Ska Finland spara eller ta mera lån – så här förstår du politikernas munhuggande

Inför valet talar de politiska partierna om statsskulden med olika begrepp. Svenska Yle reder ut varför högern vill tala om statskuld och underskott, medan vänstern hellre talar om skuldkvot.

Har du redan bestämt dig för hur mycket skuld du tycker att staten ska ta under nästa regeringsperiod?

Inte?

Ändå är det en central valfråga eftersom nästa regering mer eller mindre anses avgöra Finlands framtid när den väljer hur mycket lån staten ska ta. Finlands statsskuld har ökat under både coronapandemin och energikrisen.

I politiska debatter skyller partierna ofta på varandra. Det verkar som om alla våra problem skulle ha orsakats av antingen vänstern eller högern beroende på hur man ser på saken.

I verkligheten beror många av våra ekonomiska problem på den åldrande befolkningen. Vi finländare har länge fött för få barn för att hålla vår egen ekonomi i skick. Det är inte lätt att entydigt beskylla något politiskt parti för det.

Det är också klart att vi måste satsa på forskning och utbildning för att bli bättre på att tjäna pengar, men det är något som alla partier är överens om. Därför grälar de inte lika mycket om det.

I den politiska debatten kan det ibland verka som om de politiska partierna lever i helt olika ekonomiska verkligheter. Är det dags att spara så som högerpartierna säger, eller är det nu vi måste låna och satsa på framtiden så som vänsterpartierna säger?

Vi sammanfattar det centrala i tre punkter.

1. Så här tänker högern

Högern tycker att man måste spara nu när statsskulden har ökat. Det kravet får ökad tyngd av att räntorna har stigit. De högre räntorna gör våra lån dyrare än tidigare. Högern i Finland har ofta stått för en mera sparsam politik än vänsterpartierna.

2. Så här tänker vänstern

Vänstern vill låna mera för att satsa på sådant som utbildning och infrastruktur som kan göra oss mera konkurrenskraftiga i framtiden. Vänstern motiverar det med att högerns spariver under finanskrisen 2008 bidrog till att Finlands ekonomi efter det stampade på stället i tio år.

Också nedskärningarna under recessionen på 1990-talet försämrar fortfarande vår konkurrenskraft. Som vänstern ser det har vi inte råd att spara bort framtida tillväxt just för att statsskulden har blivit så stor.

3. Så här kan man argumentera för och emot

Det är svårt att ge objektiva svar på frågan om vem som har rätt eftersom ingen har en kristallkula där vi kan se framtiden.

Å ena sidan har vänstern rätt när den säger att det viktiga inte är skuldens storlek i sig, utan hur stor den är i förhållande till bruttonationalprodukten. Det är klart att Finland har råd med en större statsskuld om vi själva blir rikare.

Vänstern har också rätt i att satsningarna under coronapandemin och energikrisen verkar fungera. I stället för att lamslå samhället med inbesparingar har regeringen lyckats hålla företagen flytande med stöd. Därför har företagen den här gången klarat av att få tag i den internationella ekonomiska tillväxten. Det förbättrar vår sysselsättning och företagens lönebetalningsförmåga.

Högern har å andra sidan rätt i att tillväxten i Finland inte är lika stor som i många andra länder. Inte ens en bättre sysselsättning kommer i längden att rädda statens finanser. Därför är det svårt att veta om vänstern kan förbättra vår tillväxt tillräckligt för att kompensera för de högre räntekostnader som en växande statsskuld för med sig.

Om vi lånar för mycket ger våra satsningar kanske inte lika stor tillväxt som de kostar. Då har vi i framtiden inte råd att satsa tillräckligt på samhället, och halkar efter andra länder och klarar inte av vår stora statsskuld. Det är också svårare att mäta effekten av satsningar som är tänkta att ge effekt först efter tiotals år. Om 30 år kommer det att vara svårt att bevisa hur mycket ekonomin då har vuxit på grund av satsningar på skolan i dag.

Högern håller sig i regel till mera kortsiktiga satsningar och sparkrav. Då är det lättare att mäta åtgärdernas effekter så man vet att de fungerar. Men om vi sparar för mycket stryper vi vår tillväxt och kommer inte att klara av ens en mindre statsskuld.