Så här berättar Svenska Yles läsare om det första året efter Rysslands anfall: ”Kriget slog ned som en bomb i vardagen”

Den ryska invasionen av Ukraina var den stora omvälvande nyheten den 24 februari 2022. Anfallskriget har rasat i ett år nu. Vi ställde två frågor till våra läsare: Hur lever du med kriget? Vad har du lärt dig om Ukraina under året som gått?

Svenska Yle fick ett 50-tal svar och kommentarer från er. Som signaturen Kata87 konstaterar har ju nästan alla känt av kriget på något sätt: ”Alla, rentav globalt, har blivit ofrivilligt indragna i Rysslands invasion av Europa. Krigshetsen i öst kunde stoppas mycket lätt – det enda som krävs är att Putin kallar tillbaka sina trupper. Han kan inte vinna i Ukraina så det enda han gör är att mala ner ryska män, förstöra ryssarnas framtidutsikter och förvärra klimatförändringen.”

”Är inget fan av de Gröna eller SDP, men anser att i dessa tider är det viktigare än någonsin att sluta upp kring flaggan och stödja Finlands regering. De gör sitt bästa ur sin politiska synvinkel. Det finns bara ett sätt att nå fred: Ryssland måste dra bort alla sina trupper från Ukrainas territorium som definierades 1991. Ukraina har fullt stöd av folkrätten att försvara sig själva - vilket inkluderar anfall av militära mål i Ryssland.”

Jag var beväring vid Nylands brigad då nyheten om Rysslands påbörjade invasion kom ut. Dagsprogrammet vid brigaden lades på paus och beredskapen höjdes. Vi blev instruerade att hålla koll på nyheterna och invänta instruktioner för hur brigaden skulle reagera. Det var en rätt skrämmande upplevelse, men den stärkte min tilltro till landets försvarsförmåga

Sign. Reservofficer, 20

Många av er har skrivit om helt nya omtumlande tankebanor kring inflation och matpengar, men också om hur världen verkar ha krympt i och med att fjärran länder drabbas ännu mer än vi av matkrisen som följde på invasionen.

Preppern berättar: ”Mest påverkade kriget i början. Efter två år av pandemi slog kriget ner som en bomb i vardagen. De första månaderna förlöpte i en ovisshet och rädsla för vad som komma skulle. Småningom tog vardagen över igen, men kriget kvarstod som en skugga. Mina föräldrar, som tidigare skrattat åt mitt ca två veckors matlager, blev plötsligt intresserade av att lägga upp ett eget. Samtidigt bad de om råd i införskaffningen av ett eget spritkök. Jag gick från att vara den konstiga 'preppern' till en trygghetsguru.”

Tja, mitt politikerförakt har fortsatt att växa. Se bara på smilfinkarna i Bryssel. Där står dom dag efter dag med näsan i vädret och bedyrar hur man står enade i sitt stöd till Ukraina. Bara tomt prat och ingen verkstad. Vad hände med pansarvagnarna vi skulle skicka?

Sign. Skalis

Preppern tillägger: ”Jag har lärt mig om både geografi och politik samt internationell ekonomi och hur olika delar av denna helhet hänger samman. Jag har lärt mig och märkt att världen är mindre än vi tror.”

Signaturen Reality check hade aldrig kunnat föreställa sig ett krig i Europa: ”När jag öppnade mitt nyhetsflöde morgonen 24.2.2022 förändrades min världsbild. Kalla det naivitet eller västerländsk arrogans, men jag trodde verkligen aldrig att vi i Europa skulle uppleva ett regelrätt, storskaligt invasionskrig under min livstid. Det kändes som något som händer på andra ställen i världen, men inte här.”

Det kändes som något som händer på andra ställen i världen, men inte här

Sign. Reality check

”Jag har lärt mig mycket om den ukrainska folksjälen. Ukrainarna tycks vara förnuftiga och starka människor med en fantastisk förmåga att bita ihop och hantera vad de än ställs inför. En av de saker jag reagerat mest på är deras sinne för humor och deras förmåga att skratta och göra det bästa även av jobbiga situationer.”

Zandman, som i dag säger sig veta tusen gånger mer om Ukraina än för ett år sedan, beskriver sin tacksamhet över vardagen: ”Efter att under året ha läst om de omänskliga förhållanden som många ukrainare måste stå ut med har jag börjat uppskatta de vardagliga sakerna. Tacksamhet för att allt jag behöver finns tillgängligt, att det strömmar varmt vatten när jag vrider på kranen, att jag varje kväll kan somna in i en varm säng.

”Förhoppningsvis vet jag numera bättre än att klaga över trivialiteter. Medvetenheten om hur tunn väggen är mellan välfärd och misär, har blivit starkare. Synd att det ska krävas att katastrofen kommer tillräckligt nära för att nå dessa insikter.”

JM har lärt sig att ”ta ännu mera vara på varje frisk ny dag. Njuta av det allra minsta i livet för det är det mest värdefulla. Ta vara på varje skratt, glädje och positiva ord. Hjälpa varandra i krisen och finnas till för varandra.”

Vi hade en ukrainsk familj boende hos oss i ca sex månader. Det innebar att vi fick vänner för livet och dottern i familjen har blivit som vår egen

Sign. Micaela

Jocki har lärt sig att Ukraina ”har mera naturtillgångar och potential för utveckling än vad jag tidigare trott. Tidigare tänkte jag att de endast var en trött öststat med för mycket korruption för att lyckas.”

I samma banor tänker Dudesicle: ”Jag hade inte helt och fullt greppat den demokratiska utvecklingen som Ukraina genomgått sedan Sovjetunionens sammanbrott. Medan många postsovjetiska länder präglas av auktoritära statsledningar och i bästa fall skendemokrati, ger ukrainarna intrycket av att vilja tillhöra Europa och skapa ett medborgarsamhälle. Jag beundrar deras bestämdhet och mod i motståndet mot en aggressiv stormakt.”

Jag beundrar deras bestämdhet och mod i motståndet mot en aggressiv stormakt

Sign. Dudesicle

Samtidigt har kriget har gjort signaturen dystrare till sinnes. ”Det är väldigt svårt att upprätthålla en tro på människans utveckling och förbättring när man dagligen läser nyhetsrapporter om förödelsen och lidandet; jag påminns ständigt om att vägen till maktpositioner i världen är alltid lättast för den som varken besväras av moral eller samvete. Jag har deltagit i ett par stöddemonstrationer för Ukraina, men det känns som att enskilda personers möjligheter att påverka är mycket begränsade när stora världshistoriska vändningar sker.”

När kriget började kändes det som att få en spark i magen. Det var tungt. Att ha ett krig i Europa. Men också att förlora förtroendet för den ryska ledningen

Sign. Ryggsäcken

Ryggsäcken skriver: ”Jag upplevde det som att Finland höll på att skapa band med Ryssland, på flera områden, inom politiken, ekonomin och kulturen. Folk reste fram och tillbaka. Sedan raserades allt på en dag. Och det kan ta decennier att bygga upp förtroendet igen. Jag kände att jag ville göra något för Ukraina men det enda jag kunde göra var att ge pengar till organisationer som jobbade för landet.”

”Med tiden drabbades jag att krigströttnad. Jag började stänga ute alla nyheter från Ukraina. Det är inte fråga om att jag inte bryr mig. Men jag kände att jag också vill leva, att jag går under om jag hela tiden måste följa med vad som händer där.”

Min bild av Finland har ändrats. Plötsligt vill Finland bli medlem i Nato (vilket inte jag vill, men det är en annan femma). Plötsligt är vår statsminister ytterst frispråkig, säger precis vad hon tycker. Inget hymlande och hummande

Sign. Ryggsäcken

Signaturen Volodymyr hyllar Ukraina: ”Putin har underskattat motståndet. Grovt. Hatten av för Ukraina! Vad hela det ukrainska samhället har presterat är ofattbart. Dom förtjänar inte bara att få hjälp i det här kriget, utan dom förtjänar att vinna det!”

J37 skriver om sin stora sorg då kriget bröt ut: ”Samtidigt gjorde det mig också ledsen att jag påverkades så mycket starkare av att det hände i Europa, nära mig, samtidigt som samma saker pågår år efter år på andra ställen i världen utan att jag berörs lika starkt. Det kändes hycklande att alla tyckte det var så hemskt med krig nu då det kom nära oss själva. Samtidigt är jag glad åt den stora hjälpvilja och solidaritet som finländare och européer visar Ukraina.”

Samtidigt är jag glad åt den stora hjälpvilja och solidaritet som finländare och européer visar Ukraina

Sign. J37

J37 fortsätter: ”Då rapporterna om ryska trupper vid Tjernobyl började höras blev jag också rädd, helt själviskt rädd för en ny kärnkrafts- och/eller kärnvapenkatastrof vars räckvidd skulle nå till Finland. Jag köpte jodtabletter, som så många andra. Bortsett från det har jag inte varit rädd för att det skulle bli krig också i Finland.”

Också BerntR oroas av kärnvapnen: ”Var morgon jag hör den första nyhetssändningen och inga rapporter om kärnvapen hörs så pustar jag ut. Priserna har ökat, ström o mat märks mest. Jag har funderat mer på vad jag gör om kriget eskalerar och sprider sig hitåt. Tänker på att jag hela livet levt under ett kärnvapenhot.”

Jag har funderat mer på vad jag gör om kriget eskalerar och sprider sig hitåt. Tänker på att jag hela livet levt under ett kärnvapenhot

Sign. BerntR

Signaturen C är en småbarnsmamma född på 1990-talet: ”Sedan Putin invaderade Ukraina har jag haft otroligt obehagliga mardrömmar. Ett exempel var att jag och mitt yngsta barn, två år, hade gömt oss i en betongbyggnad. Där fanns massor av andra som gömde sig. Vi satt hukade under bord och försökte få barnen att vara tysta.”

”När jag ser upp mot fönstret ser jag en gevärspipa först och sen en soldat som dyker upp och sätter ögat mot siktet. I drömmen insåg jag att jag nu snabbt måste välja mellan att låta soldaten skjuta mig först, och att jag skyddar mitt barn med min kropp. Vilket också betyder att mitt barn lämnar ensam i soldaternas våld, eller sen att soldaten skjuter mitt barn och förhoppningsvis mig sen. Då skulle vi dö tillsammans och jag skulle veta vad som händer mitt barn.”

Denna dröm kommer jag aldrig att glömma, berättar C, och den jagar henne alltjämt. Och om Ukraina har hon lärt sig mer än det finns plats att redogöra för här. ”I går beställde jag boken 'Du vet inte vad krig är' – en ukrainsk flickas dagbok som tolvåriga Yeva Skalietska började skriva några dagar innan Ryssland gick in i Ukraina.”

Min vardag har inte förändrats, skriver en pensionerad farfar. ”Jag är sedan 14 år pensionär med hygglig inkomst och jag bor i ett alltför stor egnahem som min farfar i tiderna byggde. Visst har många pris stegrats men fortfarande inverkar det inte på min vardag.”

I min ungdom kom fienden från öster, så gör fienden fortfarande. Jag känner ett stort behov att hjälpa och det gör jag genom att hjälpa Röda Korsets katastroffond

Sign. Pensionerad farfar