Forskare: Inte oväntat att partileden sprack då generalplanen godkändes i Åbofullmäktige – en balansgång mellan att höra väljare och följa avtal

Under det senaste fullmäktigemötet uppstod oenigheter inom en del partier, som har förbundit sig till borgmästaravtalet. Frågan som behandlades var stor och det var inte oväntat att det här skulle ske, säger forskare.

I snart två år har Åbo stad haft en borgmästare som har lett staden. Samtidigt har åtta partier förbundit sig att följa ett gemensamt borgmästaravtal. På måndagens fullmäktigemöte sprack ändå leden i vissa partier, då den stora generalplanen klubbades igenom.

Det här var inte oväntat eftersom generalplanen är en stor plan, med flera detaljer. Det säger Siv Sandberg, som är kommunforskare och universitetslärare vid Åbo Akademi.

Generalplanen har en stor inverkan på invånarnas vardag. Fullmäktigesamlingen är stor, med ledamöter från olika delar av staden och med olika väljare. Då är det inte så överraskande att åsikterna går isär, fortsätter Sandberg.

– Det här är kanske det första tecknet på att man inte håller så väl ihop. Men det har också förekommit kritik mot balansgången mellan att hålla sig till avtalet och behovet att vädra sina åsikter i fullmäktigesalen, säger Sandberg.

Brokig skara beslutsfattare också inom partierna

Enligt Sandberg är partierna ofta brokiga internt. En del av politikerna vill förnya, andra är mer traditionella. Dessutom kan det stundande riksdagsvalet påverka. Partierna och ledamöterna vill ta chansen att profilera sig.

De politiker som har deltagit i avtalsförhandlingarna kan också anse att det inte alltid går att få fram alla de synpunkter som finns inom partiet. Samtidigt är det här en balansgång, då varje parti har sina egna väljare.

– Det har också höjts röster om att borgmästaravtalet gör politiken lite trist och att ingen vågar rösta emot avtalet, säger Sandberg.

Möjligt att en del frågor i borgmästaravtalet justeras

Det är inte heller ovanligt att partierna justerar avtalet under mandatperiodens gång. Under de två senaste åren har det skett mycket i världen. Det är inte långsökt att anta att partierna möts för att diskutera vilka frågor som borde justeras, säger Sandberg.

Enligt Sandberg är det inte heller ovanligt att diskussionen kan gå i de banor, som i måndags. Överenskommelserna i borgmästaravtalet är på en väldigt allmän nivå.

– Då saker och ting konkretiseras för väljarna, exempelvis då en väg ska dras på ett visst ställe eller höjden på hus ska bestämmas, så tar väljarna kontakt med politikerna.

Fullmäktige fattar beslut om större bygg- och renoveringsprojekt i fortsättningen

Under måndagens möte beslöt fullmäktige också att godkänna en ny förordning med nya riktlinjer för vilka investeringar i lokaler och fastigheter som behandlas i vilka organ.

Enligt den nya förordningen kan stadens kanslichef fatta beslut om investeringar som kostar upp till 3 miljoner euro. Den tidigare gränsen gick vid 1 miljon euro.

– Det här är hur beslutsfattandet fungerar i större städer

Siv Sandberg

De investeringar som är mellan 3-10 miljoner euro ska behandlas av stadsstyrelsen (tidigare var den här summan mellan 1-3 miljoner). Dyrare projekt än så behandlas av stadsfullmäktige. Det här gäller både nybyggen och renoveringar av lokaler, såsom skolor och daghem.

Det här väckte kritik bland ledamöter inom Sannfinländarna och Vänsterförbundets två uteslutna ledamöter. Efter omröstning beslöt fullmäktige att gå inför den nya modellen, med klar majoritet.

Finns det en risk för att makten koncentreras?

Enligt Sandberg är beslutsfattandet i kommunerna en balansgång mellan att effektivisera beslutsfattandet och att ta hänsyn till fullmäktiges möjligheter att besluta över ekonomin och verksamheten.

– I praktiken har Åbo stad flera byggprojekt på gång och att delegera behandlingen av investeringar kan påskynda beslutsprocesserna. Det ligger säkert både praktiska och politiska orsaker bakom det här beslutet, konstaterar Sandberg.

Men finns det en risk för att makten koncentreras då politikerna styrs av borgmästaravtalet och då budgettaket för vem som fattar beslut om investeringar har höjts?

Enligt Sandberg är borgmästarmodellen en modell, där politikerna har mer att säga till om i och med att borgmästarna är folkvalda politiker. I nuläget har tjänstemän i kommuner mycket makt, då det är de som förbereder ärenden för politiker.

Det är mer frågan om en omfördelning av makten, säger Sandberg. En del politiker har helt enkelt mer makt än andra. Det är ändå viktigt att stadsfullmäktige får information om beslut som fattas.

– Det här är hur beslutsfattandet fungerar i större städer. Men för att den demokratiska insynen ska fungera förutsätts det att dialogen mellan fullmäktige och de övriga parterna fungerar, säger Sandberg.