Analys: Partierna spelar högt och morgondagen får vänta till efter valet
Väljarnas alternativ inför valet är ovanligt tydliga. De allt tuffare motsättningarna gör ändå att den som vinner valet får svårt att skapa en regering som motsvarar väljarnas förväntningar.
När de flesta partier har publicerat sina valprogram kan man konstatera två saker.
Dels att riksdagsvalet den här gången får en verklig betydelse för mångas vardag och ekonomi.
Dels att inget valprogram riktigt passar ihop med något annat. I varje fall inte så att man ser några möjliga regeringsalternativ framför sig.
Nu satsar alla partier på sina väljare och glömmer morgondagen
Pengar till alla eller tuff sparkur?
De flesta är överens om att valet i första hand handlar om pengar. Enligt Finansministeriets tjänstemän borde Finland anpassa sin ekonomi med närmare 10 miljarder under de två följande valperioderna. Lösningen vore en kombination av nedskärningar och skattehöjningar.
Receptet ifrågasätts på varierande sätt av partierna.
Samlingspartiet vill balansera statens ekonomi utan att höja skatterna. Istället vill man sänka dem med en miljard.
SDP vill balansera ekonomin utan nedskärningar. Lite karikerat. Men slående är att SDP vill skära mindre än Vänsterförbundet, SDP talar om 400 miljoner medan VF sträcker sig till 500 miljoner.
SDP:s vänsterretoriska rallarsvingar känns som en fläkt från en annan tid
Vänsterpartierna säger att Samlingspartiets ekonomiska recept onekligen kommer att drabba fattiga, pensionärer och studerande. SDP:s vänsterretoriska rallarsvingar känns som en fläkt från en annan tid. Partiledaren Sanna Marin anklagar Samlingspartiet för att bara tänka på bergsråden. Taktiken är uppenbar: SDP vill samla de rödgröna väljarna i det egna partiet.
Samlingspartiet anklagar de nuvarande regeringspartierna för att sova medan skulderna läggs på hög. Deras stora vallöfte är ett gigantiskt spartalko och tuffa tag mot arbetslösa.
Sannfinländarna sträcker ut en hand mot Samlingspartiet i de ekonomiska frågorna. Däremot gör de sig fullständigt omöjliga för samarbete med något annat parti genom att motsätta sig arbetskraftsinvandring och klimatåtgärder.
Riikka Purra visar långnäsa åt Samlingspartiet när hon vidhåller att Finland ska lämna EU
Att partiledaren Riikka Purra dessutom i en debatt i Iltalehti vidhöll att partiet på lång sikt vill att Finland lämnar EU är som att visa långnäsa åt Samlingspartiet.
Slutsatsen av valkampanjerna så här långt är att alla tre stora partier nu taktiserar och satsar allt på att bli störst. Morgondagen får vänta till efter valet.
Alla regeringsalternativ kräver stora kompromisser
För att bilda en majoritetsregering efter valet krävs med all sannolikhet två av de tre stora partierna Samlingspartiet, SDP och Sannfinländarna. Dessutom behövs troligen ett eller flera mindre partier för att få ihop tillräckligt många mandat i riksdagen.
För tillfället känns ingen regeringskoalition särskilt uppenbar.
En allmän tippning har varit att nästa regering är blåröd. Då skulle Samlingspartiet och SDP ingå ett resonemangsäktenskap, med stöd av till exempel De Gröna och SFP.
Om en sådan regering ska bygga på förtroende är det ingenting partierna nu skapar grund för. Förutom att Marin och Orpo utmålar varandra som folkets fiende misstror också De Gröna med visst fog Samlingspartiets löften om att inte försinka klimatmålen eller skära i utbildningen.
Kanske kan man få ihop ett regeringsprogram där man åtminstone på pappret är överens om åtgärder som stärker ekonomin
En gemensam nämnare finns, målet att öka sysselsättningsgraden till 80 procent. Kanske kan man man få ihop ett regeringsprogram där man åtminstone på pappret är överens om åtgärder som stärker ekonomin.
Men då får väljarna förhålla sig till många löften med en stor nypa salt. SDP:s löften att indexhöja sociala förmåner och De Grönas löfte om att höja studiestödet med en hundring ställs mot Samlingspartiets krav på att fysa indexhöjningar och skära i bostadsbidraget, som utgör en stor del av studenternas inkomster.
Samlingspartiets löften om skattesänkningar för de rika ställs mot SDP:s krav på att täppa till kryphålen i beskattningen för samma grupp.
Blir det ändå en högerregering?
Kan då Samlingspartiet på fullt allvar tänka sig en regering med Sannfinländarna istället? Eller håller man bara fast vid alternativet för att stärka sin förhandlingsposition?
Regeringsalternativet skulle bjuda finländarna på en rejäl sparkur med tuffa arbetsmarknadsreformer. Men Samlingspartiet skulle få pruta på en av sina viktigaste frågor: att öka arbetskraftsinvandringen. Dessutom skulle man tvingas överge sitt löfte om att inte bromsa klimatåtgärderna – och ta en enorm risk i EU-politiken.
Om regeringsbasen ens är matematiskt möjlig. Det hänger troligen på om Centern vill sitta i en sådan regering – eller i en regering överhuvudtaget.
För några månader sedan ansåg de flesta bedömare att det är omöjligt, men på senare tid har Annika Saarikko låtit förstå att ingenting är hugget i sten.
Om Centern är villig att sitta i nästa regering kan man inte heller utesluta att nuvarande regeringsbas fortsätter. Då vet kanske väljarna vad de får. Men särskilt sannolikt är det inte att partierna skulle utsätta sig för ett så masochistiskt beteende.