Tusentals rättegångar ställs in när den misstänkta gömmer sig: “I värsta fall kan man helt och hållet undvika straff”

Årligen måste tusentals rättegångar ställas in när den misstänkta inte dyker upp. På plats finns bland annat brottsoffret, vittnen, advokater, domare – bara den åtalade lyser med sin frånvaro.

Mer än en tredjedel av rättegångarna vid brottmål måste ställas in visar statistik som Domstolsväsendet har tagit fram åt Svenska Yle.

– Det är ett stort problem som både kostar pengar och belastar de redan ansträngda domstolarna, konstaterar Nina Immonen, erfaren tingsrättsdomare som för tillfället jobbar som specialsakkunnig vid Domstolsverket.

Så här kan det gå till:

I Västra Nylands tingsrätt, i tingshuset i Esbo, inleder tingsrättsdomare Teemu Vanhanen en så kallad huvudförhandling för att behandla åtal mot två personer gällande stöld. Det handlar om bland annat 225 euro kontanter och ett bankkort inklusive koder som A och B stulit av en privatperson.

Åklagaren yrkar på fängelsestraff för A och böter för B.

A infinner sig i rätten men inte B. Båda har delgivits stämningen och vet alltså bevisligen att de måste närvara. Dessutom vet de misstänkta, åtalade personerna att det blir böter – ett så kallat vite – om de uteblir. I det här fallet döms B till att betala 500 euro som följd av sin frånvaro.

För att rättvisan ska ha sin gilla gång måste B vara på plats och huvudförhandlingen kan därför inte inledas.

Domaren hör sig för om någon vet var man kan hitta B, men ingen av de närvarande i salen kan hjälpa i den frågan.

Sju månader senare samlas tingsrätten igen för att behandla fallet, men B är igen frånvarande. Rätten har givit polisen i uppdrag att hämta B till förhandlingen, men polisen har inte hittat B.

En dryg vecka senare är A på plats i tingsrättssalen. A kommer visserligen 20 minuter försenad och domaren är först osäker på om hans tillstånd är sådant att han förstår vad som sägs, men konstaterar att A är tillräknelig. Rätten måste ändå flera gånger under förhandlingen påpeka att han stör förhandlingen.

Samtidigt är också B på plats. Polisen har fått tag på B och hållit honom i förvar redan i fyra dagar för att försäkra sig om att han är med på förhandlingen.

Rättegången kan börja.

Uppskjuten rättegång kostar samhället

Att processerna drar ut på tiden är förstås inte bara en fråga om slösade resurser. Ju längre tid rättegången tar, desto längre tar det för ett brottsoffer att få rättvisa och eventuellt ersättning för skador.

Vittnen glömmer vad de sett. Även advokater och domare måste friska upp minnet då det kan dröja månader mellan huvudförhandlingarna.

Advokater fakturerar även då klienter inte dyker upp, vittnen och målsägande (brottsoffer) får reseersättning och eventuellt ersättning för att de tagit ledigt från jobbet. Väktare och tolkar som kommer på plats i onödan får sin lön ändå. Hela personalen vid domstolen sitter och väntar.

Svårt att hitta den som vill gömma sig

Då rättegångar skjuts upp beror det oftast på att man inte har fått tag på den misstänkta personen ens för att delge åtal. I cirka 40 procent av fallen handlar det om det här, enligt statistiken.

Det betyder alltså att det varken finns adress eller telefonnummer där man når personen i fråga.

– Om adressen är ”Södra Finland, B-trappan”, så kan det vara svårt att hitta, säger Kari Puolitaival, chef på Österbottens polisinrättning.

Puolitaival har faktiskt en gång stött på den adressen – ibland är adressuppgifterna ofullständiga – men enligt Puolitaival vet en polis som känner sitt område var man kan tänkas hitta en efterlyst.

– Personer som misstänks för brott kommer ofta i andra sammanhang i kontakt med polisen, konstaterar polischef Puolitaival.

Ibland ger en efterlysning resultat när den misstänkta påträffas till exempel i en trafikkontroll. Polisen kan i sådana fall ta personen i förvar och hålla hen i fem dygn i väntan på en rättegång. Då gäller det för tingsrätten att snabbt sammankalla alla parter.

– Att hitta en gemensam tid för advokater, målsägande och vittnen är inte så enkelt, säger Nina Immonen på Domstolsverket.

Tusentals rättegångsdagar går till spillo

Årligen anhängiggörs cirka 55 000 brottmål.

Av dessa brottmål går cirka 70 procent eller kring 38 500 mål till muntlig handläggning. Resten avskrivs eller avgörs i skriftligt förfarande.

För handläggningen av dessa 38 500 mål behövs cirka 53 000 rättegångsdagar. Av dessa rättegångsdagar blir ungefär var tredje dag inställd, vilket innebär att cirka 34 000 rättegångsdagar kan genomföras som planerat. Men cirka 20 000 rättegångsdagar måste ställas in och ombokas.

Brott preskriberas och den skyldiga går fri

– I värsta fall kan det hända att den åtalade helt lyckas undvika rättegång genom att lindriga brott preskriberas relativt fort, suckar Nina Immonen.

Eftersom rätten att väcka åtal förfaller inom en viss tid kan den anklagade undvika att bli dömd om man inte får tag på hen. Det gäller endast i lindrigare mål, som vanligtvis skulle ge böter. Sådana fall preskriberas efter två år från händelsen.

Hårdare tag

Varför ser inte domstolen till att en misstänkt finns på plats helt enkelt genom att be polisen redan på förhand gripa personen ifråga?

- För det första kan man inte anta att någon struntar i domstolens kallelser, konstaterar Nina Immonen.

Man är inte skyldig förrän man är dömd – det är en central princip i en rättsstat.

Man kan alltså inte utan särskilda skäl i förväg skicka polisen efter en person för att garantera att hen är på plats när rättegången börjar.

– Därför kallas den misstänkta att infinna sig frivilligt i rätten, men man meddelar samtidigt att om hen uteblir så kommer böter (vite) att dömas ut till betalning.

Om svaranden, det vill säga den åtalade ändå uteblir, blir hen skyldig att betala vitet, vilket vanligtvis är något kring 600 euro.

Och om det finns anledning att anta att hen inte hörsammar kallelsen, till exempel efter att hen redan en gång uteblivit, kan domstolen bestämma att hen skall hämtas till sammanträdet.

Tingsrättsdomare Teemu Vanhanen efterlyser hårdare tag.

– Det borde finnas fler redskap i lagen för att komma åt dem som inte infinner sig till rättegången.

En lösning är att döma den misstänkte som frånvarande.

– I mindre brottmål kan domen fälls oberoende av om svaranden är på plats eller inte. Men det måste meddelas i kallelsen, säger Nina Immonen.

Och det gäller alltså endast mindre brottmål, till exempel skadegörelse. Svaranden kan i så fall dömas till ordningsbot, böter eller fängelse i högst tre månader.

Det förutsätter alltid att domstolen har i något skede fått kontakt med den misstänkte.

– Du kan aldrig dömas i domstol i ett ärende som du inte har fått vetskap om, säger Nina Immonen vid Domstolsverket.

Åtalet för A läggs ner i brist på bevis, medan B döms till böter och till att ersätta brottsoffret för den skada han orsakat. Tiden från stämningen till domen var 16 månader.

Justitieministeriet kommenterar

Frågan är under arbete, säger Justitieministeriets avdelningschef Antti Leinonen.

Ministeriet har en arbetsgrupp som jobbar med att utveckla rättsväsendets verksamhet och enligt Leinonen kommer frågan om inställda rättegångar säkert att behandlas i det sammanhanget.

Vilka konkreta åtgärder man borde ta till vill han i det här skedet inte säga.

Ni kan kommentera artikeln framtill midnatt torsdag 23.02.2023.