Naturresursinsitutet vill få bukt på osund hundavel som orsakar kortbenthet, muskelsjukdomar och beteendestörningar

Hundar som används till avel ska vara friska. De ska inte ha ärftliga sjukdomar, beteendestörning eller vara i behov av kontinuerlig medicinering. Det slår Naturresursinstitutet fast i en färsk rapport.

År 2020 kom Naturresursinstitutet Luke med en rapport om hundavel som medför hälsoproblem för hundarna. Nu har den rapporten följts upp med en tilläggsrapport om problem och kriterier för kontroll av hundavel.

En av de största orsakerna till att ärftliga problem har hopat sig i vissa raser är inavel, alltså att när­besläktade individer har parats med varandra, konstaterar Luke.

Det enklaste sättet att förebygga problem för hundar är att se till att avelshundarna är fysiskt sunda djur som inte är nära släkt med varandra. En avelshund får inte ha ärftliga egenskaper eller sjukdomar som på ett betydande negativt sätt påverkar hur hundar av den rasen mår.

Den nya rapporten tar till exempel fasta på mutationer som betingar vissa pälsfärger, rynkig hud, stubbsvans och hårlöshet, men konstaterar också att hundar med beteendestörning eller som behöver kontinuerlig eller upprepad medicinering inte heller ska användas som avelsdjur.

Utredning: Hundars platta nosar och korta skallar strider mot djurskyddslagen

Vissa raser bör avlas fram i friskare riktning.

Enligt rapporten hör urledvridning av knäskålen och korsbandsruptur till de vanligaste sjukdomarna i muskler och skelett hos hundar. Rapporten ger också specifika kriterier för hur till exempel kortbenthet mäts. Hundar med sådana problem ska inte användas till avel, så att man efter hand förädlar bort problemen i stället för att förvärra dem.

De kontrollkriterier och gränsvärden som tilläggsrapporten föreslår har tagits fram i samarbete med veterinärexperter och myndigheter. Kriterierna följer djurskyddslagen och gäller såväl renrasiga hundar och blandrashundar, men också hunden som art.