Norrena & Frantz: Kan man göra slut med sina egna föräldrar?

Handen på hjärtat, har vi inte alla frestats av tanken i något skede av livet? Till exempel när föräldrarna var som mest pinsamma, stränga, allmänt böbiga eller orättvisa. Tänk om jag man bara kunde dumpa dem!

Sådana funderingar är bara en naturlig del av att växa upp och lämna boet, ingenting att oroa sig för.

Men hur ska resonera när den här känslan inte går om? När man inser att man inte mår bra av att umgås med personerna som gav en livet?

Det här hände en poddlyssnare, som började se sin uppväxt i ett annat skimmer då hen fick egna barn.

Vi hade ett fint hus, mat på bordet, rutiner och aktiviteter – men som barn fick inte jag och mina syskon stöd i att hantera känslor. Vi skickade till våra rum för att i ensamhet trycka ner våra känslor. Vi diskuterade aldrig personliga frågor, bara allmänna eller praktiska ärenden. Utåt måste vår familj fortfarande se idyllisk ut, men det är ett tomt skal. Jag upplever inte att mina föräldrar vet vem jag egentligen är och jag känner mig osynlig då jag besöker dem. I dagens läge har jag varit tvungen att ta avstånd från dem för min egen mentala hälsas skull. Jag tror det här är en väldigt stigmatiserad fråga framför allt i Svenskfinland, men inte ovanlig.

Breaking generational trauma 30+

Att göra slut med en partner som gör en illa eller att säga upp bekantskapen med en vän som negligerar en är inte så konstigt.

I Relationspodden har vi också några gånger tagit upp syskonbråk och konstaterat att en del syskon kanske gör klokast i att undvika varandra i vuxen ålder eftersom träffarna oftast resulterar i gräl.

Men hur ska man göra när det gäller ens föräldrar?

Kan man helt enkelt välja att säga upp bekantskapen med mamma och pappa?

Har du varit med om det här? Har du en så inflammerad relation till dina föräldrar att du mår bäst när ni inte har kontakt?

Kan man reparera en skada som följt med en sedan barndomen? Kan man försöka reda ut alla fnurror som vuxen?

Står man för evigt i en slags tacksamhetsskuld till sina föräldrar, fast de sårat eller negligerat en?

Ska man som barn i något skede vara beredd att ta hand om sina åldrande föräldrar, oavsett hur nedriga de var i yngre dagar?

Vi hoppas få läsa era erfarenheter och synpunkter kring denna ganska ledsamma fråga.

Du är alltid anonym när du skriver till Relationspodden. Ditt svar kan komma att läsas upp i podden och publiceras i redigerad form här på svenska.yle.fi.

Kan man göra slut med sina egna föräldrar?