Pandemin satte tydliga spår i ekonomin för de östnyländska ungdomsföreningarna – nu önskar de en föryngring bland de aktiva

Coronapandemin slog hårt mot de östnyländska ungdomsföreningarna och sen kom de höga elräkningarna. Nu önskas en föryngring med nya aktiva medlemmar.

– Under pandemin var här ingen verksamhet för du kunde inte arrangera någonting. Det var en hård smäll och inte bara för den här föreningen utan för alla, säger Nils Vilenius, ordförande för Södra Sibbo Ungdomsförening (SSU).

Föreningshuset heter Hansas och ligger i Söderkulla. Det är Sibbos äldsta föreningshus från 1908. Intervjun görs i mötesrummet som förut inhyst en telefoncentral, en tillflyktsort för romer under kriget och en vaktmästarbostad.

Enligt Vilenius går verksamheten på sparlåga, då styrelsen och de aktiva börjar vara till åren eller är upptagna med sitt eget och yngre inte har velat ta över.

– Kanske en del har tappat intresset. Det är några få personer som jobbar på här och ser till att huset är i skick, säger Vilenius.

Trots att inflyttningen till Söderkulla är stor har föreningen svårt att nå nyinflyttade.

– För några år sedan gjorde vi ett test att vi bjöd på kaffe och plättar och delade ut 500 lappar som vi satt i postlådor i hela området. Två personer kom och de var gamla medlemmar, säger Vilenius.

Söderkullaborna är möjligen svårtflirtade, men Hem och Skola möts här då de saknar egen lokal och föräldrar har ordnat barnkalas. Föreningshuset är Östersundom scouters kårlokal och söndagskvällarna är tillägnade avslappning.

– Vi har en som drar någon form av terapi. De ligger på golvet och lyssnar på musik och slappnar av, säger Vilenius.

Föreningen ska försöka erbjuda Hansas till olika husbolag som nu möts i Söderkulla kyrka. Innan kommunen tog över vägarna möttes traktens väglag på Hansas.

– Det börjar röra på sig, men i vanliga fall är hela sommaren fullbokad med bröllop och fester, men allt det har nu fallit bort. Pandemin var nog ett slag under bältet, konstaterar Vilenius.

Nisse Vilenius tankar går ofta tillbaka till föreningens glansdagar med 400 medlemmar och program som engagerade hela trakten, till exempel skidloppet Vargspåret runt Sibbo och Sommardansen vid Söderkulla gård.

I Kabböle har föreningen blivit lite piggare igen

Lovisaföreningen Byagillet i Kabböle med sina dryga 40 medlemmar har klarat av de svåra åren med coronapandemin.

– Föreningen mår som förut. Vi har kanske blivit lite piggare för nu ska vi igen börja med våra pilkningstävlingar som vi haft förut, säger ordförande Edgar Eriksson.

Tävlingen är en lång tradition för medlemmarna som bor intill Kabbölefjärden och det hör också till att utmana grannarna i Näse hembygdsförening.

Verksamheten i föreningshuset Gillehemmet ligger lågt vintertid för att vakna till liv när bybor och gäster återvänder till sina sommarhus.

– Vi hade tidigare matfester med dansorkester, men på grund av att det binder så många människor så skippade vi det ifjol och började istället med temakvällar med bland annat Henry Forssell om ubåten som förliste utanför Hogland, säger Eriksson.

Andra gäster har varit Britt-Lis Henriksson-Sederholm som berättat om spritsmugglingen i Kabböle och ifjol journalisten Kerstin Kronvall om läget i Ryssland.

– Vi har haft huset fullt, det är långt över hundra som kommer. Nu funderar vi på nästa intressanta tema för sommaren, säger Eriksson.

Byagillet närvarar också med full besättning vid Lurens sommarteater, där åtta–tio personer hjälper till med serveringen. Aktiviteten vid Lurens är en del av ett större samarbete mellan föreningar inom Östra Nylands ungdomsförbund (ÖNUF).

Föreningen var nära att upphöra

Illby ungdomsförening i Borgå var nära att upphöra 2017. De traditionella danserna, julfesterna och skoldiscona kunde inte ordnas i brist på aktiva medlemmar.

I mars 2018 presenterades en ny styrelse och två månader senare ordnades en vårdag med städtalko i föreningshuset Sommardal. På det följde Oktoberfest, lågstadiebarnens Halloweendisco och Lillajulfest med lucia.

I maj 2019 började man bygga en ny terrass till föreningshuset som invigdes i juni. De traditionella festerna hann ordnas ytterligare en gång innan coronapandemin slog till. Verksamheten begränsades till årsmöten i stora salen med säkerhetsavstånd.

Trots vattenskador i en toalett, hål i taket och i budgeten samt sliten brädfodring här och där lunkar verksamheten nu på igen, bekräftar ordförande Annette Forsblom.

– Nog mår vi säkert ganska bra, tror jag. Huset har varit uthyrt och vi har fått ganska många beställningar. Det börjar hopa sig och jag måste kolla med vår husvärd att jag inte lovar bort en dag och så är det också bokat.

Valborgsmässoafton är i alla fall bokad för dans med orkestern Parmas och Forsblom ser tillställningen som en sorts nystart efter de tunga åren.

Dans har också varit en återkommande höjdpunkt i Sibbo för SSU inte minst som delarrangör i Sommardansen som ordnats av Sibbo ungdomsförbund vid Söderkulla gård med namnstarka dansband och flera hundra deltagare.

– Vi hade dans 25 år i rad vid utescenen på Söderkulla gård. Där byggde vi upp dansgolvet på 200 kvadratmeter och i början hade vi två orkestrar och vi kom upp till över 800 personer på en dans, säger Vilenius.

2015 reducerades dansbanden till ett per evenemang och 2020 ordnades ingen dans på grund av coronapandemin.

– De två senaste åren regnade de bort så det gick rejält på byxorna, säger Vilenius.

Föreningen har inga planer på att ordna dans på Hansas eftersom salen bara rymmer maximalt 450 personer, och det täcker inte kostnaderna för ett finlandssvenskt dansband.

För Vilenius är levande musik en förutsättning för ett lyckat koncept och välkomnar inte tanken på till exempel dans för yngre med en diskjockey.

Det andra ärorika evenemanget som SSU var delaktig i var Vargspåret som ordnades sista gången 2013 och sedan omvandlades till Sibbo Tremilen.

– Det var 600 startande härifrån, så det var ruljangs här.

På föreningens webbplats står det att föreningens huvudsakliga verksamhet är musik. I praktiken betyder det Sibbo svenska pensionärsorkester som sedan flera år övar i Hansas och spelar på olika håll i kommunen.

– Nu övar vi ganska många gånger under våren i och med att vi har ett par uppträdanden för pensionärerna och krigsveteranerna, och igen på Lövhyddan senare i sommar, säger Vilenius.

Föreningen har en lång tradition av verksamhet som lockat många medlemmar och ännu fler deltagare. Idag kämpar man med att hitta en balans mellan förnyelse och tradition.

– Nog har ju tiderna förändrats och mycket annat. Det är ju klart att de här föreningarna haltar sig fram och försöker på gammalt vis och det vill inte riktigt gå mera, säger Vilenius.

Beroende av ekonomiska bidrag

Nils Vilenius uppskattar föreningens medlemsantal till omkring 50–60 personer, men medlemsavgifterna räcker inte till för att täcka alla omkostnader för verksamhet och fastighetsskötsel.

– Vi hade Sparbanksstiftelsen som gav ett extra bidrag för vi har hela tiden fasta utgifter. Det är strömmen, försäkringar och brandförsäkringen är ju obligatorisk och så har vi fastigheten och lösöre, Det är fråga om stora summor som ska betalas, säger Vilenius.

De östnyländska ungdomsföreningarna är beroende av de gemensamma bidragsgivarna i regionen, bland annat Aktiastiftelsen, Sparbanksstiftelsen, Svenska kulturfonden, Finlands svenska hembygdsförbund och kommunerna.

Men om stöd beviljas ställer nog folk upp på talko för att måla väggar och tak, renovera toaletter och bygga terrasser, koka kaffe och grilla korv till sommarfester och kalas.

Gillehemmet byggdes 1946 för ungdomen i Kabböle, Våtskär och Sondarö och sköts med gemensamma krafter.

– Vi har ju våra höststädningar och vårstädningar och själv brukar jag vara in nästan en gång i veckan för att se att allt är ok. Det arbete som vi gör där går allt på talko. Vi brukar vara sju-åtta stycken, oftast de där samma typerna som kommer, säger Eriksson.

Huset har el och komplett utrustning med kylskåp och spisar. Det målades på talko för två år sedan och fick samtidigt nya vatten- och stuprännor. Köket renoverades för 20 år sedan, men rinnande vatten saknas.

– Vatten har vi inte, men avlopp ut. Vi har nog en brunn på gården, men det beror på sommaren. Emellanåt är den tom och emellanåt finns det vatten. Det var säkert en bidragande orsak när vi gick över till temakvällar när det skulle hämtas massor med vatten, dricksvatten och rent vatten.

Förutom hyresintäkter består inkomsterna av bidrag från stiftelser och Lovisa stad. Gillehemmet hyrs inte ut under vintern, eftersom det fordrar mycket uppvärmning men sommartid ordnas en del mindre tillställningar i huset.

För ett år sedan uppstod en omfattande vattenskada i toaletterna i Sommardal när vattenmätaren frös och och ledningar sprack. Försäkringar ersatte bara en del av skadorna så husets delägare, Illby FBK kom emot genom att både ge och låna pengar för reparationen.

Förutom reparationen är driften med höga elkostnader en börda för ungdomsföreningen.

– Nu var vår elräkning 351 euro, men förra månaden var den uppe i över 500, säger Forsblom.

Det är svalt om näsan i Sommardal i februari eftersom bara köket är uppvärmt, resten av huset är inställt på grundvärme.

– Vi sätter på värme strax innan evenemanget börjar när det är uthyrt. Det är vanligen någon av husvärdarna som gör det. Vattnet kan vi nu ha på eftersom vi har fått följevärme installerat och värmeslingor i rören, säger Forsblom.

Vintertid är verksamheten i föreningshuset liten, men när det blir varmare samlas också väglag, jaktlag och föreningen Eloisa Ilola till årsmöten i lokalen.

Illby uf är liksom de övriga föreningarna beroende av ekonomiska bidrag utifrån.

– De har nog varit vår räddning under pandemin. Coronabidragen var inte stora, ungefär 1 000 euro eller 1 500 euro och med de här elräkningarna som vi har här så är det nog snabbt slut, säger Annette Forsblom.

Svårt att rekrytera medlemmar

Flera östnyländska ungdomsföreningar uppger att medlemsantalet inte förändrats nämnvärt under pandemin. Det sker en naturlig minskning när äldre medlemmar faller bort och när antalet invånare i byarna blir färre.

Det som förenar de här tre föreningarna är ett stabilt medlemsantal, men antalet aktiva som tar ansvar i styrelser och som funktionärer kunde vara flera. Men man ställer upp när det behövs.

Men när det inte ordnas talko eller evenemang hänger driften och verksamheten dessvärre ofta på några enstaka personer, vars tillgänglighet kan vara avgörande för om ett program kan ordnas eller inte.

Annette Forsblom har svårt att uppge exakta medlemsantal. Det beror dels på att avgifterna betalas via nätet, dels för att de betalas som klumpsummor.

En snabb titt i bokslutet visar medlemsintäkter på 560 euro, och då betalar medlemmarna 20 euro per familj och enskilda personer 10 euro.

– Människor var ju aktivare före pandemin, det kommer vi inte ifrån. Med allt distansjobbande så har människor inte riktigt kommit igång ännu efter det, men jag tror nog på vår vappendans, säger Forsblom.

Det finns fastboende ungdomar i Kabböle, men rekryteringen sker närmast bland folk med anknytning till föreningen.

– Det är nu oftast medlemmars barn och barnbarn som till exempel har villor på Våtskär eller i Kabböle. De är gärna med och nog väntar vi oss en 20–25 till pilkningstävlingen. Fiskmängden är kanske inte det viktigaste, utan att få träffas och dricka en kopp kaffe efteråt, säger Edgar Eriksson.

Om julfesten avslutar året är pilkningstävlingen en sorts vändning mot ljusare tider då aktiviteten ökar allt närmare sommaren kommer.

En föryngring står högt på önskelistan

Om våra tre aktiva föreningsveteraner fick önska sig något står en föryngring i leden högt på listan.

– Aktiva personer som skulle vara beredda till att göra någonting. Man vill inte gå på möten för då kan bli vald till något. Man behöver inte vara med alla dagar, men kanske hitta på några nya verksamheter som skulle locka. Huset står ju här, oanvänt och det är inte meningen.

Det säger Nils Vilenius, som varit ordförande för Södra Sibbo Ungdomsförening sedan 1970-talet och försökt bli utbytt i 20 år. En ordförande som skulle vara högst 40 år gammal står högt på Vilenius önskelista. Edgar Eriksson funderar i samma banor.

– Helst skulle jag vilja att de flyttade mera människor till Kabböle som skulle vidga allt det här. Och nya människor så klart för vi äldre blir ju äldre. Vi har ju massor med ungdomar under 20 år, kanske upp till femton stycken och jag hoppas någon av dem skulle ta över, men de studerar på annan ort och vill kanske inte sitta med i styrelsen, bli sekreterare eller ordförande, säger Eriksson.