Många spelare glömde bort det allra viktigaste med att spela ishockey – glädjen.

– Vi hade många möten när det krisade som mest. Där började vi sen tänka mer på att ishockey ska vara någonting roligt. Man ska inte ta det så allvarligt.

På frågan hur stor roll Taponen själv haft på att de gått bättre för HIFK är han sparsam med att lyfta sig själv. Han tror inte att rollen har varit så betydande som man kanske skulle kunna tro, utan att laget presterat bättre defensivt, vilket i sin tur ha bidragit till färre mål.

Taponen medger till slut med ett flin att han ”gjort ett flertal viktiga räddningar vid viktiga stunder för att laget ska kunna knipa en seger”, men fortsätter ödmjukt med att ”det bara hör till hans jobb som målvakt”.

Ändrade rollernas påverkan på vänskapen

Supportrar och media gick hårt åt HIFK:s målvakter inför starten på säsongen. Både Roope Taponen och Niilo Halonen ansågs vara för oerfarna för att kunna prestera på den nivån som krävdes.

Skriverierna var hårda, speciellt på sociala medier. För Taponen gav de negativa skriverierna endast bränsle.

– Jag ville visa att vi nog (tillsammans med Halonen) kan spela bra!

Något som målvakten uppskattar är att HIFK:s tränare struntade i kritiken och litade på den orutinerade målvaktsduon. Och som det ser ut nu, var kritiken obefogad och tränarna gjorde rätt val i att lita på sina unga burväktare.

Att ha två unga målvakter för med sig fördelar. De lär sig snabbt och sparrar varandra till att utvecklas. Dessutom råkar Taponen och Halonen vara bra vänner utanför ishallen.

Det går dessvärre inte att sticka under stol med att rollerna mellan målvakterna har ändrats och att inbördestävlingen för tillfället är till finlandssvenskens fördel. Det har däremot inte påverkat duons vänskapsrelation.

Då man spelar bra, ökar också pressen

Taponen är medveten om det ändrade läget överlag. I början av säsongen var det ingen som hade förväntningar på den oerfarna målvakten men i och med att han nu visat att han håller den nivån, har pressen också vuxit.

Han medger att han nog känner av pressen till en viss del både från utomstående men också från sig själv. När pressen känns överväldigande, blickar han tillbaka på attityden som han hade i början av säsongen.

– Jag försöker bara ta ett spel i taget. Jag gick in med den inställningen till säsongen att jag ska njuta av varje match och det gör jag fortfarande. Det spelar liksom ingen roll om det går bra eller dåligt. Det är mitt sätt att göra saker.

”Måste jobba mer på psyket”

Säsongen går med starka steg in mot de viktigaste matcherna. Målet för HIFK är klart – placera sig bland de sex bästa i tabellen för att kunna knipa en direkt slutspelsplats. För tillfället ligger Helsingforslaget på en åttonde plats, sex poäng till sexan Kärpät.

Taponen är mån om att allvaret börjar nu. Han försöker att inte tänka på pressen, men reflekterar över det som måste utvecklas för att kunna fortsätta prestera på den nivån som nu förväntas av honom och för att kunna ta ett ytterligare kliv.

– Mer jobb krävs på det psykiska. Det är någonting som jag måste ta ett steg uppåt i. Om laget spelar bra så måste jag hålla psyket i skick och vara koncentrerad.

Mycket med målvaktsspelet är psykiskt. Taponen erkänner att de veckor då laget spelar tre matcher är väldigt påfrestande. Det räcker inte med att laget spelar bra om målvakten släpper in tre eller fyra mål för att koncentrationen sviker.

Jan Lundell är övertygad om att den unge målvakten har fått de förutsättningar som krävs för att klara av den tuffa våren. Att laget tagit sig ur en enorm svacka, har enligt honom varit bra träning till när det börjar dra ihop sig.

– Varje match under två månaders tid har mer eller mindre varit slutspel för oss så det har också varit en process som förbereder för våren.

Den rutinerade målvaktstränaren lyfter ändå fram att det viktigaste förberedelserna för en spelare är det man gör dagligen - man äter och tränar bra. Det är det som sätter grunden för självkänslan.

Både Taponen och Lundell är ense om att förutom ett lugnt sätt att spela och förmågan att se spelet, är den finlandssvenske målvaktens absolut största styrka just det dagliga jobbet – han är alltid väl förberedd.