Norrena & Frantz: ”Jag mår så mycket bättre sedan jag sade upp kontakten till min mamma”
Går det att göra slut med en förälder? Den frågan ställde Relationspodden häromveckan.
En del reagerade med bestörtning på själva frågeställningen. ”Det var det värsta jag läst” och ”Hur kan ni mena att föräldrar är slit och släng-varor som man kan göra sig av med då man tröttnat?” kunde vi läsa.
Men hjärtskärande många kände sig träffade av frågan. Vi fick mängder av långa och gripande brev.
Och svaret tycks vara ja. Det går att säga upp kontakten med sina föräldrar, ibland är det rent av oundvikligt.
Flera av veckans brevskrivare beskriver samma sak: att ni som vuxna gått i terapi och först då insett hur destruktiv er uppväxt var. Föräldrar som hånat, ignorerat, misshandlat såväl psykiskt som fysiskt, utnyttjat och struntat i barnens behov. Alkoholmissbruk och narcissism är återkommande fenomen i breven.
Att verkligen bryta kontakten helt är en sista utväg. Några berättar att ni som vuxna börjat sätta gränser och insett att föräldrarna är som de är för att de också haft en svår uppväxt. Så genom att hålla en viss distans går det att ses mellan varven och låta barnbarnen skapa sin egen relation till sina mor- och farföräldrar.
Men de som faktiskt har gjort slut med sina föräldrar beskriver en lättnad som till och med överröstar sorgen.
”Jag var tvungen att göra det för min egen och mina barns skull” skriver en lyssnare.
Vi vill tacka alla er som skrev till oss. Vi läste vartenda ord, även om alla brev inte ryms med i podden eller artikeln.
Att ha en komplicerad relation till sina föräldrar tycks vara ett aningen tabubelagt ämne i Svenskfinland. Vi hoppas av breven i veckans poddavsnitt och här nedan ska ge er som kände er träffade en viss tröst. Ni är ingalunda ensamma om de här känslorna.
"Att göra slut med mamma var det enda rätta"
Mamma kallade mig fet och läste mina dagböcker
Min mamma hjärntvättade mig under min uppväxt och lyckades alltid vinkla allt som att det var mitt eget fel.
Hon ville alltid få mig att förstå att jag var otroligt fet, att jag redan som litet barn i lågstadiet behövde gå på diet - samtidigt som hon serverade mina syskon efterrätter framför näsan på mig.
Jag började jobba i tidig ålder för att hon sa att vi inte har råd att bo i huset. Hon gjorde en stor scen av det, så som 13-åring började jag betala räkningar hemma och handlade mat åt familjen.
Hon intalade mig som ung tonåring att jag hade så vidrig personlighet att ingen man någonsin skulle stå ut med mig. Hon läste mina dagböcker och klottrade kommentarer i böckerna med bläckpenna över min text. Ja, listan kan göras lång.
Idag har jag inte hart kontakt med henne på 5 år och jag mår så mycket bättre i mig själv, även om jag fått gå i terapi för detta länge.
Jag gör mina beslut själv, 30 år
Pappa gillade inte min kille och slängde ut mig
Jag har ofrivilligt gjort slut med min pappa. Jag träffade en kille förra våren och det gillades inte av pappa. Blev utslängd ur mitt barndomshem och har idag inte kontakt med honom längre.
Har försökt återuppta den, men han vill inte. Det gör ont, vissa dagar mera, andra mindre.
För min egen mentala hälsa har jag försökt släppa det nu.
Tjej 23 år
När jag försöker ta upp pappas beteende säger han att jag är psykiskt sjuk
Jag har kommit till en punkt då jag vill bryta helt med min pappa för att kunna prioritera mitt eget och min familjs välmående.
Hur jag än vänder mig har jag rumpan bak med pappa. Allt handlar om hans behov, aldrig mina.
Varje gång jag påtalar hans dåliga beteende mot mig, vänder han det till att jag har psykiska problem och att han är orolig för mig. Han trycker alltså ner mig genom s.k. omsorg.
För mig innebär det ett ständigt duckande för hans gränslöshet och sårande beteenden samt hans sårade känslor.
Att bryta helt är svårt då vi ändå möts på familjekalas och liknande: alla i familjesystemet skulle påverkas.
Men jag har som sagt kommit till punkten då jag vill göra det klart för honom att han inte tillför något gott i mitt liv. Jag ber honom hålla sig borta.
JK 33
Klumpigheter kan man leva med
De flesta föräldrar gör så gott de kan. Alla ärver något trauma eller dåligt beteende. Då jag insåg det här blev det lättare att acceptera min mammas och pappas egenheter.
Om ens föräldrar har ett beteende som direkt skadar måste man kunna ta avstånd som vuxen. Men mindre saker som plumpt beteende eller klumpiga åsikter kan man försöka acceptera, tycker jag.
Man kan låta bli att provoceras och tänka att det mest är synd om dem som aldrig fått hjälp med sitt plumpa beteende.
Vuxen kvinna
Jag håller bara kontakten med mamma för att jag inte vill förlora pappa
Självklart kan man göra slut med sina föräldrar! Om man mår dåligt i en relation ska man lämna, oavsett hurdan relation det är frågan om.
Jag har velat göra slut med min mamma i många år men tyvärr är det ett steg som inte är möjligt för mig att ta. Min pappa och mamma är fortfarande gifta och bor ihop så om jag gör slut med henne förlorar jag också honom, och det vill jag verkligen inte.
Om dom någon gång skulle skilja sig eller om min pappa skulle gå bort (peppar, peppar att det inte händer) skulle jag säga upp kontakten med min mamma direkt. Utan tvekan.
Tjej, 29
Min mamma valde nätbedragarna istället
Pappa söp ihjäl sig. Mamma lever i en fantasivärld och blir bedragen gång på gång av romansbedragare. Mamma får nu vård, men har inte ännu sagt upp kontakten med okända personer på nätet, därför har jag nu sagt upp kontakten med mamma.
Jag har kontakt med mammas vårdare och påminner via dem mamma att jag vill ha henne i mitt liv, men då skall all kontakt med okända personer avslutas.
Mamma väljer fortfarande bedragarna över mig.
Föräldralös 64
Pappa ville inte ha mig och jag vill inte ha pappa
Jag är uppväxt med båda mina föräldrar, men det var bara min mamma som ville ha mig. Pappa och hans familj tyckte mamma skulle göra abort, men hon valde att behålla mig.
Min fader har funnits i min närhet men någon pappa har han aldrig varit. Han har varit elak mot oss och talat skit åt andra om oss bland annat.
Så jag har valt bort honom ur mitt liv och har endast kontakt med min mamma.
V 38år