Litteraturforskare om skandalen kring Roald Dahls barnböcker: ”Naivt att frisera barnlitteratur på ordnivå”

Hur stora ändringar kan och ska göras i barnböcker i korrekthetens namn? Frågan har aktualiserats igen då förlaget Puffin meddelade att Roald Dahls böcker skrivs om, för att inte väcka anstöt bland känsliga läsare.

Flera brittiska medier, bland dem The Guardian och Daily Telegraph, rapporterade under veckoslutet om att den brittiske barnboksförfattaren Roald Dahls barnböcker reviderats i nya utgåvor på engelska och norska.

Bland annat ord som ”fet” och ”ful” har bytts ut mot ”enorm” och ”otäck”.

Förlaget Puffin, som ger ut Dahls böcker, har också valt att införa mer neutrala uttryck, som ”barn i stället för ”flickor och pojkar” och ”föräldrar” i stället för ”mamma och pappa”.

Dessutom har hundratals ändringar gjorts i originaltexten och några stycken som inte skrivits av Dahl har lagts till.

Ovanligt omfattande ändringar

Det är inte ovanligt att nya upplagor av böcker innehåller små ändringar, men ändringarna i Dahls böcker är ändå ovanligt omfattande, anser barnbokskritikern och forskaren Maria Lassén-Seger vid Åbo Akademi.

– Man kan faktiskt börja fråga sig vad förlaget egentligen håller på med. Här handlar det inte bara om att märka ord, utan man har skrivit in helt nya passager.

Ett exempel finns i boken Häxorna, där ett stycke som förklarar att häxor är kala under sina peruker slutar med den nya raden: ”Det finns många andra anledningar till varför kvinnor kan bära peruker och det är verkligen inget fel med det.”

Lassén-Seger säger att det finns en orsak till de kritiska rösterna mot ändringarna.

– Författarskapet har frigjorts från sin författare och ett bolag äger rättigheterna till Dahls berättelser. De verkar diskutera författarskapet som en produkt som kan omformas, så att man ska kunna fortsätta ge ut hans böcker.

Roald Dahls böcker är kommersiellt framgångsrika och hans verk har sålts i nästan 300 miljoner exemplar.

– Dahls författarskap är en miljonindustri. Men vad finns kvar av författarskapet om man friserar om böckerna för att fortsättningsvis kunna göra pengar på dem, frågar Lassén-Seger.

”Naivt att frisera om på ordnivå”

Roald Dahl har inte alltid varit kritikernas favorit, trots att han gått hem hos sin läsarkrets.

En del av Dahls varumärke är just att uppröra och att bygga på en överdriftstematik som skapar humorn i berättelsen, konstaterar Lassén-Seger.

– Dahls böcker kommer aldrig att bli inkluderande, hur man än putsar i texten och byter ut ord. De bygger på groteska överdrifter och fräck satir, och på att gå över gränsen för vad som är okej att säga om andra.

Men som motvikt har Dahl alltid en godhjärtad, smart och svag figur som huvudperson, oftast ett barn, och på det barnets sida står han till hundra procent, säger Lassén-Seger.

– Att man tror att man kan operera på ordnivå i litteraturen förvånar mig. Jag tycker att det är väldigt naivt. Om det faktiskt finns problematiska saker i en text så finns de också på djupet, inte bara på ordnivå.

”Ingen idé med doft- och smaklös litteratur”

Maria Lassén-Seger ser det rådande debattklimatet som en orsak till att också barnlitteraturen läggs under lupp. Det berättar mycket om vår tid och vår kultur.

– Men vi måste komma ihåg att synen på vad som är bra eller dåligt för barn att läsa om har ändrats och ändras. Den varierar också mellan olika kulturer. Särskilt i tider av osäkerhet ökar trygghetsanspråket på barnlitteraturen.

Lassén-Seger säger att barnlitteraturen ständigt präglas av frågan om vad som är och inte är tillåtet att skriva om. Men också om debattklimatet i dag är känsligt och ska tas på allvar är det inte rätt lösning att skriva om verk, anser hon.

– Om man faktiskt tycker att böckerna är problematiska, så varför fortsätter man ge ut dem? Det finns enormt mycket spännande och bra barnlitteratur som skrivs och görs i dag som man kan satsa på i stället.

Så barnlitteraturen ska å ena sidan förstärka läsarens livsåskådning, å andra sidan utmana läsaren?

– Det tycker jag absolut. Vad ska vi med en litteratur till som är så tillrättalagd att den är doft- och smaklös? Vem är intresserad av att läsa den? Det bör också gälla barn- och ungdomslitteraturen. Också den måste få innehålla störande element inom rimlighetens gränser.

Källor: Daily Telegraph, New York Times, The Guardian, SVT, Business Insider